Hazzans Hollywood: Shirley Temple

Den största barnstjärnan någonsin

---

Då och då, fast alltmer sällan, glimtar hon förbi: hela trettiotalets lilla älskling – i Hollywood, i Amerika och i hela världen, barnstjärnan Shirley Temple. Mest känd numera för sin roll i och som ”Lilla Prinsessan” (1939), den hjärtknipande snyftaren som fortfarande repriseras i teve då och då, åtminstone på filmkanalen TCM. Och för något år sedan kunde vi se en teve-dokumentär om henne: ”America´s Little Darling: Shirley Temple”.


Hela världens lilla älskling (efter Mary Pickford, förstås) föddes som Shirley Jane Temple i Santa Monica, Kalifornien, den 23 april 1928. Hon blev snabbt mångmiljonär men tynade så småningom bort som tonårsstjärna för i stället försöka sig på som ultrakonservativ politiker, dock utan någon större framgång. Senare åtog hon sig en del diplomatiska uppdrag.

DET BÖJDES SANNERLIGEN I TID, det som krokigt skulle bli. Shirleys korkskruvslockar (alltid exakt 52 stycken, har jag läst någonstans) blev under trettiotalets första hälft högsta mode bland flickor i alla åldrar och i de flesta hörnen av den Hollywoodinspirerade västvärlden. Redan innan hon hunnit fylla fyra år ställdes Shirley Temple framför filmkamerorna av en ytterst målmedveten moder. Debutfilmen hette ”War Babies” och var en i raden av s k Baby Burlesks. Ett par år senare hade den näpna, charmiga och duktiga lilla tösen hamnat överst i rollistorna. Hon fick till och med en special-Oscar 1934 för ”enastående bidrag till filmunderhållningen”. Ytterligare något år senare dominerade hon den viktigaste av alla listor.

1935 distanserade hon nämligen självaste ”Kungen av Hollywood”, Clark Gable, som den mest publikdragande filmstjärnan i hela Amerika. En placering som hon förresten behöll hela fyra år i rad. Det var också ytterst nära att ett konkurrentbolag lyckades förhandla till sig den lilla Prinsessan i utbyte mot självaste Kungen. Detta var förstås för ”Borta med vinden” och bytet blev aldrig av…

VAD NYTTJADE DET SEDAN att författaren Graham Greene mitt under den värsta Shirley Temple-hysterin (1937) i en elak artikel påstod att ”Shirley är en vuxen, som ger sig ut för att vara ett barn”. Tidskriften som publicerade drapan gick till och med omkull efter en process, det var allt.

I 1937 års upplaga av Vem är Vem i USA presenterades Shirley Temple på inte mindre än hela 19 rader. Det var bara två rader mindre än självaste Eleanor Roosevelt (rikets Första Dam) bevärdigats med. I gengäld distanserade den lilla flickan Hollywoods First Lady, alltså Greta Garbo, med hela åtta rader.

JA, DENNA LILLA NÄPNA och oemotståndligt charmiga kombination av julängel och askunge (recensionsutdrag) sjöng, steppade och bedårade sig rakt in i allas hjärtan – som sådan gömde man också henne där för all framtid.

Under sex år gjorde hon hela 33 filmer för Fox, spelade in över 100 miljoner dollar åt sitt bolag – som hon faktiskt räddade undan en hotande konkurs - och minst 25 miljoner åt sig själv. 1939 försökte MGM låna Shirley till rollen som lilla Dorothy i ”Trollkarlen från Oz”, men Fox vägrade. Rollen gick som bekant till Judy Garland i stället.

Men Graham Greene skulle få rätt till sist… Lilla Shirley blev större och gjorde en handfull tonårsroller. Fast världspubliken accepterade inte att även en liten Shirley Temple måste bli stor. Så när hon fortfarande lanserades som trånande tonårstös trots att hon ändå hade fyllt tjugo år, slocknade hennes stjärna helt.

1947 hade hon, nitton år gammal, spelat mot en cowboy-käck skådespelare vid namn Ronald Reagan i komedin ”That Hagen Girl” och året därpå gjort riktigt bra ifrån sig mot ingen mindre John Wayne i den klassiska västernfilmen ”Fort Apache”. Men det hjälpte inte. Hon var inte längre någon publikdragare. 1949 drog hon sig frivilligt tillbaka från filmandet.

I stället blev det televisionen under senare delen av 50-talet, då hon presenterade ”Shirley Temples Sagobok” och ”Shirley Temple Teater” i början av 60-talet.

EFTER ”THAT HAGEN GIRL” blev hon mycket god vän med Ronald Reagan, en vänskap som höll i sig i många år. När Reagan blev guvernör i Kalifornien understödde han livligt hennes politiska ambitioner.

I slutet av 1960-talet gjorde Shirley Temple en propagandaturné runt Europa för det republikanska partiet och 1967 försökte hon via sin valkrets komma in i kongressen, fast misslyckades. Gerald Ford gjorde henne till den första kvinnliga protokollchefen i Vita Huset, Richard Nixon utnämnde henne till medlem av USA:s delegation i FN och 1972 blev hon USA:s representant vid den stora miljövårdskongressen i Stockholm. 1974 utnämndes hon till ambassadör i Ghana, 1989 blev hon ambassadör i Tjeckoslovakien, och så rullade det på…

Som politiker ansågs hon vara den typiska amerikanska kvinnan. Och som sådan gjorde hon genom sina politikerår en hel del märkliga uttalanden:

Om Vietnamkriget: ”Varför tvekar vi? Det tar bara fyra timmar för två flygplan att utplåna Haiphongs hamn.”

Om de svarta: ”Vi måste vara på vakt mot dem. De bara stjäl och mördar och visar en förvånansvärd otacksamhet mot det vita samhället.”

Shirley Temple Black avled i februari 2014, hela 85 år gammal.

© hazzan lindström


Först publicerad: 2004-10-04
Senast reviderad: 2014-02-11

Sök