russin.nu - vi tycker om film
En doktor och flera explosioner

Stanley Kubricks Dr Strangelove i ett filmhistoriskt sammanhang

"If movies of this irreverence, intelligence and savagery were still being made, the world would seem a younger place"
Roger Ebert (Microsoft Cinemania)



1964. Kalla kriget har kopplat sitt grepp om världen och hotet om total utplåning av mänskligheten, genom ett tryck på knappen till kärnvapenmissilerna, är en påtaglig verklighet. Kubakrisen några år tidigare, då USA:s och Sovjetunionens kolliderande intressen kring den karibiska ön höll hela klotet i klaustrofobisk spänning, har undanröjt alla tvivel om terrorbalansens dödliga allvar. USA har börjat skicka trupper till Vietnam och det är oroligt lite varstans i världen. Inom musiken, filmen och resten av den västerländska populärkulturen kan man skönja ett politiskt medvetande, men det ligger ännu i sin linda - åtminstone är det min föreställning om början av 1960-talet.

DÅ kommer filmen "Dr Strangelove", en grotesk fars som avbildar maktspelets absurda ansikte utan att förfalla till förskönande kosmetiska ingrepp.


KONTROLL OCH KONTROVERSER
Stanley Kubrick var underbarnet som infriade förväntningarna. Han föddes 1928 i New York. 17 år gammal blev han den yngste fotograf som anställts på den amerikanska bildtidningen Look. Men ambitionerna stannade inte där. Som 25-åring hade han gjort två korta dokumentärfilmer och två spelfilmer. 1960 fick han förtroendet att iscensätta "Spartacus", en storfilm med Kirk Douglas i huvudrollen. Året efter flyttade han till England för att få större konstnärlig frihet och kontroll över sina produktioner, för kontroll, det är något som Kubrick förknippas med mer än allt annat. Han var oerhört noggrann som filmmakare och tog gärna några år på sig för att färdigställa en film.

Dessutom godkände han personligen varje kopia av sina filmer och skickade ombud för att kolla de tekniska kvaliteterna hos de biografer som visade dem. Första filmproduktionen på engelsk mark blev "Lolita", en kontroversiell historia om ett erotiskt förhållande mellan en äldre man och en tonårig flicka, efter en roman av Vladimir Nabokov.

På 1960-talet hade färgfilmen börjat ta över marknaden. "Dr Strangelove" gjordes dock i svartvitt och fick därigenom en dokumentär journalfilmsliknande karaktär. Filmen spelades in i England i samproduktion med bolaget Columbia, som samma år distribuerade en annan film på temat tredje världskriget, "Fail-Safe" (Bombsäkert) i regi av Sidney Lumet. Miljöerna i "Dr Strangelove" var inte så påkostade, men oftast realistiska och effektiva. Scenerna från bombplanet på väg mot Sovjet är tydligt kulissartade, men fungerar ändå för att understryka ironin.

Filmatiseringen av Anthony Burgess roman "A Clockwork Orange" är kanske Kubricks mest kända verk hittills - i alla fall det mest omdiskuterade. Sex och våld, brott och straff i ett framtida samhälle beskrivs i en ambitiös, stiliserad och mångtydig film som väckte skilda reaktioner. Kubrick själv har förbjudit den att visas i England, av någon anledning.

Stanley Kubrick kategoriseras ibland som en skicklig men kylig perfektionist. Han har också varit föregångare på flera områden. "2001 - ett rymdäventyr" (1968) skakade liv i science fiction-genren innan Steven Spielberg och George Lucas övertygade Hollywood om den kommersiella potentialen på området. "Barry Lyndon" (1975) är känd framförallt för sin ljussättning och satte sprätt på den europeiska konstfilmen. 1987 kom "Full Metal Jacket", en Vietnamfilm inspelad helt och hållet i Londons utkanter. Det som skulle visa sig vara hans sista film, "Eyes Wide Shut" (1999), är ett praktexempel på hans perfektionism. Produktionen pågick i över två år och minst en skådespelare (Jennifer Jason Leigh) försvann helt och hållet ur filmen när Kubrick bestämde sig för sena omtagningar. Det var i det läget som svenska Marie Richardson kallades in. När filmen var klar hade tolv år förflutit sedan "Full Metal Jacket". Med den takten inser man varför hans filmografi – i förhållande till antalet år i branschen - är förvånansvärt kort. Det är innehållet i den som räknas.


