Aladdin (2019)

Två trevliga timmar, helt enkelt

3 russin

Alla har väl sett den, den halvgamla tecknade Disney-klassikern med flygande matta, anden i lampan och allt. Alla. Eller har jag? Kanske är det bara några klipp här och där på julafton eller så. Storyn är ju annars gammal god ’Tusen och en natt’-vara. En liten lagom dos sagobilder från en svunnen värld. Man behöver kanske inte göra det mer komplicerat än så, men här uppdateras i alla fall skrönan med några modest moderniserande inslag. Tror jag. Började bläddra i mitt exemplar av novellsamlingen ”Tusen och en natt” som jag hittade i en hylla och skummade igenom delar av just ”Aladdin”-storyn. Den har nog reviderats en smula i de flesta populariserade versioner vi sett på senare tid, kan man säga.

Till att börja med håller anden här igång en mer anarkistisk, eller åtminstone anakronistisk, jargong. Will Smith kliver in i handlingen, eller pyser ut ur den där lampan som legat bortglömd inne i ett svåråtkomligt bergsrum i några tusen år, efter någon halvtimmes uppvärmning. Då blir det definitivt mer sprätt på anrättningen, som börjat fullt anständigt och småputtrigt, men ändå ganska by-the-numbers. Ficktjuven som fått upp ögonen för en prinsessa. Hon som egentligen ska hållas instängd på slottet men lyckas ta sig ut ibland för att utforska världen. Vi har också fått veta att en av sultanens närmaste män själv konspirerar för att ta makten, starta krig med grannländerna och lite annat som konspirerande skurkar brukar göra. Ficktjuven Aladdin är vig och fingerfärdig, klättrar och hoppar uppför husväggar och allsköns bebyggelse i hemstaden som en annan Bran Stark. Alltså Bran före de sista sekunderna i det allra första avsnittet av den där serien som när detta skrivs nyligen gick i mål. Men det blir som sagt både verbalt och visuellt mer fart och fläkt efter andens ankomst. Överlag fyndigt, fylligt och färgsprakande med gnistrande specialeffekter och allmän lekstuga.

Prinsessan själv är övertygad om att hon själv skulle kunna ta över faderns roll när han själv dör eller pensionerar sig. Inte behövs någon annan blåblodig gemål som stöd i livet utan hon tänker regera själv. Och efter vad vi ser skulle hon kunna vara kompetent nog för jobbet. Men här finns hinder att övervinna. Förrädaren i palatset, liksom ficktjuven som plötsligt fått magisk hjälp att uppenbara sig i en helt annan skepnad och besöker staden med ett imponerande följe dansare, trumslagare, ännu fler dansare och några elefanter på det. Musik? Jo, givetvis hör det till bilden. Det är väl inte rakt av en musikal men sångnumren kommer med jämna mellanrum i en, om det inte framgått tidigare, live-actionvariant av en berättelse som de flesta nog ändå känner i tecknad form. Inte minst har Naomi Scott i rollen som prinsessan möjlighet att glänsa i sången ”Speechless” med en klar empowerment-inriktning. Motspelaren Mena Massoud som Aladdin äger inte riktigt samma röstresurser när det ska till, och heller inte samma naturliga karisma eller komiska ådra. Men han har en tuff omgivning att hävda sig i. Inte minst i Will Smith, som möjligen kan få en nytändning efter ett antal beiga år i branschen.

Detsamma kanske kan sägas om regissören Guy Ritchie, som inte precis är det första namnet man tänker sig i den här genren, men tagit sig an uppgiften med gott humör och uppfinningsrikedom även när manus kunde varit mer slipat. Eller, manuset kanske är precis vad det ska vara i sammanhanget, medan jag själv inte faller pladask för alla de tänkta skratta högt-ögonblicken. Tillräckligt mycket fungerar ändå tillräckligt bra för att det ska bli ett par trevliga timmar. Om inte annat. Och - om jag inte nämnt det förut - så är Nasim Pedrad från ”Saturday Night Live”, välavvägt syrligt rolig och med helt rätt tonläge som prinsessans alltid lika hjälpsamma men samtidigt sanningssägande tjänarinna. Förresten, den där lilla påhittiga apan, ska den ha någon rad tillägnad sig också, eller?

© Johan Lindahl
2019-05-30

©Walt Disney Pictures

Originaltitel: Aladdin
USA, 2019
Regi: Guy Ritchie
Med: Will Smith, Mena Massoud, Naomi Scott, Marwan Kenzari, Navid Negahban, Nasim Pedrad, Billy Magnussen, Jordan A. Nash, Amir Boutrous, Numan Acar

Genre: Äventyr, Komedi, Musikal, Romantik
Svensk biopremiär: 2019-05-22

Relaterat: Aladdin (1992)







     

Dela |