Four Horsemen (2012)

Kriminell kapitalism leder till kollaps - eller?

4 russin

- OK, förklara det här för mig som om jag vore en femåring, utbrister Denzel Washington ett par gånger i rättegångsdramat ”Philadelphia” där han försvarar den aidsdrabbade Tom Hanks mot den firma som sparkat honom.
Ungefär så känner jag ofta för finansfrågor. Det är för komplicerat för att få grepp om och därmed bilda sig en egen grundmurad uppfattning om hur det borde fungera och vilka ideologier som eventuellt bäst försvarar allmänna intressen. Och nej, jag tror mig inte vara helt unik på den punkten heller.

Kapitalismen är i kris. Det påståendet vädras ofta i debatten på senare tid. ”Four Horsemen” understryker det påståendet och går längre och djupare i sin analys än man brukar stöta på (på film om inte annat). Ändå bygger den främst på intervjuer med personer som fortfarande tror att kapitalismen i sig är den bästa och kanske enda möjliga modellen att bygga ett monetärt samhällssystem på. Kommunistisk propaganda? Nej, det vore synd att säga.

- Folk är förlåtande. De förstår inte vad som gjorts mot dem.
Vi har vant oss vid anpassning i en värld styrd av företag och andra storspelare i maskopi över våra huvuden. Vår 'kognitiva karta' medger inte heller att vi kan tänka utanför ett visst uppgjort mönster, vilket passar samma makthavare alldeles utmärkt. Och nu, nu är kanske domedagen på väg. Vilka säger det? Personer med insyn i och ofta bakgrund i de korridorer där besluten fattas.

Till att börja med levereras en 'crash course' i imperiers livscykler. De varar i snitt 250 år, motsvarande tio generationer och genomgår oftast en så kallad pionjärfas, följd av erövringar, handel, välstånd, intellektuella perioder och så dekadensen; det vill säga nedgången när man levt upp sina tillgångar och inte hittat något sätt att lyfta sig i kragen igen. På väg ner, det är västvärlden idag, men har inte greppat detta faktum enligt Lawrence Wilkerson, tidigare rådgivare till Colin Powell. Utmärkande drag för den nedåtgående spiralen är en fixering vid underhållning som distraherar. Det kan vara gladiatorspel som under romarrikets glansperiod (ursäkta, kanske mindre glansfulla period om analysen stämmer) liksom - trumvirvel - kända kockar. När matlagningsmästarna får en celebritetsstatus är det också ett tecken på att slutet är nära, förklarar John Perkins (författare till ”Confessions of an Economic Hit Man” som är fängslande lektyr utan att vara direkt stor litteratur). Baby Boomers-generationen (i Sverige ofta känd som 40-talisterna) föddes in i den här eran och har fortsatt på den inslagna vägen, inte minst med hjälp av billig olja som burit upp ett system där välsignelserna missbrukas.
- Vi agerar så att vi accelererar risken för katastrofer för kommande generationer, mässar Noam Chomsky, den mest kände kapitalismkritikern som intervjuas i filmen.

Handlar allt bara om girighet? Nej, systemet är en del av problemet. Om folk verkligen visste vad som hände bakom kulisserna i bankvärlden skulle det bli revolution imorgon, varnar personer med bakgrund just på Wall Street och liknande komplex. Valutasystemet FIAT som styrt världsekonomin i 40 år har inneburit en växande hög med pengar, men de som tjänar på det är de regeringar, banker och företag som får ta del av kakan först. När något av överflödet sipprar ner i pyramiden har medlen förlorat mycket av sitt värde och det som egentligen sker kontinuerligt är en omfördelning av resurser från botten till toppen. Och 97 procent av alla planetens pengar i omlopp idag utgörs av skulder. Hörde jag rätt?

