Emperor (2012)
Vad ska vi göra med kejsaren?
Osvuret är väl bäst, men just den här historien i andra världskrigets efterdyningar har väl inte berättats förut i storformat? Alltså berättelsen om General Douglas MacArthurs bestyr som boss över ockuperade Japan precis efter krigsslutet och de viktiga beslut som då behövde tas. Nu har det skett i alla fall, även om filmens egentliga huvudperson är en mindre känd, men tydligen också verklighetsbaserad, karaktär. Som för övrigt verkar ha givit namn åt produktionsbolaget: Fellers Film, med endast denna film i resumén.
General Fellers (Fox), med förflutet i Japan och koll på stället, utses att arrestera ett gäng toppar. Han träder till verket med pondus och effektivitet och skickar sin tilltänka tolk på annat ärende: att hitta hans gamla flamma.
"De här människorna är barbarer", konstaterar en kollega efter att premiärminister Tojo försökt smita från rättegång den hårda vägen.
"De har en annan hedersuppfattning", uttrycker Fellers det.
Hirohito, den bokstavligen dyrkade kejsaren, har dock inte för avsikt att ta livet av sig. Frågan är om vinnarmakten USA tänker göra det åt honom. MacArthur har fått tio dagar på sig att besluta ifall han ska benådas eller ställas inför rätta, det senare med potentiellt katastrofala följder i ett läge där lugn är det man allra mest eftersträvar. Han delegerar jobbet till Fellers, som gjort ett gott intryck på honom. Fellers undersökning erbjuder möjlighet till besök i stiligt stilrena japanska hus med zen-trädgårdar och tillfälle att undervisa lite om stämningarna i Japan före och under kriget.
Tommy Lee Jones kanske inte är särdeles porträttlik generalen, men hans MacArthur, som med eller utan ironi talar om 'American swagger', känns solid. Generalen var en ganska kontroversiell figur, som vissa menade förtjänade krigsrätt efter hur han hanterade Japans inledande anfall mot Filippinerna, men lyckades göra sig till ikon och kändes alltså till slut lämpad att ta rodret i det sönderbombade landet. Tankarna går till Patton. Larger than life, men inte med huvudet bland molnen. Och med höga ambitioner, om man får tro andra omkring honom. Fox känns skickligt typecastad som en respektingivande ledartyp med starka känslor - lite som i en inte helt okänd serie om några människor på en ö.
Journalbilder etablerar i början av filmen hur kriget slutade. Inte med en invasion utan med "det värsta vapen som mänskligheten skapat". Lite senare påminns vi om brandbombningen av Tokyo. Den här filmen handlar inte om hur häftigt det är med krig, kort och gott. Ej heller om att ensidigt kontrastera japanska illdåd mot amerikanska stordåd. En japansk politiker får utrymme att dräpande sätta landets expansionslystnad i relation till västerländsk kolonialism. De tänkbara svaren, om exempelvis Nanjing, lämnar Fellers osagda.
Det är rättframt berättat, med Fellers voice-over som ciceron och stämningssättare. I presens-form, vilket är lite intressant. Det är inte den tillbakablickande varianten med facit på hand, där man kanske i berättarens ton kan avgöra hur det hela slutade, utan mer som en kontinuerlig, personlig rapport. Tillbakablickar blir det ändå, i form av minnen från då Fellers fann kärleken i form av en japansk flicka. Först på hemmaplan, under Ayas studietid i staterna, och sedan under hans första tid som stationerad i Japan – då han ska förfärdiga en rapport om den japanska armén. Tydligen är detta något han kan göra utan större hemlighetsmakeri även om japansk expansion och det amerikanska oljeembargot redan fått de båda staterna på kant. Armén lär dock redan folket att hata utlänningar: de yngre kastar sten och de äldre blänger på utbölingen.
Fellers är ändå på den tiden en karaktär som väcker respekt genom att vara respektfull. Han plockar poäng med sitt skickliga japanska uttal och biter inte direkt tillbaka när amerikansk politik ifrågasätts. Som vid ett möte med Ayas morbror, en general och före detta miliärattaché.
Vid återbesöket är han hårdare, bittrare och mindre kontrollerad. Han drar sig inte för att motivera kretsen kring kejsaren att tala genom att hota med lite Hirohito-hängning och hamnar rent av i pubslagsmål. Man anar att det inte bara är det tröstlösa letandet efter Aya som bekymrar honom, eller ens den svåra uppgiften att försöka få rediga svar ur högt uppsatta politiker som uttrycker sig i gåtor. Han har nog också sett en del under kriget.
Jag är en sådan typ som tycker att det här är rätt intressant. Det har funnits tillräckligt med pengar för att återskapa tid och plats. Det är väldigt regelrätt gjort, med sober stämningsmusik av kompetent och lätt igenkännlig art, men det fungerar. Och historien har varit vänlig nog att förse den här filmen med ett intressant och tillfredsställande slut.
© Anders Lindahl
2014-01-16
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Emperor
USA / Japan, 2012
Regi: Peter Webber
Med: Matthew Fox, Tommy Lee Jones, Eriko Hatsune, Isao Natsuyagi, Takatarô Kataoka, m.fl.
Genre: Drama, Historia
Hemmabio: 2014-01-08
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