MARDRÖMSKOMEDI
Kan man lära sig älska ett förstörelsevapen?
Man kan i alla fall lära sig att uppskatta dem. Paul W Tibbets var pilot på Enola Gay, som släppte den första - och hittills enda - atombomb som använts i krig över den japanska staden Hiroshima.
– Jag känner ingen skuld och ångrar ingenting. Bomben gjorde vad den skulle. Den gjorde slut på kriget, sa Tibbets 40 år senare

I "Dr Strangelove" utgår Kubrick från den inte helt osannolika tesen att bomben inte bara skulle göra slut på kriget, utan på hela civilisationen och allt levande överhuvudtaget. Och han presenterar sin tes med ett grin. Från början hade Kubrick dock tänkt sig ett rättframt drama i stil med "Fail-Safe". Förlagan var boken "Red Alert" av Peter George. Kubrick upptäckte att han tvingades utelämna absurda detaljer för att undvika komiska effekter, detaljer som i själva verket låg nära sanningen och tillförde filmen en extra dimension. Han bestämde sig för att göra en "mardrömskomedi" och utarbetade i samarbete med George och Terry Southern ett snitsigt manuskript avpassat för hans avsikter. Av dramat blev en komedi, av rak realism blev skruvad satir. Alla rollfigurer är karikatyrer. Generalen som tappar omdömet och skickar iväg bombplanen mot sovjetiska mål heter Jack D Ripper - efter 'Jack Uppskäraren' som satte skräck i londonborna på 1800-talet. Den extremt engelske översten Mandrake (Peter Sellers i en av tre roller) försöker hindra honom. Den vankelmodige presidenten i filmen, Mervin Muffley, har förmodligen lånat flest drag från den ganska färglöse Lyndon Johnson som tog över i Vita Huset efter att John F Kennedy mördats i slutet av 1963. Muffley (Sellers igen) försöker värja sig mot den stridsvillige generalen Buck Turgidson (”Buck Trögtänkt”) som inte har något emot att lägga den röda farans domäner i aska och ruiner. Befälhavaren på det plan som slutligen genomför sitt uppdrag och utlöser den ryska hämnden är en entusiastisk och patriotisk redneck med cowboyhatt. Han spelas mycket riktigt av en gammal västernfilmsaktör, Slim Pickens. Sovjets ambassadör bär namnet De Sadesky - markis de Sade - och den sovjetiske premiärministern, som vi aldrig ser i bild, kallas Mr Kissoff...


FÖRBRYTARE FÖREBILD
Peter Sellers tredje rolltolkning, av titelfiguren Dr Strangelove själv, är ett av de mest ohejdade och underhållande studier i vanvett som skådats på film. Förebilden för den nazistanstuckne vetenskapsmannen hette Wernher von Braun.

”Call him a nazi, he won't even frown: 'Ha-ha, nazi-smartsy' says Wernher von Braun...” sjöng amerikanske satirikern Tom Lehrer om honom. von Braun uppfann V1- och V2-bomberna som fälldes över London under slutet av andra världskriget. Vissa historiker menar att tyskarna kunde ha vunnit kriget om von Braun fått utveckla sina effektiva raketer tidigare. Nu blev han i stället tillfångatagen av amerikanska armén 1945, men slapp undan rättegång för krigsförbrytelser - högst troligt på grund av sin användbarhet till angelägna ändamål. von Braun rekryterades av Nasa och fick stor betydelse för det amerikanska rymdprogrammet. Utan honom skulle kanske ryssarna ha landat först på månen.

Det finns intressanta aspekter i Kubricks val av skådespelare. De hyperreaktionära generalerna Turgidson och Ripper spelas av George C Scott respektive Sterling Hayden. I en intervju 1970 berättade den uttalat vänsterorienterade Hayden om hur det gick till när han fick rollen.

"Apropå Dr Strangelove kommer jag ihåg att Kubrick ringde mig från London och ville att jag skulle spela den reaktionäre generalen. Jag blev förnärmad och sade att 'hör nu här, du vet vad jag tycker om reaktionära generaler'. 'Just det', sade Kubrick, 'det är därför jag vill ha dig'. För resten sägs det visst att jag liknade en general i den filmen, hur nu det gick till".

Hayden betonade också sanningshalten i den bild av USA som kommer fram i filmen. Han hänvisade till Vietnamkriget, som 1970 utvecklats till ett nationellt trauma.
"Hela det amerikanska systemet är som en stor cancersvulst, t ex Vietnam - och det kommer flera Vietnam, för USA är sjukt och desperat. Den känsla man genomgående möter i USA idag är ett fruktansvärt hat".


ENGLAND EKONOMISKT
Kubrick själv uttalade sig inte så ofta offentligt. Intervjuad 1987 i anslutning till "Full Metal Jacket" tonade han närmast ner de stora visioner andra lagt in i hans filmer.

"Det fanns inga politiska motiv för mig att göra Full Metal Jacket. Som alltid letade jag bara efter en bra berättelse", förklarade han.

Att "Dr Strangelove" spelades in i England hade ekonomiska orsaker snarare än politiska, eftersom filmarbetet är mycket billigare där än i USA, och sedan råkade han bara bli kvar på den här sidan Atlanten. Han rankade dock "Dr Strangelove" som en av sina mest personliga filmer tillsammans med "2001" och "A Clockwork Orange".

Man kan roa sig med att leta efter erotiska underbetydelser i filmens skildring av Pentagons stridstuppar och deras högteknologiska verktyg. Är inte alla flygplan och målsökande missiler i själva verket fallossymboler? De tankegångarna har i varje fall ett visst stöd i dialogen, framför allt i general Rippers resonemang om ryssarnas infiltration av de dyrbara kroppsvätskorna. Och har man sett "Lolita" eller "A Clockwork Orange" är det svårt att undgå Kubricks fascination inför de inneboende mänskliga krafterna sexualitet och våldsbenägenhet - och deras inbördes förbindelser.


