russin.nu - vi tycker om film
Angry Indian Goddesses (2015)

Talträngd film med tunga teman
3 russin


Det är mycket som ska klämmas in. Filmen vill säga mycket - på gott och ont? Mest på gott, tycker jag. Men det blir till slut mycket att smälta på kort tid och kanske får det mest konsekventa historieberättandet stå tillbaka för en vilja att framföra en hälsning till hemlandet och omvärlden som ingen ska kunna missförstå. I det stora hela dock: en stark film. Den känns.

I Goa, den där lilla enklaven på indiska västkusten där så många utlänningar har vistats och flera filmer och filmscener har utspelats, samlas ett tjejgäng. Kompisar från förr, mestadels. De befinner sig vid olika hållplatser i livet. Från Bollywood till bolagsvärlden. Vi möter musikern ’Mad’ i jakt på en framgång som hittills verkar undflyende. Hon känner sig som en missförstådd artist. Joanna känner sig inte hemma med de könsstereotyper som gäller i den indiska filmindustrin, men kämpar ändå vidare. Suranjana är härdad projektledare eller något ditåt i företagsvärlden, van att fatta beslut och skälla ut medarbetare/underlydande vid behov. Pammy verkar leva ett mer traditionellt familjeliv men är knappast överlycklig över allt det innebär. Lakshmi är hembiträde med ett trauma som lett till en ständigt inneboende ilska något som kan leda till destruktiva konsekvenser. Frieda är fotograf och trött på hur idealen i modeindustrin tvingar henne att göra avkall på sina egna visioner.

En av dem har också något viktigt att berätta och det är därför hon bjudit in de andra. En indisk buddy movie med kvinnliga protagonister, enkelt uttryckt? Upplägget kan också föra tankarna till den moderna klassikern ”Monsunbröllop”, åtminstone inledningsvis. Återkomsten skildras på ett liknande sätt, med många dialoger, konfrontationer, delade erfarenheter och kulturkrockar. En del av det är förutsägbart men inte allt. Det kan se lite oformligt ut med den återkommande handkameran och de ibland till synes lite slumpvis sammanfogade scenerna, men här finns ändå en tydlig struktur. Och det finns framför allt ett flöde. Filmen står sällan still.

Vad som ser ut som en ensemblefilm, en dramakomedi med periodvis en slagsida åt just komedi, antar efterhand en mörkare ton. Problembilder presenteras, av vilka några kommer att få avgörande betydelse. När det ser ut som om några pyrande interna konflikter börjat lösas lite väl enkelt och allt börjar luta mer åt feelgood-hållet blir stämningen plötsligt överraskande suggestiv och hotfull. De inneboende samhällskonflikterna som diskuterats i förbigående får en akut större roll. Möjligen är det alltså här som behovet av att framföra ett slags statement tar överhanden, men det går inte att säga att det inte finns en kraft i konklusionen och och att budskapet inte berör. För det gör det. Här finns inflammerade sårbildningar att desinficera efteråt, inte minst med förförståelsen av det som vi ofta hör om Indien, när vi hör nyheter därifrån. Ett stort land med av allt att döma, många sociala skikt och skarpa kontraster. Motsättningar mellan klasser, mellan patriarkaliska normer och nyare värderingar kommer fram. Familjetraditioner och frigörelse. Ja, ni kan gissa er till en del av det som kommer upp till ytan. Frågan är var sensmoralen till slut landar; den är inte så lättköpt eller självklar. De dramatiska slutsekvenserna är som sagt, om inte annat, gripande och provocerande nog för att filmen inte ska försvinna från näthinnan omgående.

Agerandet känns överlag övertygande, levande och organiskt. Om det smugit sig in några klichéer eller element som för en mer insatt indisk publik framstår som förenklat är jag väl inte rätt person att svara på. Men filmen känns riktad minst lika mycket till en internationell målgrupp som till hemmaplan. Att det inte är den självklaraste publikmagneten i en svensk småstad en hyfsat somrig lördagkväll i juli förefaller uppenbart. Jag och min fru var ensamma i salongen. Men i ett större perspektiv känns det nog ändå som om det här kan bli en festivalfavorit (om den inte redan är det), något som väcker debatter till liv runtom där den visas.

Alltså, de ibland hastiga och abrupta skiftningarna i stämningsläge och fokus för berättelsen kan verka påflugna; kanske är de ansträngda eller också… Fullständigt trovärdiga för att visa hur tillvaron faktiskt kan se ut och hur snabbt saker kan förändras. Filmen må ha sina brister, men avsaknad av patos och engagemang är knappast en av dom.

Allt kan sägas sluta med en stor fet fråga: vad skulle du ha gjort i samma situation?

© Johan Lindahl
2016-07-11

fds
   
Angry Indian Goddesses
Originaltitel: Angry Indian Goddesses
Indien/Tyskland, 2015
Regi: Pan Nalin
Med: Tannishtha Chatterjee, Rajshri Deshpande, Sarah-Jane Dias, Pavleen Gujral, Amrit Maghera, Anushka Manchanda, Sandhya Mridul, dil Hussain, Jeffrey Goldberg

Drama

Svensk biopremiär: 2016-07-08

Hemmabio: 2016-10-24
Dela |