Life Aquatic (2004)

Torr Wes går på djupet

4 russin

Steve Zissou är kanske inte en lika stor stjärna som för tio år sedan, men folket flockas ändå till premiären av hans senaste film. Jacques Cousteau-likt filmar han undervattensäventyr och utbildar de fascinerade tittarna i havets mysterier (som i Andersons är värld är ännu lite mer mystiska än i vår, med krabbor och fiskar vars like man inte riktigt sett förut). Det har han alltid gjort, det är vad han gör - och även om sponsorerna börjar svika så är han fast besluten att följa upp sitt senaste verk. Trots, eller på grund av, att hans äldsta kollega blev uppäten av en jaguarhaj senast det begav sig.

I jakt på nästa film och hämnd stävar han åter ut till havs med sin trogna besättning och sju oavlönade praktikanter, samt en samling udda kort i leken.

Gravida journalisten Jane (Blanchett) ska skriva en hyllningsartikel om Zissou och hans gäng, men verkar inte helt såld på föremålet för sina texter. Ned (Wilson) är kanske hans son och kanske har Steve vetat eller misstänkt detta länge. Ned lämnar i alla fall tillfälligt sitt jobb som pilot för att följa med och hjälper till och med till att sponsra filmen. En övervakare ska slutligen se till att de använder sina slantar vist, men visar sig inte alltför lojal mot de makter som lejt honom.

"Belafonte", skeppet självt, presenteras mycket läckert i genomskärning. Här finns det mesta - från mini-spa till ljudstudio. Resurserna är dock begränsade om man jämför med vad konkurrenten Hennessey (Goldblum) har tillgång till, så att de bryter sig in i hans obemannade djuphavslabb är inget att förvånas över.

Det blir ganska dramatiskt ibland, med sjörövare, gisslanfritagning och allt. Det blir lika ofta relationsdrama, med ett tema om faderlösa söner och den klassiska önskan att känna sig hemma någonstans. Det svävar också hela tiden mellan det realistiska och det lite för märkliga, sådär som "The Royal Tenenbaums" gör, och oftast lockar detta till trivsamma garv.

Owen Wilson är kanske den som imponerar bäst utan att jag kan sätta fingret på varför. Egentligen gör han inte saker och ting så värst annorlunda från i de komedier han brukar ses i, men här blir det mer. Dafoes alltmer rörande figur sätter sig också på minnet, med sin tyska brytning och sina komplex. Murray är helt självklar i valet som Zissou. Jag tippar att rollen är skriven för honom. Liksom Wilson gör han det begränsade spelet till en dygd: även när han skriker är varvtalet långt ifrån max på något sätt, vilket passar Andersons berättarsätt perfekt.

Ganska snålt med åsikterna om filmen som sådan, tycker du kanske? Okej, jag erkänner: jag försöker köpa tid. Sanningen är nämligen denna:

Jag vet att jag gillar Andersons filmer (de två jag sett). Jag är bara inte helt säker på hur mycket jag gillar dem. De har en egen ton, de är fyllda av små idéer och små eller stora skratt, och de är trivsamma att se på. Det är allvaret i filmerna jag inte riktigt kommer underfund med. Nästan varje känsloladdad dialog bär på ett par fniss, de dramatiska händelserna skruvas och skildras på ett sätt som antingen gör dem till halvkomedi eller halvironi. Är det komiskt berättat om riktiga känslor, eller är det vrickad komedi med ett stänk allvar?

Det vore lätt att säga "både och", men det känns lite lättköpt. Det vore lika lätt att konstatera att Wes Anderson har "mer hjärna än hjärta", men jag är inte säker på att det stämmer. Låter jag kluven? Jodu, det stämmer bra det.

Med sina udda animerade effekter och roliga detaljer, sitt sköna musikval (med massvis av Bowie både i originalform och i portugisiska tolkningar från den gitarrspelande säkerhetsexperten) och sin synbara kärlek till havet är "Life Aquatic" sevärd och udda. Men det är framför allt en film jag känner mer för än "Tenenbaums". Den filmen har jag nästan glömt. Jag tror att den här kommer stanna kvar.

I valet och kvalet låter jag slutet, där allvaret tillåts större utrymme, lägga den avgörande rösten och det blir fyra russin.

© Anders Lindahl
2005-03-31

Photo: Philippe Antonello ©TOUCHSTONE PICTURES. ALL RIGHTS RESERVED.

Originaltitel: The Life Aquatic with Steve Zissou
USA, 2004
Regi: Wes Anderson
Med: Bill Murray, Owen Wilson, Cate Blanchett, Willem Dafoe, Anjelica Huston, Jeff Goldblum, Michael Gambon m.fl.

Genre: Drama, Komedi, Äventyr
Svensk biopremiär: 2005-04-01







     

Dela |