Road to Perdition (2002)

"I'm glad it was you"

4 russin

På ett sätt är det här en film om en ung pojke som under några händelserika veckor lär känna sin far mycket bättre än förut. På många sätt är det en film om betydligt mer.

Jag har ofta undrat hur filmgangsters lyckas kombinera en till synes uppriktig kristen (oftast katolsk) tro med sitt medvetna beslut att leva ett liv som går tvärt emot allt vad denna tro stipulerar. Corleone i Gudfadern, som i kyrkan svär att gå den rätta vägen medan hans underhuggare på hans order samtidigt mördar alla hans fiender, är väl det mest tydliga exemplet.

Här har vi en film som äntligen försöker göra lite mer av denna kluvenhet än att bara konstatera och fascineras av det hela. Sam Mendes, vars "American Beauty" inte riktigt väckte samma entusiasm hos mig som hos majoriteten, har filmatiserat en "grafisk roman" och nu gjort något i mitt tycke betydligt mer helgjutet.

Temat Gud och själens räddning eller fördömelse löper konsekvent, om än något sporadiskt, genom denna film, som utspelar sig på 30-talet och är befolkad av huvudsakligen irländska och påfallande mänskliga gangsters, samt deras nära och kära. Att gå brottets väg är ett karriärval man gör med den uttalade vetskapen om att den Gud man tror på inte gillar det alls. En nyckeldialog kring detta utspelar sig i källaren under en kyrka, och symboliken fungerar fint. Att unge Michael vid ett tillfälle plockar upp en Madonna-staty kanske mer hör till de lättköpta påminnelserna om vad Mendes försöker göra med sin film. Poängen är hur som helst att Mendes tidigt fokuserar på den här biten, och faktiskt inte tappar bort den på vägen i krutröken och bildmålandet.

Det andra temat är fädrer och söner. Den enda mor som har en någorlunda stor roll (en som vanligt stabil Jennifer Jason Leigh) mördas ganska raskt, och resten av filmen handlar om hur två män mot bakgrund av denna händelse på olika sätt försöker skydda och hjälpa sina söner.

Paul Newman spelar John Rooney, den boss som regerar gudalikt över staden, och far till ett riktigt kräk. Sonen Connor (Craig) är den sorterns gangster som även andra gansters är lite rädda för och föraktar. John har också ett faderligt förhållande till underhuggaren Sullivan (Hanks), som han på vaga grunder tagit hand om - det antyds ganska friskt att Sullivan är resultatet av någon utomäktenskaplig eskapad från gangsterbossens sida. När så rejäl konflikt utbryter mellan de två vet John inte riktigt vilket ben han ska stå på.

Hanks är mycket bra som Sullivan, vars jobb är lika farligt för familjen som för honom själv. Han bekymrar sig över att sonen Michael är honom alltför lik, samtidigt som händelserna tvingar honom att blanda in honom i diverse brott. Och samtidigt som "Road to Perdition" är en hyfsat spännande och inte sällan våldsam gangsterrulle, blir den också ett riktigt lyckat drama om saker som är betydligt mer allmänmänskliga än huruvida det är konstigt att pappa tar med sig en kulspruta till jobbet, eller hur man bäst undviker en jagande pressfotograf som extraknäcker som yrkesmördare.

Allvaret överväger starkt filmen igenom, med paus för lite comic relief, och den övergripande stämningen kan nog bäst beskrivas som dyster. Och varför inte? Alla gangsters kan inte vara muntra, snabbmats-käkande grabbar a la Tarantinos bovar. Att det sedan är visuellt oerhört ambitiöst gör på det hela taget filmen ännu bättre. Visst finns det några scener där "titta-vad-duktig-jag-är"-faktorn är irriterande påtaglig, men oftast är bilderna snygga och innehållsrika på samma gång. Även om jag i princip inte tycker att filmer ska behöva delas in i video- eller biofilmer måste det sägas att "Road to Perdition" tillhör den senare kategorin.

Innehåll och yta, samtidigt, alltså. Från Sam Mendes, faktiskt. Det var ju kul. Fyra russin, definitivt.

Fotnot:
Jag betvivlar visserligen starkt att det finns en plats i USA som heter Perdition (evig fördömelse) och tycker allt att filmen kunde ha hetat så (för visst är ordet fint) utan att behöva addera denna extra ursäkt. Å andra sidan menar Stephen King att det finns en liten håla vid namn Desperation, så det får man väl köpa ...

© Anders Lindahl
2002-10-03

Credits: Fox
Tom Hanks


Tom Hanks, Paul Newman och Daniel Craig


Jude Law i en ganska udda roll

Originaltitel: Road to Perdition
USA, 2002
Regi: Sam Mendes
Med: Tom Hanks, Tyler Hoechlin, Paul Newman, Jude Law, Jennifer Jason Leigh, Stanley Tucci, Daniel Craig, Liam Aiken, Ciarán Hinds, Doug Spinuzza, David Darlow

Genre: Drama, Kriminalfilm, Religion/filosofi
Svensk biopremiär: 2002-10-04







     

Dela |