Under the Skin (2013)
Extremt uttänkt unikum
Många kritiker verkar älska den här lilla mystiska historien. Men utifrån alla beskrivningar jag hört lät det knappast som en film för alla smaker. Regissören Jonathan Glazers förra film ”Birth” (2004) var inte helt i min. Vill jag minnas. Så, har han i stället skapat ett otvetydigt mästerverk här?
Scarlett Johansson invaderar oss från rymden. Eller rättare sagt; inkräktaren använder hennes lekamen för sin infiltration. Redan under de första minuterna är det uppenbart att ”Under the Skin” inte vill vara en film vilken som helst. Varken visuellt, narrativt eller audiellt. Till ett ilande suggestivt ljudspår kör Scarlett omkring i en skåpbil i Skottland och letar lämpliga män att lura med sig. Men för vilket syfte?
Hon kan konversera smidigt vid behov. Men långa stycken består av ordlösa scener, alternativt fyllda av bakgrundspladder och miljöljud. Det kan verka planlöst. Men vår illegal alien är mycket målinriktad. Vi rör oss mellan den igenkännliga världen med dess vardagsliv och grådaskiga brist på lyster, och artificiella okända rum som vittnar om helt andra spelregler. Nyhetssändningar identifierar tiden och platsen som Skottland anno 2014, med referenser till den kommande folkomröstningen om självständighet.
Inspelningen sägs ha bedrivits under delvis gerillafilmsliknande förhållanden med ett minimum av besättning och kringarrangemang. Men det är inte danskt dogma-aktigt skakigt eller utpräglat grunge-fulsnyggt. Estetiken är extremt uttänkt. Särskilt i de mer påtagligt science fiction-orienterade stunderna. Är det inspirerat av den mer psykedeliska 1970-talserans epos i genren?
Vi ser ett landskap som ekar av ensamhet, såväl mitt i mängden av folk som ute på ensliga hedar och steniga stränder. Somliga är mer ensamma än andra. ”Under the Skin” är inte filmen som bemödar sig om att förklara sig helt och fullt. Eller sätta in allt i ett sammanhang. Varför är Scarlett här och vad är planen egentligen? Varför är hon så talträngd i vissa stycken och som en mussla i andra?
Atmosfären och ovissheten är kärnan i projektet. Handlingen är underordnad. Mottagaren gör minst halva jobbet själv, att avkoda intrycken och forma dem till något meningsfullt. Möjligen är det en av de där filmerna som helt enkelt bara ska ses, om så bara för att den existerar. Som sagt är den på många sätt ett barn av en annan era och kunde ha sprungit rakt ut ur en paranoidare period för några decennier sedan. Inte för att vi inte matas med konspirationer och mysterier av samma medier idag, men serveras det på samma sätt? Inte riktigt.
Och ”Under the Skin” ÄR inte för alla. Men på något sätt unik. Precis som i ”Birth” råder en klaustrofobisk känsla, som successivt kan göra publiken mindre månghövdad ju längre den pågår. Men jag ser mer av en genomgående strategi, en go for it-attityd på vinst och förlust som kompenserar för de sekvenser som verkar trampa vatten. Och Scarlett utstrålar all enigmatisk ogripbarhet och samtidigt sårbarhet som uppgiften kräver. Hon visar en hemsökande kvalitet som vi kanske inte sett förut. Överhuvudtaget är det en film att kontemplera. Meditera över, närmast. I något avseende går den verkligen in under huden. Utsökta delmoment. Undanglidande helhet.
© Johan Lindahl
2015-07-28
DVD / Blu-ray
Extramaterialet från den engelska DVD-utgåvan jag utgått ifrån innebär intervjuer med regissören och en del medarbetare om deras arbetsmetoder. De förklarar bland annat blandningen av professionella skådespelare och amatörer. Och hur de hittade mannen med det deformerade ansiktet som blir ett av Scarletts spaningsobjekt. Inspelningen skedde alltså i Skottland och en hel del av det pågick på allmän plats utan förvarning.
Originaltitel: Under the Skin
Storbritannien/USA/Schweiz, 2013
Regi: Jonathan Glazer
Med: Scarlett Johansson, Jeremy McWilliams, Dougie McConnell, Kevin McAlinden, Andrew Gorman, Krystof Hádek, Roy Armstrong, Alison Chand, Paul Brannigan, Adam Pearson, Jessica Mance
Genre: Drama, Sci-fi, Thriller
