Shanghai Knights (2003)

Dumt, snyggt, roligt!

Shanghai Knights är ett lättsamt men grandiost spektakel av fånig slapstick, kulsnygga actionscener och precis lagom mycket allvar för att det ska bli lite, lite spännande också. Flytet i kameraarbetet och ivern hos filmskaparna att hastigt skynda från scen till scen, miljö till miljö, gör också man inte riktigt erbjuds en juste chans att fundera över logiska luckor eller reta sig på klyschor. Istället för att känna mig förolämpad känner jag mig road.

I uppföljaren till den sköna "Shanghai Noon" möter vi åter våra hjältar Chon Wang och Roy O'Bannon. Senast vi såg dem for Wang från Kina till USA för att rädda en kidnappad prinsessa och slog sig i lag med den hippieliknande rånaren O'Bannon som efter deras gemensamma äventyr blev en något bättre människa. Wang är nu sheriff, men också känd som sidekicken Shanghai Kid från en serie böcker som publicerats om hans och O'Bannons äventyr. Vi som sett förra filmen vet förstås att det var Wang som gjorde det mesta av jobbet. Hur som helst ...

Chon Wang (eller John Wayne, som han kallas i sitt nya hem i väst), visar sig också ha en snygg och tuff syster, som i filmens början ger sig av från Kina till England efter att deras far mördats. Fadern var nämligen väktare av det kejserliga sigillet i den förbjudna staden (man får hålla med O'Bannon om att de har väldigt coola jobbtitlar där borta), och när en snobbig britt bryter sig in för att stjäla sigillet tar han sig också tid att döda den gamle väktaren med en kniv som tydligen har stort symbolvärde. Varför nu detta hemska?

Med en identitetskrisande O'Bannon i släptåg ger sig Wang också av över havet för att hitta sin syster och få klarhet och hämnd, och resten av filmen utspelar sig i ett England fyllt med kvasihistoriska såväl som Dickenska karaktärer, exempelvis en tjuvaktig snorunge som man som tittare retar sig överraskande lite på. O'Bannon passar på att ösa smädelser över det land han skryter med att de näpsade så i frihetskriget, men försöker också vara en något mer moralisk människa än vanligt eftersom han fattat extremt tycke för Lin, Wangs snygga syster. Gags och slagsmål avlöser varandra och man kan undra vad som skiljer det här från cirka fyratusen andra buddymovies i samma anda. Tja, det här är ovanligt roligt, exempelvis.

Jag rankar duon Wilson/Chan högre än duon Tucker/Chan (i "Rush Hour"-filmerna). Wilsons O'Bannon, med sin dåliga självkänsla, märkligt moderna vokabulär och svaga moral är en så konstig karaktär att det är ett under att det alls fungerar, men det tycker jag verkligen att det gör i ett såhär lättsamt sammanhang. Shanghairullarna har också ett helt annat tryck i scenografi och bilder. Historiska miljöer återskapas ganska kostsamt och snyggt, och blir sedan lekplats för allsköns fånigheter och inte minst härliga slagsmål. Manuset ska man inte granska så noga i sömmarna, vilket man inte heller ges tid för, men replikerna kan lika ofta vara överraskande kul som undermåliga. Det blir väldigt sympatiskt alltihop, ungefär som när Jones och Smith teamade ihop för en portion av samma i "Men In Black II". Vissa blir arga över allt det dumma, andra unnar sig att ha kul.

Jackie Chan är snart femtio, men försök berätta det för honom. Han koreograferar de infallsrika dusterna och gör fortfarande nästan alla sina egna stunts - vem annars skulle kunna utföra dem med samma slapstick-grace. Det gamla pratet om hur snyggt koreograferade fighter är som dans blir extra sant när Jackie slåss med paraply i hand och det hela halvt tonar över till att bli det kända dansnumret i "Singing in the Rain" - ett av många små inspirerade ögonblick som i sig hade varit nog för att rekommendera ett biobesök.

"Shanghai Knights" har samma anakronistiska, speedade charm som "En riddares historia" - och en liknande karaktär löst baserad på en verklig författare finns också här. Många av skämten är för övrigt bekanta, som en scen helt konstruerad av bitar från de två sista Indiana Jones-filmerna. Men reta dig på det du, om du vill ...

Det goda humör filmen gav mig vill faktiskt ge "Shanghai Knights" fyra russin, fast man kan inte komma ifrån att finns saker som drar ner poängen. Alla skämt faller inte perfekt, och många av de halvdana räddas endast tack vare Owen Wilsons timing och tonfall, de inpetade historiska karaktärerna är väl inte direkt genialiskt konstruerade och det pekas lite väl tydligt ut vad som är roligt i vissa referenser. Ja, något mästerverk är det förstås inte tal om, men det var ju heller aldrig meningen.

Tre starka russin samlar uppföljaren in, till stor del för, inte trots, sin fånighet.

© Anders Lindahl
2003-05-06

Originaltitel: Shanghai Knights
USA/Storbritannien/Tjeckien, 2003
Regi: David Dobkin
Med: Jackie Chan, Owen Wilson, Donnie Yen, Aidan Gillen, Fann Wong, Tom Fisher, Gemma Jones, Aaron Johnson, Kim Chan

Genre: Action, Komedi, Western
Svensk biopremiär: 2003-05-09

Relaterat: Shanghai Noon (2000)

Sök