Little Miss Sunshine (2006)

“You're the all-singing, all-dancing crap of the world”

5 russin

”Little Miss Sunshine” känns faktiskt lite svensk, tro det eller ej. Feelgood-komedier med udda karaktärer är ju inte ovanliga prospekt på svenska filmkonsulenters skrivbord. Och då och då känns element från filmer som ”Zingo” och ”Vi hade i alla fall tur med vädret” igen. Men lugn i stormen, "Little Miss Sunshine" är en liten pärla ändå.

I den här filmen följer vi familjen Hoovers resa till Little Miss Sunshine-talangjakten i Kalifonien. Familjens udda existenser inkluderar bland andra en pappa som är en misslyckad framgångsguru-wannabe; hans svåger, som är deprimerad, självmordsbenägen Proust-expert, samt en farfar som går på heroin och är en porrkonsument av stora mått. Den unga dottern i familjen, som är den som ska talangtävla, är trots sin charm och personlighet inte heller av den typ som vinner talangtävlingar.

I vanliga fall skulle jag ha kräkts på denna ”tossiga” blandning av knasiga, tokroliga individer. Men Jonathan Dayton och Valerie Faris lyckas göra samtliga karaktärer trovärdiga och jag tycker faktiskt om dem allihop när filmen är slut. Jag gillar också att det finns så mycket svärta i botten på karaktärerna. Steve Carell, mest känd som den 40-årige oskulden och den amerikanska David Brent i ”The Office”, ger ett dämpat och synnerligen sansat komiskt intryck som klingar så äkta med hans karaktär, då han ju ska föreställa självmordsbenägen. Greg Kinnear spelar den besserwissriga pappan, vars fasad håller på att krakelera, på ett sätt som både gör publiken förbannad på honom men i slutändan ändå vinner sympatier för karaktärens mänskliga svagheter.

Att man valt att hålla sig trogen till karaktärernas verklighet gör också att filmen inte blir sådär sökt och tokstollig som jag hade förväntat mig. Tonen är konsekvent, realistisk och plotten spinner inte iväg och blir hysterisk som i mången annan komedi. Det tokigaste som händer att man har ett lik i bakluckan på bilen, vilket får ses som milt i dessa tider när folk garvar åt ”Scary Movie”-filmernas idiotier. Jag asgarvar inte åt ”Little Miss Sunshine”, men jag är konstant underhållen och jag njuter, från första minuten till den sista.

Budskapet i ”Little Miss Sunshine” är inte svårt att missa. Du duger som du är. Och när jag går hem från biografen känner jag mig varm inombords och känner hopp för mänskligheten. Jag duger som jag är, och även om jag får för mig att avsluta en recension med ordet ”qwerty” eller gör andra idiotiska saker, så duger jag ändå. Att något inte är perfekt gör det så mycket mer intressant, och det är precis det som ”Little Miss Sunshine” vill säga.

qwerty

© Johan Hultgren
2006-11-17

Little Miss Sunshine:  Twentieth Century Fox

Originaltitel: Little Miss Sunshine
USA, 2006
Regi: Valerie Faris Jonathan Dayton
Med: Greg Kinnear, Abigail Breslin, Steve Carell, Alan Arkin, Toni Collette, Paul Dano m.fl.

Genre: Komedi
Svensk biopremiär: 2006-11-24
Hemmabio: 2007-04-18
Teman: Stockholms filmfestival 2006


Ingår i följande teman


Stockholms filmfestival 2006





     

Dela |