The Princess Blade (2001)

Helt okej hämnardrama på liten budget

Det finns ofta skäl att hysa oro när en film börjar med lång, muntlig och/eller skriftlig exposition där världen beskrivs och ordet "klan" används. Varför inte låta alla samband och sammanhang framgå efter hand genom bildberättande, undrar man, uppfylld av manusföreläsarnas litanier. Svaret är här, liksom för de flesta invändningar man kan höja mot detaljer i filmen, "det blir billigare så".

Det finns ändå ofta en glädje i att se folk använda begränsade resurser till något som kanske är dem lite övermäktigt, men där målet i alla fall ibland uppnås. I det avskalade bildspråket och färgskalan syns en konsekvens och en skicklighet som långt ifrån alla med jättebudget besitter.

Shinsuke Sato har skrivit manus till några filmer tidigare, och varit en av de tre personer som tydligen behövdes för att skapa scenariot till Tekken 4, men det här är hans regidebut. Det känns, på något sätt. Filmen har den där typiska tendensen hos förstlingsverk att inte vilja nöja sig med att vara på ett visst sätt. Influenser från olika håll ska helst mötas på en och samma gång när man väl får möjlighet att regissera sin egen film. Det är inte nödvändigtvis något fel i det, förstås.

Från början är det en tecknad serie, som jag för övrigt varken läst eller hört talas om. Skådeplatsen är en alternativ verklighet, men inte de orangefiltrerade öknarnas gamla fantasyforntid utan något som ser ut som... idag... fast lite dystrare. Intressant val av värld, kan man tycka, vore det inte så uppenbart att det mest är av ekonomiska skäl. Från en bilradio hörs ett par fraser som tagna direkt från Orwells "1984", och det lustiga är att sådant räcker rätt långt för att etablera den värld det hela utspelar sig i. Senare kommer en ganska intressant karaktär att lägga till ett par extra pusselbitar, men det är ändå ett rätt skissartat bygge - den här världen. Pistoler finns, men proffsmördare använder svärd. Rebeller finns, men den verkligt styrande makt de kämpar mot får man veta föga om och det är inte heller huvudpoängen. Huvudpoängen är ungefär den gamla vanliga.

Mördarflickan Yuki får tidigt i filmen det klassiska Uppdraget: Hämna din moders orättmätigt påkallade död. Hon rymmer från mördarklanen hon tillhör och hamnar på vischan hos en kille vid namn Takashi som är inblandad i helt annan verksamhet än hennes värv men långt ifrån befriad från egna skuldkänslor. Här bor också hans syster, kring vilken ännu en ganska ofullbordad bakgrundshistoria vävs.

Frånsett ett par för en svensktalande ganska skrattretande namn och den där "vi har inte så mycket pengar"-känslan så tycker jag att "The Princess Bride" gör jobbet. Det är en film jag knappast dyrkar, men som jag troligen kommer vilja se om någon gång. Svärdskamperna är helt okej utförda. Det fräckaste med dem är kanske katanornas ergonomiska handtag men det finns en del ganska inspirerade duster, som när Yuki tar sig ur sitt rep och förvissar sin fångvaktare om att hon inte menar något ofog.

Här finns alltså lite av varje. Lite snyggslåss, lite terrorism/rebell-tema, lite retrofuturism, lite kärlek som vill blomma ut om den bara hinner. Men framför allt finns det en ganska skön, dämpad ton i det hela. Folk tar sig tid att prata ibland, att säga ord som är lite klokare eller intressantare än vad som är brukligt i svärd-och-hämnd-filmer. Och ibland är det riktigt gulligt.

"Du ser alltid så ledsen ut."
"Och du har ingen min alls."

Jag vet inte, jag tycker det är rätt bra. Nätta Yumiko Shaku har en schysst närvaro och gör sin sårbara men samtidigt livsfarliga mördartjej närmast trovärdig, om än lite dunkel. Troligen är hon filmens främsta tillgång.

Vi har sett det förut. Kallblodig krigare lägger svärdet på hyllan, får vänner, inser glädjen i ett hederligt dagsverke, men tvingas till slut gjuta blod igen, just för att han eller hon har nya vänner. Man tror man ser hela slutet framför sig när två av tre perioder har spelats. Men... det har man inte riktigt. Är det värt att ta reda på hur det faktiskt slutar, undrar du. Jo, på en skala av 0 till 5 russin, så är det tre russin värt det. Om man inte räds att bli nedslagen ....

© Anders Lindahl
2004-06-02

Originaltitel: Shurayuki-Hime
Japan, 2001
Regi: Shinsuke Sato
Med: Hideaki Ito, Yumiko Shaku, Shirô Sano, Yoichi Numata, Kyusaku Shimada, Yoko Maki

Genre: Action, Drama

Sök