Askungen (1950)

Alldeles, alldeles ... fortfarande bra

4 russin

Visst är hon förödmjukad och överarbetad, men fåfäng är hon allt också. Och med hjälp av herrgårdens fåglar och möss kan stackars Askungen (vars riktiga namn vi aldrig får veta) upprätthålla en förtjusande estetik som de bortskämda styvsystrarna bara kan drömma om. Den magnifikt missunnsamma styvmodern, som bestämt sig för att förvandla henne till hunsad husa, liknar för övrigt i sina mest hånfulla stunder Darkness i "Legend".

Ödmjuk och snäll envisas dock Askungen med att vara. Hela dan får hon arbeta, men hon har i alla fall utsikt över kungliga slottet från sitt tornrum vilket ger stoff för eskapistiska drömmar. Hoppet om att de en gång ska besannas håller henne igång. Tills hon faktiskt till slut tappar modet, men då är det inte mer än rätt att slänga in en Deux Ex Machina.

Men det är senare det. Inledningen ägnas bland annat åt en lång, Tom och Jerry-liknande jakt involverandes nyanlända musen Augustus (det är han som senare säger "ha-ha-har-den-äran...") och den överviktiga katten Lucifer, vars minspel faktiskt är riktigt roligt. Mössens navigationssystem runt huset via små dolda hål hör till mysfaktorerna, likaså förstås de typiskt disneyska tablåerna - som när det väl är dags för bal blir riktigt konstnärliga. Animationen tvingas man åter utropa som "mycket bättre än nästan allting nuförtiden". Förvandlingarna, när den dittills opresenterade 'goda fen och gudmodern' dyker upp, är mycket snyggt utförda.

Askungen är sannerligen en babe - inte minst när styvsystrarna har rivit sönder den mödosamt omsydda klänningen lite lagom mycket - men också en kämpe. Prinsen som hon träffar måste dock vara den minst utvecklade karaktär som Disney någonsin skapat. Det är hans barnbarnsträngtande kung till far och en monokelbärande greve som har nästan alla replikerna och scenerna från slottet; själv är han bara en fånigt leende toyboy och en port till ett bättre liv. Det är nästan så man borde bli lite upprörd ...

Sagan har uråldriga rötter men en av de mest kända varianterna har ganska makabra inslag. Att styvsystrarna inte kapar tår respektive häl för att få fossingarna att passa i den berömda skon är väl knappast förvånande i en Disney-version, som ändå förmår väcka den rätta indignationen hos en ocynisk tittare. "Askungen" fungerar verkligen fortfarande, i all sin präktiga sagokänsla och sina gammalmodiga skämt. Den är också en av de dramaturgiskt bäst balanserade av de gamla Disney-rullarna, med en final som når rena Pixar-nivån när det gäller motgångar och spänning in i det sista.

Den får mig också att tänka på ett klassiskt Simpsons-citat:

"Krusty has small feet, like all good-hearted people."

© Anders Lindahl
2012-09-21


Tack till Disney för recensionsexemplar

DVD / Blu-ray

Det är, till skillnad från i exempelvis "Lady och Lufsen", de svenska julaftonsrösterna i sin något burkiga men mysiga klang som används på Disneys BD-utgåva (sept 2012). Alltså Alice Babs med flera. Det var nog det viktigaste du ville veta.
© Disney

© Disney

© Disney

Originaltitel: Cinderella
USA, 1950
Regi: Clyde Geronimi Wilfred Jackson

Genre: Animation, Barnfilm
Hemmabio: 2012-09-26
Teman: Disney


Ingår i följande teman


Disney





     

Dela |