KONSEKVENT KATASTROFSLUT
Liksom han tidigare bytt infallsvinkel på hela storyn, ändrade Kubrick det tilltänkta slutet i ett sent skede av inspelningen. Egentligen skulle katastroftemat knytas ihop med ett våldsamt matkrig i Pentagons sammanträdesrum, där president Muffley, flera generaler och den sovjetiske ambassadören befann sig. Efter att ha spelat in pajkastning i en veckas tid bestämde sig Kubrick för en annan variant; filmsekvenser med svampmoln efter atombomber, ackompanjerat av Vera Lynn sjungande "We'll meet again" som i varje fall jag förknippar mera med krigsromantik och beredskapsnostalgi. Det blev en mer subtil satir som förmodligen träffade hårdare än den ursprungliga urartade urladdningen.

"Seen after 30 years, Dr Strangelove seems remarkably fresh and undated - a clear-eyed, irreverent, DANGEROUS satire. And its willingness to follow the situation to its logical conclusion - nuclear annihilation - has a purity that today's lily-livered happy-ending technicians would probably find a way around".

Kärnvapenhotet och det kalla kriget har återkommit i filmer och TV-produktioner flera gånger sedan "Dr Strangelove". Men inte många har behandlat ämnet med samma skoningslösa svarta humor. Den närmaste motsvarighet jag kan komma på från min livstid är Genesis rockvideo "Land of confusion" (1986), där dockmakarna från TV-satiren "Spitting Image" låter Ronald Reagan avlossa startskottet till förintelsen. Reagan vaknar upp efter en mardröm och trycker på fel knapp - "nuke" i stället för "nurse" - för att sedan utbrista "That was one heck of a nurse" när bomben smäller och svampmolnet tornar up sig i fjärran. Långfilmen "Wag the dog" (Barry Levinson,1997) har dock lite av samma torra, sarkastiska tonläge som "Dr Strangelove" även om den "bara" handlar om ett simulerat amerikanskt anfall mot Albanien.


SAMMANFATTNING
Kanske var "Dr Strangelove" Stanley Kubricks första riktigt personliga film. Även om han själv tonade ner de ideologiska dragen i sin produktion så finns det ett allvar bakom den glättiga masken som utmanar publiken till mer än att bara skratta, svälja innehållet och skölja ner det med ett glas vatten efteråt. Mönstret återkommer i senare filmer som "A Clockwork Orange". Sedan kan man fråga sig vilket som var viktigast för Kubrick - att provocera och väcka eftertanke, utveckla filmen som bildspråk och briljera med sitt sinne för estetik eller som han själv sade, berätta en bra historia. "Dr Strangelove" har en plats i filmhistorien som en föregångare i genren samtidssatir, som ett salt i en bransch där sötningsmedel gärna missbrukas och som en filmskapelse med alltför få värdiga uppföljare.

KÄLLOR

LITTERATUR
Thompson, Kristin & Bordwell, David: "Film History - an introduction" McGraw-Hill Inc, New York 1994
Maltin, Leonard: "1996 Movie & Video Guide" Signet, New York 1995
Waldekranz, Rune: "Filmens historia - de första hundra åren, Del 3" Norstedts, Stockholm 1995
Katz, Ephraim: "The Macmillan International Film Encyclopedia" HarperCollins Publishers Inc, London/New York 1994

TIDNINGSARTIKLAR
Andersson, Jan-Olov: "Skrämmande och kontroversiellt" (recension av A Clockwork Orange) / Aftonbladets TV-bilaga 960229
Berglund, Lars-Olof: "De fällde bomben som dödade 200 000" / Aftonbladets TV-bilaga 950803
Blomkvist, Mårten: "Kubrick - pompös misantrop eller bara vanligt geni?" Chaplin Nr 6 / 1993
Jacobsson, Pelle: "USA välkomnade Hitlers hjälte" / Aftonbladets TV-bilaga 960229
Karasek, Hellmuth: "Kubrick mellan myt och sanning" / Chaplin December 1987
Mollberger, Bertil: "Nazisten som tog människan till månen" / Nerikes Allehanda 960301
Thomsen, Christian Braad: "Havets hjälte - och filmens. Intervju med Sterling Hayden" / Chaplin Nr 6 / 1970

ÖVRIGT
"Cinebooks' Motion Picture Guide:" Recension av Dr Strangelove (Microsoft Cinemania)
Ebert, Roger: Recension av Dr Strangelove (Microsoft Cinemania)

Texten är ursprungligen publicerad i april 1996.

© Johan Lindahl
2001-05-12

   
Foto: SFI
Foto: SFI
Slim Pickens som befälhavaren i "Dr Strangelove"

Foto: SFI
Foto: SFI
"Peace is our profession". Sterling Hayden som general Jack D. Ripper.

Dela |



Relaterat ur russinbloggen
2015-07-31: Storpolitisk satir på schemat i "The Brink"