Blogg / Nyhetsarkiv


<< Tidigare 10    Nästa 10 >>

”Godless” - potentiell förnyare i västerngenren?

2017-12-22, Johan Lindahl

Den vilda västern var verkligen vild på sina håll. Det är ingen nyhet. Och genren är numera så långlivad att det borde vara svårt att komma på någonting nytt att säga. Eller?

Nu är Netflix gåva till västernvärlden i alla fall ute ur båset. Och pilotavsnittet ger vid handen att det faktiskt går att tillföra någonting. Den där eftersökta speciella stämningen finns där. Personligheter med dubbelhet och omgärdade av en viss mystik. En storskurk; en man vars inställning till allmän hänsyn är att den är ett tillval för de svagare i näringssystemet, spelad av pålitlige Jeff Daniels. Som i förbifarten återser sin murvelkollega från ”The Newsroom”, Sam Waterston som den här gången befinner sig på motsatta sidan i form av en lagens man med nitisk inställning till sitt värv.

Här finns även en lokal sheriff (Scoot McNairy) som inte alls verkar hyllad för sitt osedvanliga mod utan snarare stämplad som en svikare, en svagsint ursäkt till man i en omgivning som kräver andra kvaliteter än han kan erbjuda. Men är det hela sanningen? I bygden där han verkar finns i stort sett bara kvinnor kvar, efter en tragisk gruvolycka som tagit kål på större delen av den manliga befolkningen. Ja, här finns ett antal intressanta ingredienser. Och sade jag något om stämning? Bildspråket och förmågan att kunna överraska? ”Godless” har något omedelbart identifierbart som en synlig vision. Den gör sig ingen superbrådska men det är verkligen inte händelselöst heller. Framför allt syns en sådan omsorg i detaljarbetet att det här borde kunna bli vanebildande. Åtminstone att döma av de två inledande episoderna.


Mer om ”Godless” från Internet Movie Database

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix


”The Expanse” - mest spännande science fiction-serien just nu?

2017-10-29, Johan Lindahl

Nej, inte ska jag väl påstå att jag förstår precis allt vad som händer. Eller att jag på ett lättfattligt sätt kan beskriva intrigen så här långt. Vilket rent konkret innebär slutskedet av den andra säsongen. Men något med science fiction-serien ”The Expanse” på Netflix är tillräckligt fascinerande för att jag ska fortsätta följa den. Individerna vi främst lära känna är till att börja med inte de mest inbjudande eller sympatiska, men de vinner i längden på något sätt. De har sina speciella drivkrafter och framlever sina liv i en synnerligen förvirrad framtid.

Hur ska jag nu försöka förklara det här? Såvitt jag förstår är det några hundra år framåt i tiden. Jorden och Mars är båda befolkade och har försiktigt uttryckt ett aningen spänt förhållande till varandra. Däremellan spänner ett bälte som kallas Bältet. Där har också ett antal miljoner människor sin naturliga hemvist, på diverse stationer utslängda i världsalltet. Många av dem vet inte om något annat liv. Konspirationer. Ett FN som tycks utgöra ett slags världsregering, men störs av inbördes stridigheter . Ett mäktigt transnationellt eller möjligen transplanetariskt företagsimperium är inblandat. Och så en skara frifräsare och rebeller ovanpå det. Extremt otrevliga virus finns i omlopp, skapade av någon. Här finns allt från de mest förtryckta till de mest privilegierade i ett universum som på många sätt ändå liknar det vi lever i nu. Som det ska vara i välsvarvad sci-fi. Ungefär. Och dit räknar jag ”The Expanse”. Åtminstone så här långt.

Mer om ”The Expanse” från IMDb

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix


Lovande mördarjakt i ”Mindhunter”

2017-10-22, Johan Lindahl

Man kunde tro att fältet redan är fullt och bestrött av nedgjorda offer för den missriktade föreställningen att de voro utvalda. Många känner sig kallade att göra drama på temat seriemord och avvikande personlighetsstörningar som kan ligga bakom sådana brott. Behövs det fler, säg, ”Criminal Minds”?

Lyckligtvis ser nya Netflix-följetongen ”Mindhunter” ut att vara något mer ambitiöst och i sammanhanget slående seriöst. Första avsnittet, det enda jag sett hittills, är regisserat av David Fincher. Den Fincher. Så redan där finns det hopp. Enkelt uttryckt har han väl gett sig i kast med det här uppdraget på ett sätt som mer liknar det han gjorde i ”Zodiac” än i ”Seven”. Vilket vill säga ett mer ’nyktert’ bildspråk och färre direkt iögonenfallande stilistiska excesser. Och det passar kanske bättre in i vad den här serien tycks försöka göra.

