The Blacklist - säsong 1 (2013)

Inte så smart som den tror, men Spader är alltid Spader…

Han är så slick. Och slug. Raymond Reddington, storskurken som överlämnar sig självmant till FBI och inleder en typ av samarbete, men på vissa mycket bestämda villkor. Länge tyckte jag också att serien i sig var alldeles för slick och beräknande för sitt eget bästa. Som standardserier av den här typen ofta är. Men efterhand har den blivit något av ett guilty pleasure för mig på Netflix, avklarad i portioner med vissa mera intensiva omgångar. Säkert är ju att James Spaders närmast patenterade excentricitet hjälper till att lyfta konceptet lite högre än det annars rimligtvis borde. Hans närmaste motspelerska Megan Boone övertygar mig inte lika mycket i början. Men i längden växer även hon in i kostymen och rollen.

Trovärdigheten är inte direkt uppskruvad till kokpunkten. ”The Blacklist” utspelas på ett högre, mer allmänt hysteriskt plan där osannolikheter är legio och FBI:s brottsbekämpning genomförs med livet som ständig insats och det alltid smäller någonstans, bokstavligen. Anslaget är lite lagom konspiratoriskt. Och det ligger ju ingenting nedsättande i det egentligen. Mitt huvudsakliga problem är länge att degen tycks genomsyrad av en manifesterad självnöjdhet, en känsla av att kockarna i tillagningsteamet tror att de har gjort någonting smartare och mer sofistikerat än vad de verkligen har. Men de har som sagt gamle James till sitt förfogande. Tyvärr är även hans insats av den arten att inga andra träd får växa alltför högt. Det betyder att i stort sett alla andra måste tona ner sig för att inte väcka oproportionerlig uppmärksamhet i egen rätt. Eller så är tanken att de ska balansera hans teatraliska utspel med en tillknäppt form av disciplin. Harry Lennix har tidigare briljerat i flera roller och är alltid pålitlig. Parminder Nagra från ”Skruva den som Beckham” och ”Cityakuten” har någon form av CIA-liaison-uppgift i den här serien där en specialstyrka inom FBI tillåts operera utanför de vanliga ramarna.

I det ingår att ta emot tips från en herre (alltså Reddington, spelad av Spader) som i första hand har sitt eget bästa för ögonen och en hel ocean olagliga aktiviteter på sitt samvete. Detta i en definitiv quid pro quo där ingenting kommer gratis. Frågan om varför han insisterar på den unga lovande men hittills relativt oprövade agenten Elizabeth Keen (Boone) som kontaktperson tillåts hänga där för att öka graden av mysticism. Den eftersträvade mystiken tätnar efterhand i flera avseenden. Och det blir paradoxalt eller följaktligen lite lagom småmys av alltihop. Stora insatser står på spel och ett antal liv skördas i varje avsnitt, tro inget annat. Men det är inte den experimentella faktorn som skördar segrar här i första hand, utan känslan av något bekant, ett tilltal vi hört förr och kanske gärna hörsammar.

Så mitt eget förhållande till serien utvecklas från att fokusera på de irriterande svagheterna till att uppskatta den skälmska tonen och det skickliga handlaget att leverera någonting som ändå på det stora hela taget underhåller. Så här långt iallafall. Serien har ju producerats ett par säsonger till. Om det får jag återkomma en annan gång. Kanske.

© Johan Lindahl
2016-10-23

Originaltitel: The Blacklist - Season 1
USA, 2013
Regi: Joe Carnahan Adam Arkin Michael Watkins m fl
Skapare/show runner: Jon Bokenkamp
Med: James Spader, Megan Boone, Diego Klattenhoff, Ryan Eggold, Harry Lennix, Parminder Nagra, Hisham Tawfiq, Amir Arison m fl

Genre: Action, Kriminalfilm, TV-serie
Teman: Snutserier

Ingår i följande teman

Sök