Stand Up Guys (2012)
Gamla män gör saker tillsammans
- Old people are cool.
Beavis, eller kanske Butthead
Val (Pacino) är nyss frigiven från fängelset (vilket gör det här till den miljonte filmen som inleds med att någon blir frigiven från fängelset). Hans bäste vän och gamle kumpan (Walken) väntar på honom och ordnar en rolig natt, dels för att han är en gammal vän, dels för att han lovat att döda honom. I den där kuppen för nästan tre decennier år sedan dog nämligen skurkbossens (Mark Margolis) ende son. Alan Arkin är den tredje gamla vännen, getaway-chauffören med emfysem som hämtas från hemmet och får uppleva en minnesvärd natt med grubbarna (grabb-gubbarna).
Jodå, det här är en gamlingarnas film. En de luttrade veteranernas fordon, som verkar ljussatt lite från sidan mest hela tiden för att man verkligen ska se hur fårade de är. Här påminns vi om både ålderdomens brister och värdet av erfarenhet (även sexuell sådan, även om man kan behöva bryta sig in i ett apotek för att förbättra förutsättningarna), och om värdet i att ha lite värderingar även om man råkar vara skurk - kontrasterat mot exempelvis det samvetslösa beteendet hos ett gäng yngre förmågor som måste läras en läxa.
Det är också en skådisarnas film, förstås, regisserad av Fisher Stevens vars ansikte du troligen känner igen även om det inte är självklart vilka roller han har spelat (jag bjur på en: George Minkowski i "Lost"). En sådan där strävsam skådespelare med många titlar på resumen men få stora huvudroller. Huruvida han är en bra regissör kanske man inte törs dra några slutsatser av från detta, dock. De är ju tämligen självgående, de här farbröderna.
Det är slutligen en film som pendlar mellan kontrollerad knashumor och kontrollerat allvar, mellan att kännas lite tillgjord och att kännas överraskande äkta. Walken, Arkin och Pacino känns aldrig tillgjorda, missförstå mig rätt, men ibland kan man se manuskurvan framför sig, hur mycket de än jobbar på att dölja den. Det är en film lika svår att avfärda helt som att helhjärtat hylla, för att stjäla en rad från mig själv (om "Terminator: Salvation").
Det faller sällan pladask även om ett par scener känns fåniga, humorn är ofta humoristisk och allvaret ibland riktigt allvarligt och grundplotten har en inbyggd spänning som håller intresset uppe. Att Val ganska snart förstår vad som gäller är faktiskt något som förstärker dramat rejält, även om vissa manusförfattare hellre hade låtit honom drabbas av chockerande insikt i sista sekund. Men det är svårt att köpa det hela. Det är näppeligen familjevänligt stoff, men bildmässigt är det nästan kliniskt städat från alltför brutala vyer. Finalen är kanske filmens svagaste del. Även om man köper själva händelseförloppet känns utförandet taffligt.
Så, trots att "Stand up guys" på sitt sätt bevisar att gammal är äldst kan jag inte förmå mig att höja den till ens i närheten av skyarna. Den får två russin, rätt och slätt.
© Anders Lindahl
2013-08-17
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Stand Up Guys
USA, 2012
Regi: Fisher Stevens
Med: Al Pacino, Christopher Walken, Alan Arkin, Julianna Margulies, Mark Margolis
Genre: Drama, Komedi, Kriminalfilm
Hemmabio: 2013-08-14
