Deep Blue Sea (1999)

Seglar i hamn med andan i halsen

2 russin

Äntligen här...suckade möjligen någon av lycka när den slutligen var framavlad i fåret Dollys efterdyningar. En tekniskt uppdaterad "Hajen", korsklonad med "Alien" med en tillsats av "Frankenstein". Och med minst en replik snodd utan skrupler från "Scream 2"; ” Svarta klarar sig aldrig i sådana här situationer!”. Billig stöld eller bara ovanligt aktuell intertextualitet? Frågan är i och för sig om inte "Scream 2" lånat repliken från komedin "Canadian Bacon", som i sin tur kanske...
Det är för övrigt inte det enda i den här filmens dialog som låter bekant, lite för bekant för att vara riktigt behagligt. Överhuvudtaget är det inte så lite låntagarvarning över hela spektaklet. Intrigen har en underton av av allvar i genteknikens era, men mycket av djupet sägs ha dränerats bort medvetet i klippningen, för att inte röra upp slam som skrämmer bort eller tråkar ut popcornpubliken. Inte minst Stellan Skarsgård hävdade att många förklarande passager försvunnit och att det varit nödvändigt. Jag kan inte annat än önska att de varit kvar. Det saknas kött på de ben som snart slukas av bestarna i en trots titeln rätt ytlig orgie i naturens nakna revansch på homo sapiens.

Men OK, poängen går fram. Vi ska inte leka Gud och dribbla med krafter som övergår vårt mänskliga förstånd. Och framförallt: förhasta dig inte. Forskarlaget på plattformen Aquatica får bittert erfara vad en utökad hjärnkapacitet kan betyda i fel skal. Det handlar alltså om experiment som slår slint. Hajar som utrustats med fler hjärnceller än normalt (i jakten på mirakelkuren mot Alzheimer) får vidgade vyer och ser sin chans att smita från den superhemliga forskningsanläggningen någonstans ute på oceanen.

Chockeffekterna kommer, ibland med sådant sting att det känns i märgen. De falska ledtrådarna och förlösande komiska bismakerna kommer också. Men särskilt inledningen dras med en ballast av statiska, förutsägbara planteringar och fantasilösa foster som väntar på att utvecklas i takt med handlingen. Även specialeffekter och datorns möjligheter skapar ett sug som inte riktigt infrias. Filmen saknar fixstjärnor och måste alltså leverera på andra plan. Det lyckas bara delvis. Efter två dryga timmar har ändå så många nära-döden-upplevelser (närmare bestämt närmare-än-nära) förflutit att Renny Harlin seglar i hamn med andan i halsen. Men det är främst LL Cool J som predikande och skåpsupande kock som är intressant och värd att sympatisera med. Annars är det bara aningen mer human touch här än i "Godzilla".

Harlin har tidigare gjort ett par riktigt underhållande actionfilmer, men lyckades också skjuta ett helt produktionsbolag i sank med piratäventyret "Cutthroat Island". "Deep Blue Sea" är inte fullt så överspänd utan mer i nivå med den ojämna "Cliffhanger". Han kanske skulle hålla sig borta från havet... Frågan är om inte "Die Hard 2" fortfarande är hans höjdpunkt, tätt följd av "Long kiss goodnight".

Det finns en riktigt effektiv och överraskande scen ungefär halvvägs in, men att orda mer om den skulle förstöra hela effekten. Du vet när du väl sett den vilken jag menar. Att Stellan får bita i gräset först är ingen hemlighet, eftersom han själv påpekade det i intervjuer före premiären. Han blir ofint avbruten mitt i en mening - och även nedskuren vid redigeringen enligt egna uppgifter. Hans karaktär hinner aldrig riktigt ta form. Samuel L Jackson är det som vanligt krut och karisma i. Men hur länge klarar han sig? Ja, trots mina invändningar och min snåla betygsättning kan det vara mödan värt att ta reda på det om du har två timmar över och inte alltför överdrivna krav på bestående kvalitet. Men kocken är fortfarande Coolast.

© Johan Lindahl
2001-04-29



Originaltitel: Deep Blue Sea
USA, 1999
Regi: Renny Harlin
Med: Saffron Burrows, Samuel L. Jackson, Stellan Skarsgård, LL Cool J, Thomas Jane, Michael Rapaport, Jacqueline McKenzie

Genre: Action, Skräck
Teman: Djur som bråkar


Ingår i följande teman


Djur som bråkar





     

Dela |