Thirteen Ghosts (2001)

Tretton spöken i källaren betyder otur...

Spöken finns det gott om överallt, det får vi lära oss i en mängd filmer. En del spöken är vänliga och kärleksfulla som i "Ghost", andra är busiga och gjorda av vispad äggvita som i "Ghost Busters", men de vanligaste spökena på film är de elaka och i "Thirteen Ghosts" finns det en hel källare full av elaka spöken.

Den nyblivna änklingen Arthur (Tony Shaloub) och hans två barn ärver ett hus av sin farbror (F. Murray Abrahams). Detta hemsökta hus är dock inte den viktorianska herrgård som det brukar vara utan en väldigt futuristisk skapelse av glas och kugghjul nersållat med latinska besvärjelser dekorativt placerade på glasväggarna. Besvärjelserna ska skydda mot de irriterade andarna som är inlåsta i källaren men som naturligtvis kommer lös och börjar gå bärsärkargång på Arthur och barnen. Huset har också den egenskapen att det kan ändra form och flytta på väggar lite hur som helst och familjen finner sig snart instängda bakom glas och bom tillsammans med spökena.

Varför finns det då en massa spöken inlåsta i källaren? Jo, farbrodern är något av en hobbyspökjägare och har samlat ihop en fager samling av tolv själar i små glasburar. Hans syfte är dock inte av den mer lovvärda sorten men mer om detta ska inte avslöjas i denna text.

"Thirteen Ghosts" har sina poänger. Spökena påminner på ett skönt sätt om en lång Marilyn Manson-video, ni vet så där ruffiga och bleka med ett riktigt läckert goth-stuk. Ljudspåret är fullt av skärande, skrapande, gnisslande och andra spänningsframkallande ljud och viskande röster hörs ömsom lockande och ömsom varnande personerna i filmen. Sekvensen där den lille killen Bobby (Alec Roberts) går vilse i källaren är faktiskt ruggigt nervig och flera andra scener känns ordentligt läskiga förutsatt att man helt lever sig in i filmen.

Om man däremot tappar koncentrationen och glider ur den nagelbitande stämningen för en stund får man ser man strax vilket genomskinligt och instabilt bygge filmen är. Intrigen, en löst sammansatt leka-med-ondskan-för-att-bli-mäktig-historia, är en gammal bekant från otaliga B-filmer och karaktärerna är stencilerade klippdockor från samma filmer. "Thirteen Ghosts" är ju också en nyinspelning av William Castles film med samma namn från 1960 så det är väl inte så underligt om historien inte känns helt fräsch. De båda manusförfattarna Neal Stevens och Richard D'Ovidios bristande erfarenhet är säkert också en bidragande orsak till manusets brister. En snabb titt på Internet Movie Database ger vid handen att detta är Stevens första långsfilmsmanus och på kollegan D'Ovidios meritförteckning hittar vi bara den minst av allt kritikerrosade Steven Seagalrullen "Exit Wounds".

Till en början känns "Thirteen Ghosts" lite intressant udda. Det är svårt att veta exakt vart den är på väg och jag får samma känsla av den som jag fick av "The Cell" och "Cube", som inte heller är några toppenfilmer men som ändå är lite skojiga att se. När vi närmar oss slutet krackelerar dock hela filmen och faller samman i ett enda ointressant gytter. Det var mer spännande när man inte visste någonting och bara fick se sekundsnabba glimtar av fantasifulla spöken än när debuterande regissören Steve Beck försöker förlita sig på intrigen för att hålla spänningen uppe. Beck har ett förflutet som effektskapare hos ILM och det märks att det är där hans styrka ligger snarare än i historieberättande och regisserande.

"Thirteen Ghosts" är bild- och ljudmässigt lite spännande men precis som redan nämnda Marilyn Manson är det ganska tomt på innehåll bakom ytan. Dessutom tror jag faktiskt att jag föredrar att återse videon till The Beautiful People än att jag ser om den här filmen. 2 russin blir det för dessa tyvärr ganska ytliga spöken.

© Andreas Hallgren
2002-09-03

Originaltitel: Thirteen Ghosts
USA, 2001
Regi: Steve Beck
Med: Tony Shalhoub, Matthew Lillard, Shannon Elizabeth, Alec Roberts, F. Murray Abraham m.fl.

Genre: Mystery, Skräck
Svensk biopremiär: 2002-01-11

Sök