Lego-filmen 2 (2019)

Ett roligt bygge!

3 russin

Jag hade nästan trott att en uppföljare till den riktigt kreativa Lego-filmen skulle handla om dessa billigare inte-riktigt-Lego-set som man numera hittar lite varstans, med liknande färgskalor och koncept som förebildens, en motsvarighet till de B-filmer som ibland släpps i kölvattnet av en kioskvältare. Men kanske smart nog ignorerar de detta hot och fokuserar på lillasyster istället. Både bokstavligen och i form av ... Duplo. Inkörsporten till tyngre droger. Legos stora lillasyster. Som gjorde sin närvaro känd redan i slutet på förra filmen, så egentligen var det ju tokigt att tänka sig att uppföljaren skulle handla om något annat …

Hur som helst … Fem år efter deras ankomst till legokällaren är världen alldeles postapokalyptisk. Vi snackar total Mad Max (fast barntillåten). Emmet är lika glad och positiv som alltid men det är han ganska ensam om. Han har till och med byggt ett fint hus till sig och Lucy, som dock är fast i sammanbitet grubbel och misstro mot allt som liknar hopp.

När en främmande civilisation tar kontakt på tuffaste vis och för okänt syfte hämtar fem av våra hjältar, däribland Lucy och den alltjämt svåre och arge Batman, blir Emmet kvar. Hans personlighet verkar helt enkelt inte riktigt rätt för den hårda nya tiden, påpekas det inte alltför subtilt och sällan i denna uppföljare, som i förbifarten tacklar orättvisan från första filmen i att Emmet ses som hjälten trots att Lucy står för det tunga, tuffa arbetet. Lyckligtvis träffar han i Rex Dangervest (ett fantastiskt namn) på en förebild i konsten att vara tuff och förstöra saker. Kanske kan de tillsammans rädda vännerna från den intergalaktiska drottning som sjunger en synnerligen suspekt sång om att det inte finns något skäl att misstänka en sån som hon för att vara ondskefull.

- Till och med hennes metaforer är skumma.

Det är bara att åka med. Förbiblixtrande gubbar, referenser och vinkar varav man nog missar hälften vid första titten. Bedårande hjärtbomber. Ilska mot sådana som lägger russin i allting. Batman som flossar till ”låten som kommer att fastna i din skalle”. Lincoln som säger att han ”hade teaterbiljetter till ikväll”. Avslöjandet att Lucy har färgat sitt hår ”strå för strå, med spritpenna”.

Visuellt är det lika genomarbetat, med ryckig låtsas-stop motion och legogubbarnas begränsade rörlighet som ständig källa till tramsig komik. Toy Story-teman möter visuella gags som känns som någonting Trey Parker och Matt Stone kunde knåpat ihop på en barntillåten dag. Phil Lord och Christopher Miller (endast författare den här gången) har också en förmåga att skriva repliker som självmedvetet sammanfattar vad tittaren just reflekterat över men inte riktigt hunnit formulerat för sig själv. På ett roligt sätt!

- Tur att dörren stänger sig så långsamt och dramatiskt.

Och:

- Marvel tar inte emot våra samtal.

Det leder mot bröllop mellan Batman och den förmodligen ondskefulle drottningen. Och givetvis mot ett slut där människor som leker med Lego finns i mysteriets hjärta, i en konstellation som känns synnerligen bekant med två barn som långt ifrån alltid lyckas leka harmoniskt tillsammans. Och en låt av The Lonely Island i de givetvis görsnygga eftertexterna.

Summa summarum: den andra Lego-filmen är väl inte riktigt lika bra och rolig som den första. Men bra och rolig nog!

© Anders Lindahl
2019-07-07





Originaltitel: The Lego Movie 2: The Second Part)
USA, 2019
Regi: Mike Mitchell

Genre: Animation, Barnfilm, Komedi
Svensk biopremiär: 2019-02-08
Hemmabio: 2019-07-01

Relaterat: The Lego Batman Movie (2017) The LEGO Ninjago Movie (2017) Lego-filmen (2014)







     

Dela |