Hazzans Hollywood: Kompisarna kring Ford och Wayne

Hazzan presenterar några veteraner kring John och John

---

DEN SISTE AV kompisarna kring westernveteranerna John Ford och John Wayne, Harry Carey Jr, avled 91 år gammal i slutet av december i fjor. Han var följdriktigt son till Harry Carey Sr. Fadern var på sin tid en stabil birollsinnehavare i framför allt westernfilmer och blev John Waynes förebild och mentor. Såväl fader som son Carey ingick i något som i Hollywood kom att kallas för "The John Ford Stock Company".

Fast det blev regissören Howard Hawks som först parade ihop Harry Carey Jr med John Wayne i westernklassikern "Red River" (1948) - med pappa Harry Carey Sr ett par pinnhål högre i rollistan och far och son för första gången i samma film. Detta var Juniors tredje filmroll.

I "Red River" förekommer (förutom debutanten Montgomery Clift) även två andra välkända kompisar kring Ford och Wayne. Den mest namnkunnige av dem är karaktärsskådespelaren Walter Brennan, som filmdebuterade redan 1925, och så Hank Worden, som filmdebuterade tio år senare och mötte John Wayne för första gången i John Fords "Diligensen" (1939). Andra välbekanta figurer i sällskap med John Ford och John Wayne är Victor McLaglen, Ward Bond och Ben Johnson.


Walter Brennan

EN AV TUNGVIKTARNA kring Ford och Wayne, en sann karaktärsskådespelare som höll till främst bland birollsinnehavarna i Hollywoodfilmer över huvud taget, var Walter (Andrew) Brennan (1894-1974). Han vann sammanlagt tre Oscarsstatyetter och nominerades till en fjärde. Och han lär fortfarande vara den ende som rott hem tre Oscars för just Bästa manliga biroll!

Walter Brennan studerade egentligen till ingenjör och blev intresserad av vaudeville-teater redan i tidiga 20-årsåldern. Men han blev ananasodlare och sysslade med både bank- och markaffärer som så småningom gjorde honom förmögen. Redan 1923 sökte han in vid filmen som stuntman och hade några hundår i Hollywood innan han vann sin första Oscar 1936 för sin biroll i Howard Hawks drama "Come and Get It" mot Edward Arnold Francis Farmer och Joel McCrea. Vid det laget hade han haft mindre och främst okrediterade roller i över ett hundratal filmer!

Brennan var som sagt en birollsinnehavare med ett mycket brett register. Han kunde gestalta pratiskt taget vem och vad som helst, alltifrån sofistikerad affärsman och tufft militärbefäl till ruffiga, ofta alkoholiserade typer. Redan 1932 förlorade han sin flesta tänder i en bilolycka, vilket gjorde att han i fortsättningen lätt kunde spela äldre karaktärer än vad han var i verkligheten. Under första världskriget drabbades han lätt av giftgas, vilket gav honom hans smått gälla röst som också passade just äldre män. Han sjöng för övrigt också in en country western-skiva som låg på amerikanska Billboard-listan Top 5 under hela elva veckor. Noteras bör också att Brennan och John Ford inte kom överens alls, vilket resulterade i att de faktiskt bara gjorde en film tillsammans: "Laglöst land", 1946.

SOM WESTERNFANS minns vi Brennan nog främst som "hängningsdomaren" Roy Bean mot Gary Cooper i William Wylers "En Västerns riddersman" (The Westerner, 1940) som handlar om en förmodad hästtjuv (Cooper) vilken lyckas klara sig undan repet genom att ljuga för domare Bean att han har är mer eller mindre bekant med dennes idol, den berömda aktrisen Lily Langtry. Cooper står högst i rollistan men spelas helt ut av Brennan. Obehagligare är Brennan som gubben Ike Clanton mot Henry Fondas sheriff Wyatt Earp i John Fords version av den legendariska revolverstriden vid O. K. Corral: "Laglöst land" (My Darling Clementine, 1946) med bl a Victor Mature och Ward Bond.

