Faster, Pussycat! Kill! Kill! (1965)

"You don't have to believe it honey, just act it."

2 russin

Russ Meyer var B-filmsmakaren som levererade en hel drös med skruttiga filmer vars överflöd av cheesiga (icke sannklingande) lines (repliker) och buxoma (bystiga) babes (tjejer) har gjort dem till kultklassiker. "Faster..." är en av hans få filmer som nått en bit utanför kultklubben, tillsammans med "Beyond the Valley of the Dolls", vilken med hans mått mätt nästan var en storbudgetproduktion, medförfattad av legendariske filmkritikern Robert Ebert. Den kanske man borde skriva om istället, när jag tänker efter...

Här rejsas det i alla fall bil ute i öknen, av en trio gogo-danserskor som vi sett "dansa" i början av filmen. Efter prologen, alltså, där en osedd berättare (John Furlong) pratar lite om våld medans vi ser en visualisering av ljudvågorna som skapas av hans röst. Rätt snyggt, nästan. Rätt snygga är nästan tjejerna också, men känns samtidigt som något från en annan planet. När blondinen börjar svassa och åma sig ute i öknen är det tusen gånger mer roligt än sexigt.

En kille och hans tjej anländer också till de vida sandslätterna för att klocka bilen. Mesigt, tycker den bitskaste bruden (Tura Satana) och utmanar killen på lite tävling. Efter att ha prejat honom farligt trakasserar hon tjejen och snor tidtagaruret. Ja, trion visar sig vara ett gäng riktiga översittare.

Dialogen och skådespeleriet pendlar mellan Ed Wood-nivå och någonstans i närheten av riktig film. Ibland är det nästan lite fyndigt:

"You've got a weird sense of humour"
"Try again, I get funnier"
"Look, I don't know what the hell your point is, but..."
"Point is of no return and you've reached it.

Resultatet av detta meningsutbyte är en oväntad kamp med dödlig utgång och en gisslan / fånge i form av den oskuldsfulla tjejen. Innan dess har förresten tjejerna kattfajtats lite, bara för att det är så oerhört sexigt när tjejer bråkar i sanden får man väl förmoda. Meyer, likt sin troliga beundrare Quentin Tarantino, verkar definiera girl power med att tjejerna inte bara kan slåss utan gör det mer än gärna. I den mån uttrycket girl power ens fanns under Meyers... storhetstid eller vad vi ska kalla det.

Efter illdådet bjussar dock Russ på lite comic relief, med klassisk comic relief-musik och allt, i form av en mackägare som inte "hittar hålet". Tokigt värre. När samme mackägare upplyser dem om att den rullstolsburne mannen som just bärs till sin bil av en muskelman är stormrik får de dollartecken i ögonen och är inte sena att följa efter pickupen i en föga diskret liten sportbilskaravan. Men frågan är om brudarna, som gärna tvistar sinsemellan, vet vad de gett sig in i... Gamle mannen sammanfattar sina avsikter rätt väl:

"Fate threw us this package. Now all we gotta do is untie those pretty ribbons..."

Men först, en duschscen!

Okej, det är skit - men det det är på något vis rättfram skit om det gör saken bättre, vilket det väl faktiskt gör. Det svartvita fotot känns rätt rent och lite stilistiskt, eller så är det bara att avsaknaden av störelement i öknen ger en avskalad och "arty" look åt många scener helt gratis. Man kan också imponeras över det mödosamma arbetet med att se till att damernas decolletage - om det inte är ett för fint ord för deras flagranta titta-här-urringningar - alltid ska komma till sin rätt, i förgrund eller bakgrund av bilden.

Men lite rörig spänning blir det allt också, med några oväntade men inte helt orimliga vändningar. Familjen på vischan är nästan lite Motorsågsmassakern Light med en relativt harmlös variant av Leatherface och en ganska bra spelande Stuart Lancaster som far i huset, med vad som lite välvilligt kunde kallas en "ursäkt" för sitt onda sinne. Son två har dock till synes samtliga hästar hemma och läser böcker utan bilder - kanske en potentiell hjälpare i nöden?

Det mynnar ut i en ganska blodfattig men dödlig dust med skiftande lojaliteter och en tjatigt lång kamp mellan en bilmotor och människomuskler.

Ett seriöst utforskande av våldets konsekvenser och mekanismer, alltså? Givetvis inte, men man får faktiskt intrycket av att Meyer tycker att delar av hans film är värda att tas på allvar. Det gör förstås det hela ännu roligare.

© Anders Lindahl
2008-05-29

Originaltitel: Faster, Pussycat! Kill! Kill!
USA, 1965
Regi: Russ Meyer
Med: Tura Satana, Haji, Lori Williams, Sue Bernard, Stuart Lancaster, Paul Trinka, Dennis Busch

Genre: Action, Sex, Thriller







     

Dela |