Battlestar Galactica - säsong 2 (2005)

Galaxer i mina braxer - det svänger ju!

4 russin

- Jag är så stolt över dig.
- Varför? För att jag tagit ett liv?
- Det gör dig mänsklig.

Värt att fortsätta följa? Det var frågan jag ställde mig efter att ha plöjt igenom den första boxen för, ja faktiskt ungefär ett år sedan. Det slutade då med en rejäl cliffhanger. Nu får vi en kort resumé, men för totala nykomlingar kan det här vara svårt att följa ändå. Om första säsongen för mig innebar att komma in i detta speciella universum och försöka förstå vad det egentligen handlar om, så är det här jag blir såld. Vad händer i de kommande omgångarna? Många vet bättre än jag och det finns uppenbarligen många delade meningar om ”Battlestar Galactica”, vilka ventileras friskt inte minst på Internet Movie Database. En skara hängivna fans konfronteras av ett annat läger som närmast aggressivt tar avstånd.

Jag kan se var skon klämmer för en del av dem som råsågar hela paketet; den pretentiösa tonen, det gryniga fotot och de ständigt rörliga kamerorna, tekniska detaljer som kanske inte verkar logiska i ett futuristiskt perspektiv och så vidare. Men jag bryr mig mest om att jag nu bryr mig om vad som händer med människorna - och med en del ”cylons” (som alltså kan vara väldigt, väldigt svåra att skilja från människor - ibland vet de inte ens själva vilken sida de tillhör). De kunde väl kallas cyloner på svenska, men för konsekvensens skull håller jag mig till originalepitetet i fortsättningen.

Idéerna från första säsongen utvecklas och fördjupas i alla fall här. Dels står demokrati och diktatur ständigt och lurar på varann genom panikåtgärder som undantagstillstånd och diverse kuppartade turer inom den överlevande minoriteten av mänskligheten, som i säsongens inledning uppgår till drygt 48 000 av interimregeringen kända individer. Genom ett återkommande räkneverk får vi hjälp på traven att hålla reda på om det går ännu mer ner - eller upp. Även de religiöst-filosofiska tendenserna håller i sig, med referenser till gudar, skrifter och legender, skapare och det skapade. Det bidrar till att lättare dras in i den förtätade atmosfären. Och så fortsätter de givetvis vräka ur sig ”frak” som substitut för andra kraftuttryck. När det slår över i ”motherfrakker” tangerar det i och för sig gränsen för det absurt uppenbara censurindvikandet, men sådant är livet i denna galax långt bort, långt fram i tiden, eller långt bak - vem vet?

Överbefälhavare Adama (Edward James Olmos) är i koma under ett par avsnitt i början efter mordförsöket som satte punkt för föregående säsong. Hans bufflige och aningen alkoholiserade andreman Tigh (Michael Hogan) regerar under tiden med begränsad känsla för public relations medan president Laura Roslin (Mary McDonnell) har satts i arresten efter en maktkamp. Allt som allt, mänsklighetens förmåga till samförstånd tycks bekräfta cylon-tesen om vår natur. I sammandrag:
- Om det är något vi vet om mänskliga varelser med säkerhet, så är det att de är mästare på självdestruktivitet...

Avsnittet ”The Farm” är ett av de som mest komplicerar bilden av relationen mellan människor och cylons. Nu får vi också reda på att det finns överlevare på en av de cylon-kontrollerade planeterna som den flyende flottan lämnat åt sitt öde, och att de bedriver motståndsverksamhet. Sökandet efter jorden och ursprunget antar alltmer mytiska dimensioner med anspelningar på den religion som människorna här bekänner sig till. Och ”Final Cut” kastar sig mellan terapi, avspänningskomik och metafilm - med en rätt rolig twist.

Ungefär halvvägs in möter vi också Pegasus, ett annat rymdslagskepp av nyare upplaga än Galactica och med en nitiskt väldrillad besättning under en befälhavare (Michelle Forbes) som får Adama att framstå som en velourkille. Pegasus troddes ha gått under i de kärnvapenattacker som inledde hela serien, men tydligen har de susat runt i rymden på egna äventyr och följt delvis andra principer för att säkra sin överlevnad. De nyuppkomna inbördes motsättningarna i flottan samtidigt som en cylon-skvadron slår till bäddar för säsongens dramatiska höjdpunkt. Efter det uppstår lite grann av en omstartskänsla och resten av avsnitten når inte riktigt samma kraftfulla effekt, men hög klass håller det likafullt. Helheten vinner på att dramat innehåller så många dimensioner och komplexiteten tillåts öka. När konflikter uppstår är det inte alltid självklart vem som förtjänar sympatier och vem som i ett givet ögonblick är mest egoistisk, samvetslös, fanatisk eller förnuftig. Vem som helst visar sig snart vara kapabel att göra nästan vad som helst som krävs för att klara sig själv eller för att rädda andra. Eller bara för att revanschera sig för en sårad självkänsla.

”Battlestar Galactica” växer alltså i det här läget. Den blir mer existentialistisk, mer spännande, sexigare, djärvare och mer djuplodande. För tillfället har jag med andra ord valt sida i debatten. Fortsättning följer förhoppningsvis.

© Johan Lindahl
2009-02-22

Originaltitel: Battlestar Galactica - Season Two
USA, 2005
Regi: Michael Rymer Sergio Mimica-Gezzan Michael Nankin m fl
Med: Edward James Olmos, Mary McDonnell, Jamie Bamber, James Callis, Tricia Helfer, Grace Park, Katee Sackhoff, Michael Hogan, Tahmoh Penikett, Kandyse McClure m fl

Genre: Drama, Religion/filosofi, Sci-fi, TV-serie

Relaterat: Battlestar Galactica - säsong 1 (2004) Battlestar Galactica - säsong 2 (2005) Battlestar Galactica - säsong 3 (2006) Battlestar Galactica - säsong 4 (2008)







     

Dela |