Nocturnal Animals (2016)

Subtil thriller med sofistikerad struktur

4 russin

Vilken är värst? Den verkliga världen eller den fiktiva? Var går gränsen mellan dem? Den frågan har många ställt sig genom åren, av naturliga skäl inte minst i berättarsammanhang. Framför allt det där med gränsen. Hur de berättelser vi själva skapar påverkar oss. Ett flertal filmer genom åren har lekt med begreppen och skapat en osäkerhet om vad som egentligen är mest verkligt i den berättelse vi ser framför oss. Alltså, vad vi ser är per definition fiktion, men diskussionen om en berättares, eller kanske mer specifikt, en filmskapares överenskommelse med publiken återkommer med jämna mellanrum.

Strukturen eller metodiken med en berättelse i en berättelse är också välanvänd vid det här laget. Kan man göra något nytt med den? Eller åtminstone något intressant som inte känns som en direkt efterapning av något annat vi redan sett? Ja, det här är i alla fall ett exempel på en historia som engagerar och väcker frågor - och det är en bra början. Regisserad av modeskaparen Tom Ford finns här en en osviklig känsla för stil och många av de stilistiska valen, de estetiska utformningarna, kommenteras i ett kortare bakomreportage i extramaterialet. Där förklarar Ford också poängen med filmen på ett sätt som kanske blir lite för explicit. Se gärna filmen själv först och bestäm dig för vad den handlar om, innan du tar del av hans egen tolkning, skulle jag föreslå.

Förtexterna kan framstå som en aning provocerande, om man inte är invigd i den moderna konstscenen och dess friformtänkande, eller varianter av striptease vi vanligtvis inte ser. Nu startar filmen i en miljö där det mest handlar om att etablera vem huvudpersonen Susan är och i vilken omgivning hon vanligtvis vistas. Hon är en till synes framgångsrik konstinstallatör, med en make som håller till i affärsvärlden och ofta är bortrest. Ganska snart inser vi att det finns brister i Lyckolandet. In i detta fashionabla dockhus landar ett kuvert modell tjockare. Avsändaren är den exman Susan inte träffat på snart 20 år. När hennes nuvarande man med kort varsel drar iväg igen för ett affärsuppdrag, eller vad det nu egentligen är, börjar hon läsa. Äta och sova blir mindre viktigt. Berättelsen suger in henne och tar henne tillbaka till det förflutna. Om den uttalade intrigen inte direkt handlar om deras eget förflutna så väcker den i alla fall sådana associationer. På ytan handlar det om en familj på resa genom ett öde landskap i västra Texas, där ingen annan levande själ tycks finnas. Utom ett gäng busar som skapar en mardröm för en man som inte känner sig vara av det rätta virket för att kunna försvara sin familj. Att både han och, i tillbakablickar, Susans exman spelas av Jake Gyllenhaal är naturligtvis en fingervisning om symbolvärdet i allting vi sedan ser hända i de olika planen. Vi talar om något nuvarande, något förflutet och något fiktivt. Sedan är det upp till oss själva att avgöra hur de passar ihop och hur de bilder som Susan målar upp vid läsningen påverkats av just hennes historia med författaren.

Ford har fixat till en film som vissa avseenden kan liknas vid en modern film noir. Eller är det ett existentiellt drama om vilka val vi gör i livet och hur vi väljer att leva med dem? Man kan se det som en stilövning, men just det estetiska och genomtänkta i bildlösningarna blir trots allt inte det viktigaste. Berättelsen är bra i sig och det är den som håller oss fast. I alla fall mig. Även om den kanske inte tar några sensationella vändningar eller väcker helt nya insikter. Inte minst lever den på de centrala rollinsatserna av Amy Adams och Jake Gyllenhaal. För att filmen ska gå i land med sina intentioner krävs att de är nyanserade och visar ett större register utan att det syns att de anstränger sig. Och dessa två brukar klara av att göra just det. Lika pålitlig kan man väl kalla Michael Shannon som nu spelar en härjad Texaspolis i den fiktiva delen av fiktionen. If you catch my drift.

Filmer som den här har alltid förmågan eller bär med sig risken att lura oss. Att bygga upp förväntningar som den inte klarar av att uppfylla, eller kanske lika ofta att väcka förväntningar om svar på frågor den inte ämnar besvara. Frågan om exakt vilka frågor den här filmen direkt kommer att svara på låter jag vara lite öppen. Det finns i alla fall utrymme att dra egna slutsatser. Även om regissören i extramaterialet alltså kanske lite forcerat för fram det budskap han själv ser i sin berättelse. Annars kan det vara valfritt att läsa in sin egen poäng. Man behöver ju inte alltid vara överens, ens med dem som själva gjort den film man ser framför sig.

© Johan Lindahl
2017-08-27

Film © 2016 Fade To Black Productions, Inc. All Rights Reserved.
Vad är meningen med allt egentligen? Hög status i kultureliten tycks inte vara tillräckligt för Susan...

Film © 2016 Fade To Black Productions, Inc. All Rights Reserved.
Något otrevligt har hänt, i berättelsen i berättelsen. Vad? Och hur hänger det ihop med huvudpersonens förflutna?

Film © 2016 Fade To Black Productions, Inc. All Rights Reserved.
Uppslukad. Och en smula skakad. Det här blir ingen vanlig läsupplevelse för den sofistikerade Susan.

Originaltitel: Nocturnal Animals
USA, 2016
Regi: Tom Ford
Med: Amy Adams, Jake Gyllenhaal, Michael Shannon, Aaron Taylor-Johnson, Isla Fisher, Ellie Bamber, Armie Hammer, Karl Glusman, Robert Aramayo, Laura Linney, Andrea Riseborough, Michael Sheen

Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2016-11-18
Hemmabio: 2017-05-22







     

Dela |