Ung välkammad FBI-agent, specialiserad på gisslanförhandlingar i slutet av 1970-talet, är missnöjd med ambitionsnivån på byrån och vill pröva nya grepp. Det finns så mycket man inte förstår om varför vissa människor begår så omotiverat gruvliga brott. Han vill gå djupare, även om det gör honom obekväm bland kollegor och en misstänkt figur hos den så kallade motkultursidan på universiteten, där många ser snett på etablissemanget i form av polismakten. I förbifarten träffar han en tjej som kommer just från den sistnämnda världen. De dras till varandra som två motsatta poler, eller som eld och vatten eller vad ni vill. Alltmedan agenten försöker staka ut en ny bana i sin karriär och tränger djupare in i mysteriet människan och hennes mörkaste sidor.

Det här uppslaget skulle kunna leda åt så många olika håll och kanske kraschlanda. Men som sagt, så här alldeles i början ser det faktiskt väldigt lovande ut. Med förhoppningen att jag inte behöver bli besviken längre fram. Men David Fincher är inblandad. Sade jag det?

”Mindhunter”-fakta från Internet Movie Database

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix


Driven start på ”El chapo”

2017-10-15, Johan Lindahl

Låter namnet bekant? Kanske för att han relativt nyligen figurerat i nyhetssändningar världen över. Något vi påminns om redan i ingressen, de första skälvande minuterna av den här serien på Netflix. Det handlar om en av de mer mytomspunna narkotikabossarna i Mexiko: kartelledaren Joaquín Guzman, mer känd som just ”El Chapo”.

Första avsnittet börjar någonstans i slutet, eller slutskedet. En av den berörda kontinentens mest jagade män greps och gjorde sig sedan känd för en dramatisk flykt från fängelset. Men det finns naturligtvis en ganska lång förhistoria. Det första avsnittet tar avstamp i mitten av 1980-talet. En underhuggare i en redan framgångsrik kartell är inte nöjd med sin position i organisationen, utan vill uppåt. Ett vågat beslut och radikala personliga initiativ förändrar situationen när han tar kontakt med colombianske ledaren för Medellín-kartellen, Pablo Escobar. Den Escobar. Uppkomlingen lovar utföra ett uppdrag bättre och snabbare än de samarbetspartners som redan finns. Ska det gå vägen? Ja, annars hade det väl inte blivit någon serie - eller?

Spänning finns ändå. Och den ambivalenta känslan som uppstår när någon man egentligen inte vill sympatisera med ändå är den som allt kretsar kring och som vi på något sätt ändå tvingas att hålla på. Kanske lite kantigare i stilen än den jämförbara ”Narcos”. Men med ett obevekligt driv framåt. Potential finns. På återseende, eventuellt…

Mer om ”El Chapo” från IMDb


Ny säsong av ”Narcos” med flera nyheter

2017-09-23, Johan Lindahl

Finns det ett liv efter Pablo Escobar? Det är en av nyckelfrågorna när ”Narcos”, ett av Netflix mer storstilade seriala projekt landsätter sin tredje säsong. Borta är inte bara den nu definitivt besegrade och rent konkret avlivade colombianske kartelledaren i Medellín. Borta är också den tidigare ledsagaren i det dramaturgiska maskineriet, amerikanske DEA-agenten Steve Murphy (Boyd Holbrook) som envist jagat Escobar under flera år, och lika envist lyckats med att inte uppnå någon nämnvärd nivå av färdigheter i spanska språket under resans gång. I stället har hans roll som guide och kanske egentlig huvudperson tagits över av den mer komplext utformade kollegan Javier Peña, effektivt personifierad av ”Game of Thrones”-bekantingen Pedro Pascal. Nu är det framförallt den allt mäktigare kartellen i Cali som är föremål för narkotikaspanarnas intresse. I en annan komplex roll, som en motvillig säkerhetsansvarig för sagda kartell ser vi också spansk-svenske Matias Varela från ”Snabba Cash”.

Förutsättningarna har alltså förändrats ganska markant. Men att döma av de första avsnitten i säsongen finns det fortfarande saker att berätta. Och fler såväl byråkratiska såsom moraliska irrgångar att gå vilse i. Med andra ord - ja, det finns ett liv efter den där skottlossningen på ett tak i Medellín 1993. Och mer död. Ofta ond, bråd sådan.

”Narcos”-fakta från IMDb

Relaterad film: Narcos - säsong 2


Kalifornien, kokain och contras - vart ska ”Snowfall” ta vägen?

