russin.nu - vi tycker om film
Hazzans Hollywood: biohjältar med revolver

De första Western-hjältarna och den siste

HOPALONG CASSIDY – en westernhjälte som numera förpassats till antikvariatens hyllor. Böckerna och serietidningarna. Filmhjälten Hopalong lyser däremot helt med sin frånvaro. Var han för snäll? ”Hoppy”, den beskedlige och städade cowboyhjälten i helsvart med välansat silverhår och på sin vackra, vita springare Topper, var min matinécowboy när jag var grabb för sådär en 60 år sedan..


Hur konstigt det än kan låta var vi årsbarn till och med. Filmens Hopalong Cassidy i alla fall, spelad av William Boyd, såg nämligen också dagens ljus 1934. Vid det laget hade han förstås funnits i bokform i drygt 25 år. Första Hopalong-boken kom redan 1907.

Jag har faktiskt inte läst någon av böckerna, så jag vet inte om författaren Clarence E Mulford gjorde Hoppy lika snäll och gentlemannamässig som i filmerna. En beskedligare cowboy lär aldrig ha ridit in i den svenska TV-rutan, varken tidigare än den 24 januari 1973 eller senare.

Hopalong på film – gestaltad av William Boyd – varken rökte, söp, svor eller ens hade fruntimmershistorier för sig. Han var aldrig rå och brutal, lät alltid bovarna dra först och sköt aldrig för att döda. Så blev han inte särskilt långlivad i svensk TV heller…

Premiärfilmen var väl inte heller den bästa, vilket titeln redan skvallrade om: ”Den arga skolfröken” från så sent som 1947. Då hade det stora filmbolaget Paramount tröttnat på Hoppy och William Boyd hade själv börjat producera sina filmer. Detta betydde också att han då inte längre red tillsammans med sina gamla trogna kompisar Russel Hayden och George ”Gabby” Hayes, som spelade ”Lucky” respektive ”Windy” genom de ”riktiga” Hopalong-filmerna. Sista Hoppy-filmen spelades in 1948.

WILLIAM BOYD avled faktiskt året innan han red in iden svenska TV-rutan. Han blev 77 år gammal och hade hunnit göra omkring 120 Hopalong Cassidy-filmer, för bio och senare enbart för TV. Han dog rik som ett troll just tack vare dem. När Paramount beslöt sig för att sluta serieproduktionen av Hoppys äventyr köpte Boyd nämligen upp praktiskt taget alla de gamla biofilmerna och sålde dem vidare till TV, där de blev en mindre sensation. Åtminstone i cowboyens hemland USA.

Boyd dog kanske också aningen besviken. Trots allt började han sin karriär som karaktärsskådespelare och var inte minst en av mastodontregissören Cecil B DeMilles favoritaktörer. Bland annat gjorde han Simon Syndaren i dennes ”Konungarna konung” (1927)

William Boyd klarade även ljudfilmens bryderier Däremot inte att bli förväxlad med en annan skådespelare vid namn ”Bill” (smeknamnet på William i USA och England) Boyd. Den senare var kanske en bättre aktör men invecklades också i den ena skandalen efter den andra, vilket kunde ha sina konsekvenser för William ”Hoppy” Boyd.

Och kanske att det var just därför som ”vår” William Boyd tacksamt accepterade rollen som den ädle cowboyhjälten Hop-a-long Cassidy. Han hade redan fuskat i genren i ”The Painted Desert” mot en annan blivande stjärna, fast större: Clark Gable. (Den filmen finns för övrigt att köpa på DVD.) Och Boyd satsade rätt. När Hoppy-febern grasserade som värst fanns det leksaker med hans namn i de mest otroliga varianter och snart nog blev han alltså tecknad seriefigur dessutom. Begreppet ”merchandising” skapades alltså redan då, på 1940-talet.

FILMHISTORIENS FÖRSTE cowboyhjälte var annars G. M. ”Broncho Billy” Anderson, född 1883. Honom har väl de flesta av oss bara sett på TV-skärmen när filmkrönikörer berättat om den första klassiska westernfilmen ”Det stora tågrånet” från 1903, hans genombrottsfilm. Broncho Billy blev förstås varken stilbildare eller prototyp för filmcowboyen. Den äran får i stället tillskrivas William S Hart (1870-1946), som kom till filmen först som 40-åring. Han hade faktiskt varit Broadway-aktör i många år och förnäm Shakespeare-tolkare innan han kom till Hollywood.

Annars hade Hollywoods westernhjältar de mest skiftande bakgrunder. Al Jennings (1864-1961) hade t ex varit tågrånare på riktigt, innan han med ännu större framgång kreerade den rollen på filmduken. Tom Mix (1880-1940) hade varit skjutglad soldat under spansk-amerikanska kriget, deputy marshal i Oklahoma och trickryttare i en mängd rodeos. Buck Jones (1889-1942) växte upp på en ranch och deltog senare i ett krig mot infödingar på Filippinerna, innan han blev lassoexpert och cirkusstjärna samt stuntman åt Hart och Mix – för att till sist bli en av de stora hjältarna på bio.

Men med Tom Mix inträde i westerngenren gjordes cowboyhjälten mer eller mindre om till en ganska orealistisk, smått operettbetonad figur. Till den eran hör främst Tom Mix, Ken Maynard (1895-1973) och Buck Jones, som samtliga blev samma stålmanstyper som westernhjältarna än i dag är i de tecknade seriehäftena. Och genren tillvitades begreppet serie-westerns.

Mycket populära på hemmaplan i USA – blev också ”de sjungande cowboy-stjärnorna”. Gene Autrey och Roy Rogers var de populäraste. (Till och med John Wayne hamnade ytterst tillfälligt i den branschen, men avpolleterades snabbt eftersom han var helt tondöv.) Här hemma blev det däremot för mycket sång och musik för att Autreys och Rogers kortfilmer skulle anses som annat än långtråkiga förspel.

Den siste av de stora seriewestern-hjältarna var alltså William ”Hopalong Cassidy” Boyd. Sedan skulle filmcowboyen förändras radikalt av nya, ganska annorlunda hjältar som Wayne, James Stewart och Henry Fonda. Men det är en annan historia.

© hazzan lindström


2005-01-12

   


Dela |

Teman: Hazzans Hollywood

Relaterade artiklar
Hanz "Hazzan" Lindström - en presentation