russin.nu - vi tycker om film
Hazzans Hollywood: Jennifer Jones och Robert Walker

Två Hollywood-karriärer och ett brustet äktenskap

På nätet hittar jag tre relativt nysläppta DVD-filmer av stort intresse för en sann ”Golden Hollywood”-fan. I samtliga tre möter vi den vackra Jennifer Jones – 86 år fyllda nu i mars, förresten. Hon var en av mina favoriter sedan jag sett henne som den syndigt vackra Pearl Chavez mot Gregory Peck i westerndramat ”Duell i solen” (1946).


Det tre filmerna är ”Osynliga länkar” (Since you went away, 1944) som är en sentimental berättelse om en amerikansk familjs lidanden under andra världskriget, ”En kvinnas lidelse (Ruby Gentry, 1952) en dramatisk otrohetshistoria, och framför allt ”Porträtt av Jennie” (Portrait of Jennie, 1948), en märklig historia om en konstnär som inspireras av en ung flicka han möter och som egentligen inte finns – men funnits.

Jennifer Jones blev demonproducenten David O. Selznicks mest omskrivna nyupptäckt efter Vivien Leigh (även om det var brodern Myron Selznick som ”hittade” Leigh). Jennifer Jones blev blott 23 år gammal nära nog en sensation som det unga, franska helgonet i ”Sången om Bernadette” (The song of Bernadette,1943) - åtminstone tills det så småningom kröp fram att hon redan var tvåbarnsmamma.

Någon riktig skandal blev det ändå inte, när det visade sig att hon var gift med samma års manliga stjärnskott, Robert Walker, och att det var han som var pappa till de bägge pojkarna. De hade träffats på teaterskola i New York redan 1937 och gifte sig i januari 1939.

Sämre gick det när de fortsatte till alla unga okända aktörers drömmål: Hollywood. Efter fyra månader och bara ett par små filmjobb för Jennifer (bl a mot John Wayne i en seriewestern, ”The New Frontier” (1939) men fortfarande inte ett enda jobb för Robert, åkte de tillbaka till New York. Så blev Jennifer med barn. Robert Junior (född 1940) förde förstås tur med sig – pappa Robert fick jobb på en radiostation och avancerade till småroller i såpoperor. De hankade sig fram och det dröjde inte länge till förrän son nummer två kom: Michael (född 1941).

Sedan fick det vara nog. Så snart Jennifer kunde jagade hon arbete, fick fast jobb på en seriös sommarteater. Och det var här hon upptäcktes av Katherine Brown, som var talangscout åt den mäktige Hollywoodproducenten David O´Selznick. Hon skrev sjuårskontrakt med ”Den Mäktige”, som lät henne ta en massa olika lektioner men aldrig gav henne något jobb.

Just som hon tänkte säga upp sitt kontrakt kom chockbeskedet: hon skulle provfilma för huvudrollen i filmen ”Sången om Bernadette”, berättelsen om en fransk mjölnardotter som 1858 fick visioner av Jungfru Maria vid Lourdes och senare blev nunna och till slut helgonförklarad. Jennifer fick rollen, gjorde stormande succé och fick så småningom en Oscar för sin insats.

Jennifers och Roberts äktenskap tycktes först vara på väg att spricka, eftersom han på inga villkor ville komma till Hollywood som ett ”bihang”, som ”Mr Jones” snarare än som Mr Walker. Men det löste sig ganska snabbt. MGM uppmärksammade den unga talangen och gav honom en roll i krigsdramat ”Bataanpatrullen” (Bataan, 1943). Han spelade nära nog skjortan av Robert Taylor och klassades som en mindre sensation efter premiären. Nu kunde han möta sin hustru i Hollywood på lika villkor.

Selznick, som först hade tänkt tona ner Jennifers nyvunna stjärnstatus på grund av hennes privata situation, ändrade sig snabbt och ingick kohandel med MGMs Louis B Mayer. Jennifer och Robert fick båda rätt framträdande roller i familjedramat ”Osynliga länkar”. Men redan där upptäckte omgivningen hur svårt paret hade att spela mot varandra i kärleksscenerna - och det kröp fram att makarna hade separerat redan innan ”Bernadette” haft sin premiär. Skilsmässeproceduren inleddes i början av 1944.

Robert började dricka och hans tidigare väl dolda labila natur kom i dagen. Han miste intresset för sitt jobb, ställde till bråk vart han kom och hade flera nervsammanbrott. 1948 gifte han om sig med John Fords dotter Barbara Ford, ett äktenskap som höll i bara sex veckor. Efter roller i obemärkta filmer gjorde han en strålande comeback som den sinnesjuke mördaren Bruno i Hitchcocks ”Främlingar på tåg” (Strangers on a Train, 1951) men avled samma år sedan läkare gett honom lugnande medel i samband med ett nervsammanbrott.

Så fort skilsmässan kom på tal, lade Selznick sig bokstavligen på knä framför sin favoritskådespelerska och vädjade till henne att inte göra det, för karriärens skull. Redan dagen efter Oscarsutdelningen lade hon in om skilsmässan. Selznick fortsatte att kämpa för sin favoritaktris, som han privat också var mycket förtjust i. 1945 spelade hon mot Joseph Cotten i ”Kärleksbreven” och året därpå husan ”Cluny Brown”, som inte visste sin plats. Först med ”Duell i solen”, samma år förresten, fick hon både kritker och publik att återigen höja på ögonbrynen - mest därför att man inte kunde begripa hur hon lyckats förvandla sig från den lilla helgonliknande varelsen till ett syndfullt halvblod i denna romantiska men också högdramatiska western mot Joseph Cotten och Gregory Peck.

Både ”Duell i solen” och den efterföljande ”Porträtt av Jennie” blev hyggliga publikframgångar, men inte mer. 1949 låg Selznick återigen framför Jennifers fötter, den här gången som hennes friare. När de gifte sig var han fyrtiosju, hon trettio. Och då var båda på väg ner från toppen av sina respektive karriärer.

1965 dog Selznick i en tredje hjärtattack och bara två år senare, tyngd även av sorg efter avlidne mycket goda vännen skådespelaren Charles Bickford, kastade Jennifer Jones sig tablettberusad utför ett stup i ett desperat självmordsförsök. Men hon hade först ringt sin läkare och kunde räddas i tid. Hon gifte så småningom om sig med affärsmannen Norton Simon 1971 och dök därefter mest upp i s k cameo-roller (korta gästspel) i filmer som ”Skyskrapan brinner” (1974).

Så småningom blev hon tillsammans med Simon också intresserad av att hjälpa unga människor med drogproblem, framför allt inom ramen för The Manhattan Projekt.

Jennifer Jones avled den 17:e december 2009. Hon blev 90 år gammal.

© hazzan lindström


Först publicerad: 2005-03-18
Senast reviderad: 2009-12-18

   
(c) AMPAS
(c) AMPAS
Jennifer Jones i genombrottsfilmen "Sången om Bernadette"

(c) Warner Bros.
(c) Warner Bros.
Robert Walker (t.h.) tillsammans med Farley Granger i "Främlingar på tåg"

Dela |

Teman: Hazzans Hollywood

Relaterade artiklar
Hanz "Hazzan" Lindström - en presentation


Relaterat ur russinbloggen
2009-12-18: Jennifer Jones död