Hazzans Hollywood: Leslie Howard
Filmens verklige artistokrat sköts ner med nazi-tyska kulor
Den verklige aristokraten i filmens drömvärld - såklart att han var engelsman. Han var prototypen för brittisk förfining och elegans, rena inkarnationen av brittisk gentleman. Såväl i verkligheten som på film. Fast egentligen var han ungrare, bosatt i USA sedan 1920.
1941, mitt under brinnande krig, spelade han in "Pimpernel Smith" - en film som retade gallfeber på Hitler & Co och som förbjöds av den svenska censuren ända tills kriget var över.
Redan två år innan filmen väl släpptes hade Leslie Howard skjutits ner av tyska jaktplan...
LESLIE HOWARD STEINER föddes av ungerska immigranter i London den 3 april 1893 och var förvisso ingen aristokrat av börd. Efter att ha ådragit sig en splitterskada under första världskriget började han spela teater som terapi och blev snart välkänd på teaterscenerna i både London och New York.
Med sin nobla framtoning framstod Leslie Howard som en symbol för engelsk livsstil inte minst tack vare den fina ironin, som blev hans främsta uttrycksmedel. Efter några mindre filmroller slog han så igenom på allvar 1934 som Sir Percy Blakeny i "Den röda nejlikan" med motiv från franska revolutionen, som inleddes 1879.
Sir Percy är den engelske aristokraten, som bakom sin snobbiga och veka fasad arbetar som den hemliga agenten Röda Nejlikan (Scarlet Pimpernel) och räddar franska aristokrater undan den skoningslösa giljotinen. Misstrodd av sin egen hustru (spelad av Merle Oberon) och jagad av den franske spionchefen, medborgare Chauvelin (Raymond Massey).
Hemlig agent spelade han också med än större framgång sju år senare i en remake av "Den röda Nejlikan". I "Pimpernel Smith" (även regi) gjorde han den till synes timide brittiske professorn Horatio (efter den engelske sjöhjälten Horation Nelson) Smith (brittisk motsvarighet till Sveriges Medel-Svensson), som 1939 tar med några av sina studenter på en arkeologisk expedition till Nazityskland - i själva verket för att rädda politiska fångar undan nazisternas järngrepp. Howard skrev själv manuset till filmen på en egen idé, som han fått när han 1939 skidsemestrade i Österrike och hade många pratstunder med befolkningen där om den lille böhmiske korpralen och hans hejdukar.
Filmen spelades in när tyskarnas marscherade fram som bäst på alla fronter. Den blev ett fruktansvärt propagandavapen, retade gallfeber på nazisterna och förbjöds inte bara i Tyskland. Den svenska censuren fann också filmen högst intrikat och totalförbjöd den ända till efter krigsslutet. Först 1945 fick den visas här i Sverige.
Och då blev den visst barntillåten...
"DEN FÖRSTENADE SKOGEN" (The Petrified Forest, 1936) blev nästa uppmärksammade film efter "Nejlikan" för Howard. Fast den går nog ändå främst till filmhistorien som Humphrey Bogarts genombrott i rollen som den cyniske och ändå oerhört sentimentale gangsterledaren Duke Mantee på flykt undan rättvisan. Under uppehållet på ett litet rastställe terroriserar han bl a Leslie Howard (som här i jämförelse gör en ganska blek roll) och Bette Davis.
När Hollywood skulle göra film av teaterpjäsen "The Petrified Forest" var Leslie Howard given för samma roll som han hade haft på Broadway-scenen. Däremot gick rollen som Duke Mantee till redan etablerade gangsterprofilen Edward G Robinson.
Bogart hade haft rollen som Mantee i teateruppsättningen och blivit god vän med Howard - som nu förklarade för filmbolaget: "Jag tänker inte ta huvudrollen om inte Bogart får bli Duke Mantee". Bogart fick som bekant rollen - och förvandlade den mer eller mindre till huvudroll.
Samma år, alltså 1936, förvred Leslie Howard huvudet på såväl alla kvinnor som kritiker när han också spelade titelrollen i "Romeo och Julia" mot Norma Shearers Julia. En klassiker i svart och vitt som står sig än i dag. Och 1938 gjorde han återigen succé på vita duken (även som regissör) som språkprofessorn Henry Higgins, som slår vad om att han kan lära blomsterförsäljerskan Eliza Doolittle (Wendy Hiller) att prata sofistikerad engelska i stället för cockneydialekt i George Bernhard Shaws klassiska komedi "Pygmalion" (förlaga till musikalen "My Fair Lady").
1939 spelade han konsertviolinisten Holger Brandt i Hollywood-versionen av Gustaf Molanders och Gösta Stevens "Intermezzo", närmare bestämt Gösta Ekmans roll mot Ingrid Bergman (som Anita Hoffman i sin första engelskspråkiga filmroll). Men den verkliga storfilmen han medverkade i det året (och över huvud taget) blev "Borta med vinden", där han helt malplacerad (det lär han ha tyckt själv också) hade rollen som idealisten Ashley Wilkes - älskad till vansinne men förgäves av Scarlett O’Hara (Vivien Leigh) men lyckligt gift med Melanie Hamilton (Olivia de Havilland).
MITT UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET, 1941 och 1942, spelade Leslie Howard med i två brittiska propagandafilmer. Dels i Michael Powells spiondrama "49:de breddgraden" (The 49th Parallel) och så i "Spitfire" (The First of the Few), som han även regisserade och producerade. Den handlar om skapandet av det brittiska jaktplanet Spitfire under senare delen av 1920-talet i hård konkurrens med bl a tyskarnas Messerschmidt. Man brukar säga att det var just Spitfire-planen som vann Slaget om England under andra världskriget.
Leslie Howard spelade alltså både brittisk agent och dito patriot i flera filmer, ett par av dem producerade och regisserade han dessutom. Och så väl lyckades han i sitt artisteri att man länge på sina håll undrade om han inte också i verkligheten var brittisk agent. Tyskarna kanske främst. Howard försvann nämligen under en flygtur med ett civilt transportplan på rutten Lissabon-London den 1 juni 1943. Ett par timmar efter starten fick man höra nödrop från planet: det hade angripits av fientligt flyg i närheten av Biscaya-bukten. Därefter var maskinen försvunnen för tid och evighet. Och med den Leslie Howard, 50 år, och sexton andra passagerare.
Varför sköt då tyskarna ner planet? I Luftwaffes högkvarter fann britterna i maj 1945 en rapport som bekräftade att fem Heinkel-plan skjutit ner just det planet. Tyskarna hade ju liksom de allierade en gång sanktionerat rutten, på vilken fraktades kurirpost, krigskorrespondenter och neutrala diplomater samt krigsfångekorrespondens från båda lägren.
Många menade kort och gott att tyskarna planerat överfallet för att tysta ner en farlig propagandamakare en gång för alla. Andra trodde att flygplansbesättningen var i de allierades tjänst och att tyskarna kommit på dem med detta. Eller att man förväxlat Howard med en riktig agent. Vissa hävdade till och med att tyskarna fått uppgift om att Winston Churchill skulle varit med i planet, men detta dementerade den brittiske premiärministern själv i sina memoarer.
Kanske att det hela bara var en olyckshändelse i luften. Ett fatalt misstag. Kanske att de tyska jaktplanen bara fått för sig att transportplanet var en allierad militärmaskin. Vi får säkert aldrig veta varför Leslie Howard dog på det sättet han gjorde.
Kanske att det var på Hitlers order i alla fall - inte minst därför att Leslie Howard Steiner (egentligen Stainer) till råga på eländet var son till en ungersk jude...
© hazzan lindström
2004-11-07