2017-09-23, Johan Lindahl

’1980-talet det ljuva…’ Nu är vi där igen. Narkotika. Inte heller ett helt originellt uppslag att väva intriger kring. Viss verklighetsbakgrund. Check. Kommer det här att ha något nytt att erbjuda? Tja, att döma av det första avsnittet på HBO Nordic så verkar inte företaget helt hopplöst i alla fall. Något i tonen och ambitionsnivån lockar mig i alla fall. Vinddrivna existenser i en myllrande, mångbottnad metropol (ja, Los Angeles ifall någon undrar) letar efter något som kan lyfta dem ur deras otillfredsställande livsbetingelser. Det handlar bland annat om hur CIA involverar sig i narkotikadistribution för att finansiera sitt stöd till Contras-rebellerna i Nicaragua. Bara det är ett uppslag kring en inte alltför avlägsen historia som förtjänar att utforskas mer. Kan det verkligen vara uppbyggligt, detta? Tveksamt, men personteckningarna är i alla fall tämligen realistiska så långt jag i min enfald kan bedöma. Och tonläget är som sagt tilltalande, om än inte i betydelsen trevligt. Något finns där. Återkommer förhoppningsvis i ärendet.

”Snowfall”-basics från IMDb


Game of Thrones är igång igen. Om du nu missat det.

2017-07-21, Anders Lindahl

Så var den igång igen, "världens mest omtalade serie". Vilket gör det vådligt att vara lite sen med att titta, emedan man då riskerar att drabbas av spoilers från höger och vänster, i såväl ironisk memeform som i form av mer innerliga utbrott av glädje eller ilska på Sociala Media. Eller bloggposter. Den här lilla texten kommer till exempel i förbigående att avslöja en del som hände i sjätte säsongen. Ye be warned.

Första avsnittet utgör en något återhållsam men löftesrik presentation av spelarna inför den näst sista säsongen av ett TV-fenomen som fängslar de flesta som väl börjar titta. Här följer de korrekta reaktionerna på vad som där utspelar sig.

Fint att följa The Hounds okomplicerade men inte lättköpta resa mot att bry sig om människor.

Sorgligt att se Jaime fastnaglad vid den bedrövliga och nykrönta Cersei, som i desperat behov av allierade verkar kunna tänka sig ett äktenskap med Euron Greyjoy, Järnöarnas nye, kaxige ledare.

Läskigt att se Arya Starks fortsatta hämnd mot Freys, som om finalavsnittet i säsong sex inte erbjöd nog med fruktansvärd vedergällning. Men intressant att se hennes möte med några väldigt mänskliga soldater från King's Landing. Halvkul att se Ed Sheeran bland dessa.

Oroande att se de begynnande små slitningarna mellan Sansa Stark och Jon Snow när de äntligen lyckats ena Norr under en ledare. Och inte en dag för tidigt, med de vita vandrarna på krigsstigen. I Citadellet, den här världens kollektiva minne, gör snälle Samwell diverse skitgöra för att komma nära de böcker som kan ge honom svaret på hur man besegrar dessa.

Men hade Dragonstone så mycket drakpynt när vi senast såg det, då i egenskap av Stannis hemvist? Och har verkligen ingen annan haft vett att ta över stället innan Daenerys anländer med sina skepp och drakar? En imponerande borg är det i alla fall, som vi får se mer av. Men var är Theon och syrran? Det var väl deras skepp de anlände på?

Det blir nog bra det här, i alla fall. Och nej, jag tänker inte nördblogga om vartenda avsnitt. Ville bara visa att russin.nu är tidigt på bollen.

Relaterat tema: Tema: Game of Thrones


Studie av familj i fritt fall fortsätter i ”Bloodline”

2017-05-28, Johan Lindahl

Inte mycket till påminnelser om vad som hänt förut. Glöm det där med ’previously on…’ etc. Tredje - och ryktesvis den sista - säsongen av ”Bloodline” finns nu tillgänglig på Netflix. Och det första avsnittet, eller kapitel 24 av en lång och allt mer sorgesam familjesaga, störtar rakt in ungefär exakt där andra säsongen slutade. Om ni nu händelsevis inte har sett de två första, så är det fel tillfälle att kliva in vid den här punkten. Allting som händer under en mörk natt i det här avsnittet spinner vidare på den allt mer komplicerade härva som familjen Rayburns medlemmar trasslat in sig i.

Om den första säsongen fick ett genomgående positivt gensvar, så var bemötandet av den andra mer blandat. Själv fortsätter jag fängslas av det här floridianska fuktdrypande familjedramat och är väldigt nyfiken på var det egentligen ska sluta. Därmed rekommenderar jag egentligen alla potentiellt intresserade som inte sett serien från början att göra just det. Kanske lider den emellanåt av den utbredda Netflix-sjukan att såväl enskilda episoder som hela säsonger är lite för långa och kunde redigeras hårdare. Det finns dock betydligt värre exempel på den elefantsjukan (inga namn, men tänk ’Marvel’) än detta så i grunden välspelade och resonant ödesmättade epos.

