The Wolf of Wall Street (2013)

Brott lönar sig!

4 russin

"For as long as I can remember, I always wanted to be a stock broker."

Ungefär så kunde nästan filmen ha inletts, för den har lika starka ekon av "Maffiabröder" som av "Fear and Loathing in Las Vegas", trots att den handlar om något så potentiellt torrt som en ekonom. Men det här är den sortens finanskille som en ström av dokumentärfilmer efter den allra senaste kraschen lärt oss att identifiera som risksökande och narcissistisk - det är det goda livet snarare än snygga ekvationer och kloka femårsstrategier som lockar. Och kunden, det är bara en börs att ösa pengar ur.

Tiden här är 80-tal till 90-tal. Exakta datum specificeras sällan men Gordon Gekko från Oliver Stones "Wall Street" är en referens som används i själva filmen. Av sin första överordnade på just Wall Street (en som alltid numera högpresterande Matthew McConaughey, som också lär ha introducerat filmens inofficiella nynntema: ett stycke av Ali Farka Touré) får Jordan Belfort veta allt vad han behöver och lite han kanske inte ville veta under en absurd lunchscen där både kypare och andra gäster ignorerar alltihop. Money rules.

Börskraschen 1987 (känd som 'Svarta måndagen') tvingar honom att söka lyckan enligt en lite annan bana än den han hade stakat ut för sig, men för en girig och samvetslös vinnarskalle är världen full av möjligheter och snart är han chef över ett gäng oortodoxa aktiemäklare över vilka han styr likt en hedonistisk gud. Han kallas 'Wolfie' efter rubriken på en artikel han först avskyr men sedan inser PR-värdet i och världens är hans ostron.

Likt DiCaprios Gatsby strävar han efter att leva större och bättre än andra, och mycken speltid ägnas föga förvånande åt att förevisa hans förmögenhet, men där Gatsby var en i grunden tragisk person är Jordan mest girig och komisk. Sex- och drogberoende, smart men närmast idiotisk i vissa avseenden. Om man håller indignationen på avstånd är filmen full av roliga scener. Exakt vad får man till exempel göra med de kortvuxna personer som de hyr för en fest? Den allra roligaste sekvensen, när Jordan och närmaste kollegan med hjälp av utgångna quaaludes upptäcker en helt ny drogfas, är utomordentligt låg men håll dig för skratt du om du kan.

Det är Martin Scorsese, så det ser alltid bra ut. "House of Cards" favoritgimmick, att prata in i kameran, används en del men inte till överdrift. Långa dialoger håller intresset uppe tack vara bra manus och skickliga skådisar - med den knappast underskattade men synnerligen berömförtjänte Leonardo DiCaprio i centrum - som för övrigt var den som drog igång filmen snarare än åter handplockades av Scorsese. I övriga roller hittar vi bland andra Jon Bernthal från "The Walking Dead" som hetsig kollega och Rob Reiner som överraskande överseende far. Cristin Milioti är bra som första frun men försvinner i skuggan av den mer karismatiska Margot Robbie som blir hustru nummer två. Donnie Azoff blev välförtjänt Oscarnominerad för sin biroll som den ocoole men kaxige kumpanen Jonah Hill. Små men fina biroller görs också av så skilda storheter som regissören Spike Jonze och Joanna "Ab Fab" Lumley.

Manuset, baserat på Jordans omvittnat självutlämnande memoarer, är skrivet av Terence Winter, som aldrig lyckades göra sina moraliskt handikappade karaktärer i "Boardwalk Empire" särskilt fängslande i mina ögon (i alla fall inte under den första säsongen, vilket är så långt jag iddes titta). Det här samarbetet med Scorsese känns mycket mer inspirerat. Jag utesluter inte att skillnaden stavas Leonardo.

Än handlingen då? Är det bara en lång räcka av hedonism och pengabad? Nja, inte riktigt. En hederlig FBI-agent (Kyle Chandler) får tidigt i uppdrag att övervaka honom. Ett klumpigt försök att muta honom slår slint och bevisar bara att han är värd att sätta dit. Verkligheten börjar hinna ikapp och Wolfie försöker rädda situationen. Pengar ska på ganska primitiva vis smugglas över Atlanten och hela tiden måste droger konsumeras som vore det Clarityn mot vårsnuva. Allvaret och problemen hopar sig, mest för att 'Wolfie' inte har vett att sluta när han är på topp, och likt Tony Montana verkar han dömd att i ett moln av koks skapa sin egen undergång.

Hur ska det gå?

Tja, en del ska väl lämnas oskrivet även om det knappast är någon magnifik sista twist som gör filmen sevärd. Denna recension nöjer sig med att konstatera att "The Wolf" är ett NBK-trippigt besök i ett liv som man nog inte skulle vilja ha jämt, utan snarare kunna besöka tillfälligt såhär, genom DiCaprios och Scorseses försorg. Gamle Martin definierar fortfarande begreppet Film.

© Anders Lindahl
2014-06-22


DVD / Blu-ray

Kortdokumentärerna på BD-utgåvan är av typiskt snitt, men eftersom de inblandade är några av Hollywoods intressantaste människor blir det sevärt ändå.
Källa: Universal Sony Nordic
Mästaren mottar församlingens hyllningar.

Källa: Universal Sony Nordic
Brothers in arms.

Originaltitel: The Wolf of Wall Street
USA, 2013
Regi: Martin Scorsese
Med: Leonardo DiCaprio, Jonah Hill, Margot Robbie, Matthew McConaughey, Kyle Chandler, Rob Reiner, Jon Bernthal, Jon Favreau, Jean Dujardin, Joanna Lumley, Cristin Milioti, Christine Ebersole

Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2014-01-10
Hemmabio: 2014-06-04







     

Dela |