Whisper of the Heart (1995)
En liten historia med stort hjärta
Det känns lite hopplöst att försöka nedpränta exakt hur charmig den här filmen är, men försök tro mig på mitt ord: här skrattar eller ler man gång på gång åt karaktärerna, men med den största sympati. Samtidigt är den väldigt klok, nästan vis på något vis.
"Whisper of the Heart" är full av snälla och ganska väluppfostrade skolungdomar som ändå känns otroligt sanna. De kommer inte på en massa fyndiga saker att säga, förvåning yttras ofta med ett oartikulerat "ouuiui" och humöret pendlar sekundsnabbt. Inlevelsefulla och nyansrika röster gör att de lite stiliserat tecknade figurerna verkligen lever. Ett av Studio Ghiblis främsta signum, ljudarbetet, andas ytterligare liv i produktionen.
Unga Shizuku blir på diverse omvägar bekant med Seiji, en kille som visserligen verkar låna exakt samma biblioteksböcker som hon men som hon först betraktar som tyken och sedan som ouppnåeligt duktig. Seiji vill bli fiolbyggare (trots att han är rätt cool), bara en sådan sak. Shizuku skriver visserligen texter och översätter bland annat "Country Roads" till sina vänners beundran, så helt talanglös är hon ändå inte. Men vad hon vill göra med sitt liv, det vet hon inte riktigt.
Hennes relation till familj och vänner och nya bekantskaper är grunden i en inledningsvis trivsamt meandrande historia där barndomen blir levande och intressant men aldrig sådär överdrivet händelserik att den blir osannolik. Det är verkligen inga enorma grejer som händer - en jakt på en katt (som kanske också är en statyett), en impromptu musiksession med en grupp pensionärer, frågor om huruvida den eller den "har chans" på den eller den - men vänskapen och inte minst den första kärleken skildras så skickligt att man inte har tråkigt en sekund. Trots att allt är så himla snällt. Klasskompisarna må vara irriterande, det må tisslas och tasslas, det blir helknas ibland, men ingen verkar vilja någon annan särskilt illa. Föräldrarna, som känns lite frånvarande för det mesta, visar sig utomordentligt förstående när det gäller.
När Shizuku bestämmer sig för att skriva en berättelse - ett projekt hon blir närmast besatt av - får filmen möjlighet att flyga ut lite i de magiska världar man kanske förväntar sig från Studio Ghibli men håller sig även efter detta mestadels i verkligheten. Detta hindrar förstås inte Ghibli-gänget från att förundra tittaren med några undersköna tablåer. Sällan har till exempel en soluppgång beskådad av ett förälskat par varit så tjusig utan att innehålla ett uns av kitsch.
En trivsam gubbe serverar några kloka ord om författande som skulle kunna stå som valspråk för filmen, om hur de mindre historierna man knappt anar kanske kan bli bättre än de stora och uppenbara berättelserna.
Det här stillsamma lilla mästerstycket blev sorgligt nog Yoshifumi Kondos enda film som regissör. Han var påtänkt att ta över efter som Studio Ghiblis regissör efter legendaren Hayao Miyazaki, men så blev det inte. Han avled 1998. Miyazaki, däremot (som förresten skrev manuset efter Aoi Hîrags manga), jobbar ju lyckligtvis fortfarande på - nu senast med "Det levande slottet".
Ett perfekt tillfälle att se "Whisper of the Heart" skulle kunna vara om man just sett "Eldflugornas grav" och är sugen på mer kvalitetsanimé men vill höja humöret igen. Ett annat perfekt tillfälle skulle kunna vara när som helst.
© Anders Lindahl
2007-02-22
Originaltitel: Mimi wo sumaseba
Japan, 1995
Regi: Yoshifumi Kondo
Med: Japanska röster: Youko Honna, Kazuo Takahashi, Takashi Tachibana, Shigeru Tsuyuguchi, Shigeru Muroi
Genre: Animation, Drama, Komedi, Romantik
Teman: Studio Ghibli
Ingår i följande teman
