Flicka och hyacinter (1950)

Gör en inte besviken

5 russin

Det fanns en tid när Hasse Ekman och Ingmar Bergman var som stumfilmserans Sjöström och Stiller, likvärdiga och ofta jämförda representanter för den svenska filmen. Hasse, som också var skådis, var rentav med i flera av Bergmans tidiga filmer. Men även om Ekman fortfarande tenderar att omnämnas med beundran (och var far till den inte helt okände Gösta) är det ingen tvekan om vem som verkligen skrev in sig i filmens finrum.

Det var inte i produktivitet som Ekman sackade efter. Mellan 1940 och 1964 regisserade han bortåt 40 filmer, parallellt med flitigt skådespelande. En av förklaringarna till statusskillnaden är snarare att där Bergman i mitten av 60-talet fortfarande hade många kreativa år kvar inom filmen, så lämnade Ekman branschen till förmån för revyer. Där Bergman valde Fårö som sitt nya hem och gjorde flera hyllade filmer där, for Ekman till Marbella - där han säkert trivdes utmärkt men inte direkt byggde vidare på sitt cinematiska cv. Och så var väl helt enkelt Bergman ett ännu större geni.

Men "Flicka och hyacinter" är en med rätta hyllad klassiker i svensk film, kallad ett 'absolut mästerverk' av nämnde Ingmar. Den kanske inte riktigt har samma idémässiga slagkraft nu som när den kom, men den både fascinerar och imponerar även idag.

Att även kalla den en svensk "Citizen Kane" är kanske inte klockrent, men en användbar utgångspunkt. Den döda är här en ensam och relativt ung kvinna som medelst hängning tagit sitt liv ('hon ville väl vara säker på sin sak' menar en person i filmen när det påpekas att kvinnor föredrar gift eller gas). I sitt sorgsna men sansade avskedsbrev till världen låter hon grannarna mittemot ärva allt hon äger. Dessa - ett kreativt par, författare respektive reklamare - blir överraskade men också nyfikna. Varför gjorde hon sitt tunga val? Vem var hon egentligen? Maken börjar nysta, med hustruns fulla stöd och engagemang, och en detektivhistoria inte olik jakten på ordet 'Rosebuds' betydelse tar sin början, full med minnesvärda möten. Men om "Citizen Kane" gör sin twist praktiskt taget omöjlig att förutse så får man här ganska gott om ledtrådar till den omtalade överraskningen. Som jag motstår frestelsen att säga något mer om, för visst kan den överraska ändå.

Likt många mästerverk, för det här kan vid stopptid lätt klassas som ett sådant, tar den lite tid på sig innan den avslöjar sin sanna storhet. De första människorna författaren möter under sina efterforskningar är inte alls lika intressanta som den psykiskt plågade konstnären Elias Körner (som har målat den tavla som givit namn åt filmen) eller dennes raka motsats, den muntre livsnjutaren och artisten Willy Borge. Dialog och skådespeleri är alltifrån bra till briljant, ofta med repliker av mer ekivok natur än man förväntar sig av en film från 1950 ('Vore man cynisk skulle man nästan kunna säga att vi har en innestående!'). Och här finns lika mycket humor som människokännedom. Ekman skrev för övrigt också manuset.
Eva Henning (Ekmans dåvarande hustru) spikar rollen som den olycksaliga Dagmar, med överjordisk frånvaro parad med lugn pragmatism och den 'tålmodiga blick' som en person till slut blir så trött på. Hon framstår som skör men omöjlig att chockera, på exakt samma gång. Ulf Palme och Birgit Tengroth som det efterforskande paret är charmiga och övertygande. Skådispokalen här måste dock gå till Anders Ek, vars porträtt av konstnärens Körners skiftande 'perioder' verkligen får en att haja till.

Att inledningen är så mörk att det är svårt att se vad som händer får sin förklaring vad det lider. Till sin helhet är filmen noir-snygg i sina svartvita bilder. Den är också väldigt elegant och fint uppbyggd och ihopknuten. Vem som får veta vad, och hur, är nästan lika intressant som själva informationen. Större teman, som det ganska nyligen avslutade kriget, bidrar diskret. Och vad twisten än råkar handla om så gör filmen ingen hemlighet av sitt intressantaste tema: det om en människa som desperat letar efter någon som inte ska göra henne besviken.

© Anders Lindahl
2014-07-08


DVD / Blu-ray

På dubbel-DVD:n från Studio S har skiva ägnat åt, förutom trailers för filmer du inte visste att du ville se, en timslång intervjubaserad dokumentär från 1993 producerad av Göteborgs filmfestival. Här träffar vi Ekman i Marbella och tittar tillbaka på hans liv och karriär.


Originaltitel: Flicka och hyacinter
Sverige, 1950
Regi: Hasse Ekman
Med: Eva Henning, Ulf Palme, Birgit Tengroth, Anders Ek, Gösta Cederlund, Karl-Arne Holmsten, Keve Hjelm, Anne-Marie Brunius

Genre: Drama, Mystery







     

Dela |