The Knick - säsong 1 (2014)

Soderbergh briljerar i sekelskiftesmiljö

Det var ett bra år för TV-serier anno 2014. Inte minst nyskrivna, nyproducerade och nysända. ”The Knick” är ännu en av dem som riskerade försvinna i mängden av utmanande, gränstestande och ofta nyskapande berättelser. Har jag nu fyllt den tilldelade kvoten för ordet ”ny” för den här texten? Det kan i så fall vara en fördel att serien utspelas i det förflutna, alldeles i början av det tjugonde århundradet - det vill säga 1900-talet. Den medicinska vetenskapen gör framsteg, men det krävs många misstag på vägen mot stordåd, banbrytande upptäckter och i förlängningen fler räddade liv som förr inte kunde räddas.

I seriens tidiga episoder framstår det lätt som om misslyckandena dominerar helt. Några av de skickligaste kirurgerna på ett av New Yorks mest ansedda lasarett prövar nya operationsmetoder på patienter som kunnat avskrivas som hopplösa fall, inför en publik av distingerade gentlemen (ja, det är väl mest män på läktaren, vad jag kan se) och tar sig om möjligt tid att förklara vad ingreppet innebär innan de skrider till värvet. Men de tvingas ofta erkänna att det inte räcker till, efter en närgången kamp med inälvor, vitala organ och sådant som ligger i vägen för att komma åt de vitala organen. En av sjukhusets legendariska läkare drabbas till slut av akut hopplöshetskänsla själv och tar konsekvenserna av det, redan i seriens pilotavsnitt. Nu är det Doktor John Thackery (Clive Owen) som tar taktpinnen och ska sätta standarden för sina kolleger, sjuksköterskor, ägarfamiljen och andra berörda.

Han är troligen ett medicinskt geni, men bär på bördor som komplicerar karriären. Såsom ett stadigt upparbetat beroende av regelbundet intag av en liten substans kallad kokain, till synes lika regelbundna besök i stadens opiumhålor och dessutom en obändig stolthet som både är en drivkraft och en svaghet. När familjen som finansierar driften av ”The Knick” introducerar en ny läkarkollega som råkar vara svart, uttrycker han omgående tveksamheter och frestas att frysa ut nykomlingen Dr Edwards (André Holland), under en tid ganska framgångsrikt, men han måste efterhand vika sig. Och frågan är varför. Är han rentav rasist (som så många andra i smältdegeln, eller den snarare ofta segregerade storstaden) eller hur förklaras hans reaktionsmönster? Det sker en karaktärsutveckling under den här första säsongens gång som ger en del av svaren, men med Thackery har Steven Soderbergh (som regisserat samtliga avsnitt) i samröre med en trio manusförfattare och inte minst Clive Owen skapat en utagerande och temperamentsfull men samtidigt enigmatisk figur, absolut inte enhälligt sympatisk men färgstark och ofta heroisk i sin jakt på framsteg. Hans världsbild kan ofta se svartsynt ut, och tro på högre makter verkar han lämna därhän, men han drivs av en vision. Hur den nu exakt ser ut.

Dr Algernon Edwards kämpar med många hinder, fördomar inte minst, även om han rört på sig och haft ansedda positioner på andra sidan Atlanten. Envis, luttrad, ibland obegripligt förtjust i att mucka gräl med okända människor på fritiden för att få utlopp för sina egna uppdämda aggressioner - eller för att hålla igång sina färdigheter i boxning. Han har ett varmt och vänskapligt förhållande med den välbeställda ägarklanens dotter Cornelia (Juliet Rylance), vilket i sig kan vara kontroversiellt i den här miljön, den här eran och skulle vara även i andra miljöer. Och tider. En gnista kan lätt tända en präriebrand, även i en miljonmetropol, vilket vi får se prov på i ett avsnitt där en enskild uppgörelse leder till raskravaller, i betydelsen okontrollerad vit pöbel ger sig ut på jakt efter alla mörkhyade personer de kan träffa på, med hämndbegäret brinnande i ådrorna efter vad som uppfattas som (men inte direkt är) en oprovocerad oförrätt mot en vit lagens väktare.

Andra spännande bifigurer är nunnan Harriet (Cara Seymour) som bedriver en del högst omdiskuterade - och vid den tiden olagliga - aktiviteter i hemlighet, för att hjälpa andra kvinnor som hamnat i trångmål. Och sjuksköterskan Lucy Elkins (Eve Hewson) som dras obönhörligt till den karismatiske men oberäknelige chefskirurgen i seriens epicentrum, något som lockar fram okända sidor och en kapacitet att tänka och handla utanför de vanliga ramarna när så krävs. Eller när Thackery tycker att det krävs. Korruption, svartabörsaffärer, oheliga allianser och en allmänt instabil omgivning är en i serien inte precis undanskymd utan snarare starkt framhävd bild av New York för ett hundratal år sedan.

Just det. Något om de omtalade operationsscenerna? Det är naturalistiskt, det är påträngande realistiskt och stundom rent slafsigt. Verklighetstroget, kan man anta. Skrämmer det bort mer potentiell publik än det lockar? Allvarligt talat blir de efterhand en naturlig del av handlingen, känns inte överdrivet ’där bara för att se vad vi klarar av’ utan konsekventa. Men visst känns de ofta på ett sätt som vi kanske inte vant oss vid från andra sjukhusserier i modernare miljöer. Just på grund av de primitiva förutsättningarna och bristen på samma teknologiska arsenal som hos en Doktor House eller staben på ”Cityakuten” eller ”Grey’s Anatomy”.

Musiken av Cliff Martinez följer inte heller mönstret för hur det borde låta i en sådan här historisk odyssé. Eller inte som det brukar låta i varje fall. Den är synthesizerdominerad och suggestiv, bidrar till den ständiga underliggande spänningen men tar aldrig överhanden och kör över allt annat. Den passar som i stort sett allt annat in i Soderberghs övergripande vision, föreställer jag mig. ”The Knick” skapar känslor och reaktioner på allt det ofta svårsmälta och ibland rent bisarra som pågår i en modern industrialiserad civilisation under uppbyggnad, utan att tvinga på publiken exakt vad den borde uppleva och tänka i varje givet moment. Regissören har kanske slutat göra filmer (enligt sina egna utfästelser i alla fall) men verkligen inte slutat berätta. Än.

© Johan Lindahl
2015-03-02

Originaltitel: The Knick - Season 1
USA, 2014
Regi: Steven Soderbergh
Med: Clive Owen, André Holland, Jeremy Bobb, Juliet Rylance, Eve Hewson, Michael Angarano, Chris Sullivan, Cara Seymour, Eric Johnson, Grainger Hines, Maya Kazan, Zuzanna Szadkowski

Genre: Drama, TV-serie
Hemmabio: 2015-09-14

Sök