Relaterad film: Bloodline - säsong 2


Splittrat CIA skildras i "Berlin Station"

2017-05-26, Johan Lindahl

Utan alltför mycket fanfar, eller rättare sagt utan någon förhandsplugg jag uppfattat överhuvudtaget innan, så fanns den där i utbudet på HBO. "Berlin Station", en serie som enklast och snabbast kan jämföras med "Homeland". Åtminstone utifrån de gemensamma nämnarna att det handlar om spionage i allmänhet och CIA i synnerhet, liksom att det tar plats i Tyskland. Vilket även en av de senaste säsongerna av "Homeland" gjorde. Rollistan är i alla fall så pass imponerande (Michelle Forbes, Richard Jenkins, Rhys Ifans med flera) att man bara av den orsaken kan ge det här en chans.

Och de första avsnitten som jag hittills betat av är ganska lovande. Den tysk-amerikanska samproduktionen tycks inte skönmåla, utan snarare beskriva det här världsomspännande underrättelseorganet som en synnerligen splittrad organisation -och en tämligen otacksam arbetsplats. Hur håller den överhuvudtaget ihop? I alla fall med tanke på hur dess olika enheter och personalen i dem håller hemligheter ifrån varandra och snarast motarbetar sina kollegor med jämna mellanrum. Men något är de i alla fall på spåren. Som en misstänkt terrorist. Ja, hur skulle ett sådant här drama klara sig utan en sådan?

Vart allting egentligen är på väg och vilka som är mest pålitliga i det här sällskapet återstår att se. Men det verkar ändå sannolikt att den till Berlin nyligen återvände agenten Daniel, spelad av Richard Armitage, är en av de i grunden anständiga själar som står för något slags idealism kombinerad med plikttrogenhet. Men för all del, jag kan ha fel. Det är mycket som inte är solklart i den här soppan än så länge.


Basfakta om

Relaterad film: Berlin Station - säsong 1


Hårdsmält framtidsvision i ”The Handmaid’s Tale”

2017-05-26, Johan Lindahl

Den har prisats. På många håll. Samtidigt är det kanske en premiss som redan genom sin tunga tematik skrämmer bort publik. Förmodligen blir det inte årets absolut mest sedda serieproduktion alla kategorier. Själv har jag ändå bestämt mig för att jag ska ta mig igenom hela första säsongen av ”The Handmaid’s Tale”. Hittills har det inte blivit mer än ett avsnitt. Mest för att den tycks kräva mer koncentration än jag kunnat framkalla under den aktuella perioden när den började visas. Ska man idealiskt vara film- och TV-kritiker på heltid för att tillfullo kunna tillägna sig högkvalitetsdrama av den här typen? Allt man skriver riskerar att bli otillräckligt insiktsfullt. OK. Det jag så här långt kan säga bygger alltså på den allra första episoden.

Någon gång i framtiden har fertiliteten dalat betänkligt. Någon form av totalitär eller i varje fall starkt autoritär regim har inrättats. Kvinnor som anses mer befruktningsbara än genomsnittet samlas ihop under tvångsomhändertagande former på utvalda barnalstringsfarmar. Regementet är strängt. Olydnad straffas och den personliga integriteten är nästintill obefintlig. Exakt vad som är den styrande ideologin är inte helt klarlagt. Kvinnor tycks vara tongivande i ledningen, men det är också kvinnor som är de mest utsatta och kontrollerade. Rykten florerar om vad som händer utanför murarna och de instängda sammanhang där de utvalda kvinnorna vistas. Ett krig pågår. Rebeller anses hota ordningen. Kanada är möjligen fortfarande en fri stat dit en del lyckats, eller velat, fly. Av allt att döma utspelar sig detta i USA. Vem kunde ana?

”The Handmaid’s Tale” bygger på en roman (som jag inte läst) av Margaret Atwood. Det börjar väldigt lovande, måste jag framhålla. Den har en suggestiv ton och en förtätad stämning som håller i sig, med dissonant ljudläggning och överhuvudtaget en hotfull atmosfär - men samtidigt en inneboende skönhet. Estetiskt är det väldigt genomtänkt och intagande, även om de pittoreska miljöerna är platser för återkommande grymheter och prov på människans mörkare sidor. Vad månde bliva av detta?

Omedelbara referenser kan av olika skäl vara filmerna ”Children of Men” och ”Never Let Me Go”. Men Hulu-producerade ”Handmaid” som här visas av HBO Nordic har definitivt något eget att förmedla. Och som sagt, jag ska inom kort fortsätta ta reda på vad det är…

Mer om



<< Tidigare 10    Nästa 10 >>





     

Dela |