Mission: Impossible II (2000)
En Face/Off light
När Tom Cruise, framfusigt på gränsen till hybris, tog initiativ till att återuppväcka "M:I"-konceptet från de avsomnades ängder, handlade kritiken främst om den komplicerade intrigen - som ingen sades förstå. Myten om dess obegripliga turer har antagit sådana proportioner att det blivit en allmänt accepterad sanning. Och jag som i min enfald trodde att jag fattat ungefär vad den handlade om...
Men OK, nu är åtminstone den lilla lapsusen åtgärdad så att alla kan följa med från början till slut. Om man inte blir avhängd i den hysteriska hetsjakt som utgör finalen. Där handlar det i och för sig om ren akrobatik- och adrenalinkick på samtliga cylindrar, ungefär som man kan förvänta sig av en John Woo-film. Jag vet inte vad "M:I 2" kostade att göra, har hört siffror i klassen 100 miljoner dollar nämnas och det ser ut som om sista fjärdelen av filmen brände fler sedelbuntar än de tidigare tre tillsammans.
Storyn: Hitchcocks "Notorious" genom "Entrapment" och "The Rock". Översättning: Superspion beordras värva kvinnlig tjuv i elitklassen till att gå i säng med fienden för att komma över biologiska stridsmedel som annars hamnar i fel händer och gör världen till gisslan.
Annars kan man ju med Woos förra film i åtanke kalla "M:I 2" för en "Face-Off" light. Ansiktsmaskerna som är patenterade inslag i "M:I"-katalogens verktygslåda sedan den slätstrukna 80-talsserien får duga som metafor. I "Face-Off" lyste smärtan igenom när agenten Archer och terroristen Troy bokstavligen bytte ansikte med varann. De parnevikska plastprofilerna i "M:I 2" åker av och på, liksom filmens förmåga att bränna till. Emotionellt är det ytspänning som dominerar. Jag beundrar verkligen balansen och balettkänslan i de urladdningar som avslutar konflikten (och filmen). Men beundra och beröras av är inte alltid synonymt.
Kanske skulle man inte vänta sig något annat. Det här är ju trots allt inte tänkt som någon ångestövning i Bergmans division, men det finns scener i början som andas så mycket mer passion och nakna nervtrådar. De blir tyvärr färre och färre ju längre tiden går. Ändå ligger ribban skyhögt över snittet när det gäller iscensättning av biljakter, shoot-outs och hisnande hopp över avgrunder och skyskrapor. Tidigt kommer den suveräna klätterväggsuppvisningen Cruise fått rubriker för i förväg. "Han insisterade på att göra sina egna stunts..." ni vet, som PR-utskicken man vanligen rycker på axlarna åt, men ryktena kring Cruise utmålar honom allt oftare som en riktig risktagare eller "adrenaline junkie". Ute i Grand Canyon hänger Ethan Hunt (Cruise) utan synliga livlinor över de brunbrända urgröpta massiven. Man blir kallsvettig bara av tanken på hur chansartad inspelningen måste ha varit, om nu inte avancerad dataretuschering lurar ögat bortom allt förnuft. Efter två timmar undrar jag fortfarande om inte filmens höjdpunkt kom redan där.
Skådespeleriet: Cruise klarar mer än att klättra, även om vi alla vet hans begränsningar. Här är ändå en roll i hans naturliga hemvist. Thandie Newton, det evigt lovande underbarnet får chansen att slå på sin karisma i början, som har en atmosfär av mystik och glamour. Där går kameran rakt på henne och Cruise, insprängda i en serie flammande flamencosekvenser på det hotell där de möts för första gången. Anthony Hopkins är Cruises lismande och manipulative chef i en icke annonserad men nämnvärd roll. Och Dougray Scott är en skurk av den sort som man kanske inte citerar i timtal efteråt, men är kraftfull och respektingivande medan filmen pågår.
Helheten är en helsikes åktur, men den riktiga magin hittar inte in. I "M:I" 1 som regisserades av Brian De Palma var kasten tvära mellan ödsliga öststatsmiljöer med en dyster misantropisk ton och berg-och dalbaneturer i överljudshastighet. Den filmen hade också en air av äkta ovisshet, där Cruises rollfigur inte kunde lita på någon. Här känns det som om han kan det. Lojaliteterna är mer fastnitade, trots några försök att spela korten ur händerna på publiken. I förbigående sagt finns det också en rätt rejäl plankning av ettans mest spännande scen, den där Cruise stal en diskett inifrån Pentagons (och därmed världens, får man anta) mest larmkänsliga lokaler. Eller ska vi kalla det en medveten intertextuell blinkning från Woo till De Palma? Good luck, John...
© Johan Lindahl
2000-08-16
Originaltitel: Mission: Impossible II
USA, 2000
Regi: John Woo
Med: Tom Cruise, Thandie Newton, Dougray Scott, Ving Rhames, Anthony Hopkins
Genre: Action, Romantik
Visas i TV4 2024-04-20, 21.30
Relaterat: Mission: Impossible - Ghost Protocol (2011) Mission: Impossible 3 (2006)
