Tjejen som visste för mycket (1978)
Sjuttiotalistisk charmoffensiv med romantiskt radarpar i skottlinjen
Ja, just den. ”Foul Play” - även känd som ”Tjejen som visste för mycket”, i linje med i stort sett alla andra filmer släppta i Sverige med dåtidens komedienne framför andra, Goldie Hawn. Men vilken status har egentligen den här filmen idag? För många av oss som kommer ihåg eran (även om jag själv var för ung för att se just den här på bio när den var ny) så väcker den i alla fall nostalgiska vibrationer. Den har sin plats där i ett pantheon av åtminstone halvklassiska komedier. Kanske är det svårare att övertyga någon född efter, säg, 1990, om dess förtjänster. Vissa filmer kan egentligen bara ha gjorts under en viss avgränsad era i filmhistorien.
Dammigt idag? Möjligt, men i stora drag mest på ett charmigt sätt. Vi har matchningen Goldie Hawn och Chevy Chase, vilka i varje fall jag uppfattar ha uppnått en mer än godtagbar kemi. Sedan tillkommer alla de små delikata detaljerna i marginalen. De ständiga missförstånden som egentligen hela handlingen drivs framåt av. Dudley Moore (salig i åminnelse) som en lite lagom suspekt figur i några nyckelscener. De skickligt anlagda falska ledtrådarna i mysteriet. De två äldre damerna som spelar alfapet och är allt annat än rumsrena på brädet. Goldie Hawns väninna, full av goda råd och insikter om hur man skyddar sig mot farliga män i tillvaron. Liksom den stackars kortvuxne försäljaren som är på fel plats vid helt fel tillfälle. Ja, här lockas vi skratta på fel ställen gång på gång om man har fallenhet för att göra just det. Barry Manilow är flitigt förekommande på ljudrälsen både under för- och eftertexter och vid andra tillfällen. Ja, det skapar naturligtvis en förhöjd kitschfaktor, men det kan vi väl ändå leva med eller hur? Hela filmen är ju som en ovanligt lyckad stilövning i sent 1970-talskitsch.
Intrigen som helhet är inte direkt gjord för att ta på fullaste allvar. Kort sagt kretsar det kring den lite godtrogna och drömska bibliotekarien (alltså Hawn) som plötsligt utan egen förskyllan finner sig inblandad i en komplott mot någon framstående personlighet - men vem? Och hur hon i processen stiftar bekantskap med en bohemisk brottsutredare (Chevy Chase). Skämten träffar i regel såpass rätt att man kan förlåta felstegen - liksom att allt kanske inte ser helt politiskt korrekt ut med dagens ögon. Hela Goldie Hawns dåvarande paradroll med den ’dumma blondinen som hamnar i allehanda oväntade situationer’ kanske kan förefalla störande idag, men framstod oftast som en fungerande charmoffensiv när det begav sig. Inte alltid lika bra, men det här är en av höjdpunkterna.
Detta trots att exempelvis den hysteriska biljakten genom San Franciscos gator, kanske snarare var tänkt som en pastisch på ”Bullitt” mer än något annat. Den tillåts kanske pågå lite längre än vad den behöver göra, men åstadkommer en del underhållande haverier och demolering längs vägen. För att inte tala om de anpassningsbara äldre japanska turisterna i baksätet på en av bilarna. Som sagt. Det är mer en film av återkommande roliga detaljer och en stilstudie i hur dåtidens stora namn opererade på en filmduk. Hawn och Chase kunde några år senare göra den här typen av roller närmast i sömnen och det fanns väl en begränsning för hur länge de koncepten kunde mjölkas. Men ålderstigen eller inte, efterapad och kanske dränerad på en del av sin ursprungliga potential med tidens tand som ursäkt - det mesta i ”Tjejen som visste för mycket” flyter ändå på förvånansvärt fläckfritt även i dag.
© Johan Lindahl
2016-12-29
Originaltitel: Foul Play
USA, 1978
Regi: Colin Higgins
Med: Goldie Hawn, Chevy Chase, Burgess Meredith, Rachel Roberts, Eugene Roche, Dudley Moore, Marilyn Sokol, Brian Dennehy, Marc Lawrence, Billy Barty, Cooper Huckabee, William Frankfather, John Hancock
Genre: Komedi, Mystery, Thriller