Kampen mellan kapitalism och kommunism dominerade 1900-talet och när den senare föll ihop framstod det förstnämnda som den överlägsna modellen.
- Men båda systemen försöker egentligen göra det omöjliga; att växa för evigt och det kommer att misslyckas, hävdar Herman Daly med bakgrund från Världsbanken.
Har vi för övrigt verkligen något som kan kallas en fri marknad, eller ska man tro på före detta Wall Street-handlaren Max Keisers sammanfattning av hur det ser ut i praktiken?
- Socialism för de rika. Kapitalism för de fattiga.
Framförallt USA sägs i filmen ha utvecklats från demokrati till plutokrati där mäktiga lobbyister har stort inflytande över lagstiftningen i kongressen. Ekonomiska vinster köper inflytande att påverka lagar som ger mer vinster och inflytande - ett 'självförstärkande maskineri' menar Keiser.

Börjar det här låta som en tämligen mättad film med en uppsjö av beståndsdelar att smälta? Ja, så känns det ganska fort. Och det kommer mer. Religionsperspektiv, till exempel. Såväl kristendom som islam och judendom förespråkar att tillgångar är till för att delas och det är något som gått förlorat nu, förklarar prästen Donald Reeves. Och en översyn av det globala finansiella flödet, där investeringar i u-länder ofta bara gynnar en mindre elit och skapar skuld för de flesta andra i det berörda landet, samtidigt som det leder till åtkomst av viktiga naturtillgångar och vinster för företagen om investerar - åtminstone enligt Perkins, som själv säger sig ha varit inblandad i den typen av verksamhet. Och här finns även roten till mycket av det vi kallar terrorism idag; desperation som gör att de drabbade blir beredda att följa fanatiska ledare, fortsätter han.

- Sakerna du äger kommer snart att äga dig.
Det kunde ha varit från Bibeln eller flera andra källor, men citatet i filmen tillskrivs här Tyler Durden, alltså Brad Pitts rollfigur i ”Fight Club”. Blir vi lyckligare av konsumtion i sig, vilket är en viktig del av tillväxtekonomin? Och vad betyder framsteg? På tal om film, så jämför Gillian Tett från Financial Times våra tolkningsmodeller av verkligheten med traditionell Hollywood-dramaturgi. Allt har en början och ett slut, det finns onda och goda och alla problem individualiseras. Men tänk om det nu alltså är själva systemet som är boven i dramat? Systemkritik kan ju, som jag redan varit inne på, vara en utmaning för vanliga dödliga att förstå. Är det för komplicerat?
- Nej, tycker Simon Johnson som arbetat på Internationella valutafonden.
- Det handlar om makt och demokrati.

”Four Horsemen” är inte lika emotionellt effektiv och visuellt varierad som ”Inside Job” i fjol, men ändå fängslande. Och det är som sagt intressant att de flesta intervjuade hävdar sig vara för kapitalismen och inte bara tror att det är bästa sättet att organisera en samhällsekonomi, utan det enda som egentligen kan fungera. Men den fria marknaden idag är en illusion, det monetära systemet har kommit att bli kriminellt i sin nuvarande form och de flesta förlorar på det. För att förändra sakernas tillstånd krävs att människor organiserar sig och gör motstånd, vilket har hänt förr i historien och haft resultat. Frågan är väl om aktuella fenomen som Occupy-rörelsen och konvulsionerna i mellanöstern är en del av lösningen, eller om vi ändå är på väg mot en kataklysm och totalt sammanbrott innan något nytt uppstår ur askan. Och hur lång processen i så fall blir. Vem vet? Det här är i alla fall en engagerande och tankeväckande dokumentär för fler än bara ekonomer, även om den kan tyckas vilja gripa över alldeles för mycket på en gång.

© Johan Lindahl
2012-02-07

Källa: GIFF

Originaltitel: Four Horsemen
Storbritannien, 2012
Regi: Ross Ashcroft
Med: Camila Batmanghelidjh, Noam Chomsky, Herman Daly, Max Keiser, Satish Kumar, John Perkins, Joseph Stiglitz, Gillian Tett, Lawrence Wilkerson

Genre: Dokumentär
Teman: GIFF2012


Ingår i följande teman


GIFF2012





     

Dela |