Jason X (2001)

Jason goes to space, av någon anledning...

Jag har sett orimligt många Fredagen den 13:e-filmer med tanke på att de alla, inklusive ettan, är dåliga. Vissa är dåliga, vissa är katastrofala, och genomgående för dem alla är en övergripande känsla av att saker händer utan att manusförfattaren funderat över varför. Varför är exempelvis Jason odödlig? Svaret verkar vara: "han är en mytologisk figur eftersom det finns jättemånga filmer om honom, och därmed är det bara rimligt."

I "Jason X" är hans oslåihjälbarhet så etablerad att han är föremål för futuristisk forskning.

Kort bakgrund: 1980 kom Sean S. Cunninghams fumliga slasherfilm "Fredagen den 13:e" och introducerade världen för Jason Vorhees och hans mamma. Mamman dog i första filmen, men Jason envisades med att leva vidare, ständigt sugen på att döda unga människor som campade, badade näck och idkade snusk vid den idylliska Crystal Lake. I film efter film har han dräpt och dräpt och slutligen själv dräpts, bara för att envist återvända.

Det här är inte första gången Jason lämnar Crystal Lake. Han har åkt på båtkryssning, exempelvis, men här far han riktigt långt. Filmen inleds med en CSI-liknande resa genom kroppen och vi inser snart nog att vi är i ett futuristiskt forskningslaboratorium. Man kan nästan höra hur någon på insäljningsstadiet lanserar detta som "en Jason för 2000-talet!" Ja, du milde...

Jason har ingenting på 2000-talet att göra, och det här är faktiskt ingen riktig Fredagen den 13:e-film. Vissa av kraven uppfylls helt klart, som fundamenten seminakenhet och brutala mord. Regeln att de med det bästa sexlivet går åt först följs troget, likaså den mycket frustrerande traditionen att vissa karaktärer presenteras blixtsnabbt bara för att vi ska känna en gnutta medlidande när de dödas i nästa sekund.

Men det framgår också illa kvickt att James Isaac inte är så intresserad av att göra en regelrätt Jason-film, vilket man väl inte kan klandra honom för. Han vill också göra en Alien-rulle, komplett med framtida världsordning och allt. Han vill ganska mycket, verkar det som, för lånen kan lika gärna komma från Matrix eller Star Trek som andra skräckfilmer.

Större delen av handlingen utspelar sig sålunda på ett rymdskepp, huvudsakligen befolkat av unga forskare. I korthet har Jason frysts ned - oavsiktligen tillsammans med en hot babe, som vi alla förstår kommer tillhöra de få överlevande när filmen är slut - och väcks upp år 2455. Hans första och enda impuls är att döda alla han ser, fast i lite konstig ordning och med olika grad av finess. Ett av morden är ganska vidrigt, sådär så att man hajar till lite och utbrister något äcklat, men för det mesta är det rätt tröttsamt alltihop. Som vanligt. Trots att det är i rymden och det finns moderna vapen, holodecks och androider.

Att David Cronenberg dyker upp som vetenskapsman och får säga något underbart dumt om Jasons "unika förmåga att återskapa skadad vävnad" gör det hela lite roligare - genom att man får tillfälle att undra varför Cronenberg ställer upp på sån't (lite bakgrundsresearch ger vid handen att regissör Isaac tidigare jobbat för Cronenberg med effekter och annat). Vinkar mot datorspel typ "Quake" och nördiga skämt om den blodiga "microsoftkonflikten" är i bästa fall lite småskoj. Den lilla "Crystal Lake 1980"-simuleringen mot slutet fick mig allt att dra lite på smilbanden. Annars är det en ganska typisk lågbudgetskräckis, där det lika ofta rör sig om halvtaskiga digitala effekter som makeup-effekter, där ingen av skådisarna ser bekant ut och man inte ges anledning att hoppas se dem igen, där Jason går omkring och dödar tills han själv dödas, igen och igen.

För inte så oerhört många år sedan var makeup-artist ett av få tänkbara sätt för många att ta sig in i filmbranschen. Med relativt billiga medel kunde man skaffa sig verktygen och lära sig knepen och det fanns jobb att få på billiga skräckfilmer för dem som blev riktigt duktiga. Tidningar som Fangoria hade en målgrupp som inte bara var intresserad av skräck utan också av arbetet bakom att göra en skräckfilm. Tidningen, och folk som lär sig bygga masker och meckar ihop avhuggna låtsasarmar hemma i källaren i hopp om att få jobb i Hollywood, finns förstås fortfarande, men det är inte riktigt samma sak längre. "Jason X" är intressant på så sätt att den visar hur branschen förändrats. Nu är det digitala effekter som är var mans lilla makeup-låda, och även till filmer med låg budget går det att hitta någon som kan arbetet tillräckligt väl för att skapa effekter som hade imponerat stort för tio år sedan och nu... fungerar, typ.

Är "Jason X" intressant på något annat sätt? Mja... För många av skämten faller platt, det där enfaldigt otäcka som ändå stundtals kan infinna sig i vissa av Jason-filmerna dyker aldrig riktigt upp, Isaac lägger för mycket krut på ytlig och lånad science fiction. För en senkommen andragångsregissör är det säkert jättekul att få göra en sådan här filmsoppa - pröva lite av varje liksom - men som tittare har man inte lika kul. Det är knappt så att tiden fördrivs, ens. Ett russin kan väl vara lagom.

FOTNOT:
Att budgeten inte är så överdådig märks väldigt väl i detaljerna. Det här ska ju ändå vara 450 år in i framtiden men vid en kontrollpanel står något som ser precis ut som en helt vanlig platt bildskärm från Apple.

© Anders Lindahl
2003-09-21

Originaltitel: Jason X
USA, 2001
Regi: James Isaac
Med: Kane Hodder, Lexa Doig, Chuck Campbell, Lisa Ryder, Peter Mensah, Melyssa Ade, Derwin Jordan

Genre: Sci-fi, Skräck

Sök