Walter Brennan tillhör icke minst John Waynes gamla kompisar Muff Potter i "Red River" (1948) respektive underbara gnällspiken Stumpy i "Rio Bravo" (1959) samt mot James Stewart i "Farornas land" (The Far Country, 1954). Han glänste vidare i en rad icke-westerns mot de allra största, främst då som Humphrey Bogarts alkoholiserade kompis Stumpy i "Att ha och inte ha" (To Have and Have Not, 1944) och han spelade mot Spencer Tracy och Robert Young i "Nordvästpassagen" (The North West Passage, Book 1, 1940) och mot Charles Laughton och Robert Taylor i krigsdramat "Konvoj över havet" (Stand by for Action, 1942). Han var faktiskt också med i några showfilmer, bl a mot Fred Astaire och Ginger Rogers i "Vi dansar igen" (The Barkleys of Broadway, 1949).

Victor McLaglen

EN ANNAN TUNG veteran bland kompisarna kring Ford och Wayne var Victor McLaglen (1886-1959). Denne fantastiske skådespelare blev snabbt en av äventyrsfilmens främste birollsinnehavare men även flitigt anlitad i komedier. McLaglen hade en märkligt äventyrlig bakgrund innan han filmdebuterade som boxare och stråtrövare i den brittiska filmen "Call of the Road", 1920.

McLaglen var brittisk med skotska förfäder och inte av irländsk börd, även om namnet egentligen skvallrade om detta liksom hans filmdialekt. Möjligen kan detta hänga ihop med att han faktiskt tjänade som militärpolischef vid Irländska Fysiljärerna (musketörerna) i Mellanöstern under första världskriget. Förutom det militära var han dessutom i sin ungdom såväl vaudeville-artist och cirkusatlet som proffsboxare och guldgrävare!

1924 bar det så iväg till USA och Hollywood och tio år senare fick han huvudrollen i John Fords ökendrama "Den osynliga fienden" (The Lost Patrol, 1934) mot Boris Karloff. Redan påföljande år fick han huvudrollen i John Fords klassiska drama "Angivaren" (The Informer, 1935) som den tragiske irländaren Gypo Nolan, vilken i fyllan och villan anger sin vän till britterna. En roll som tillika renderade McLaglen (då nära 50 år gammal) en välförtjänt Oscar och en given plats i John Fords stall.

BURLESK MEN CHARMIG irländare fick han sedan spela ofta, inte minst då i John Fords underbara kavalleritrilogi med John Wayne i huvudrollen, där Mc Laglen på härligt humör spelar fanjunkare i alla tre: "((Indianöverfallet vid) Fort Apache", 1948) mot bl a Henry Fonda, Shirley Temple och Pedro Armendáriz; "Larm över prärien" (She Wore a Yellow Ribbon, 1949) mot bl a John Agar, Ben Johnson, Harry Carey Jr och f d barnstjärnan Shirley Temple. Sista delen i trilogin blev "((Gränsryttarna vid) Rio Grande", 1950) mot bl a Maureen O'Hara, Ben Johnson, Harry Carey Jr och Chill Wills.

Victor McLaglen och Shirley Temple hade redan spelat mot varandra i charmiga filmen "Wee Willie Winkie" (1937) ett av flera lätta s k kolonial-Indien-äventyr med den då blott elva år gamla charmiga lilla Shirley. Och med Victor (som vanligt) som farbroderlig sergeant/fanjunkare. Två år senare glänste Victor McLaglen i George Stevens härliga äventyrskomedi "Gunga Din - lansiärernas hjälte" (1939) mot Cary Grant och Douglas Fairbanks Jr samt Sam Jaffe i titelrollen som den indiske vattenbäraren Gunga Din i Rudyard Kipling berömda dikt.

1952 fick Victor McLaglen återigen spela irländare, denna gång som fredsdomare i Ford-Waynes romantiska komedi "Hans vilda fru" (The Quiet Man) - en roll som för övrigt gav honom en Oscarsnominering. Han hann med flera roller både på vita duken (t ex Henry Hathaways "Prins Valiant",1954, mot bl a James Mason, Janet Leigh och Robert Wagner samt "Jorden runt på 80 dagar", 1956, mot bl a David Niven som Phileas Fogg - och i olika teveserier fram till 1959, då han var med i Clint Eastwood-serien "Rawhide" i ett avsnitt regisserat av sonen Andrew McLaglen. Samma år dog han.

Ward Bond

EN ANNAN VÄLKÄND kompis som ingen gammal westernfan har kunnat missa, i synnerhet om man tillika är Ford- och Wayne-älskare, är Ward Bond (1903-1960). Han och John Wayne träffades redan i fotbollslaget vid California University och det bästa de visste var att efter träning och matcher göra en rejäl barrunda och starta slagsmål. Ett nöje de roade sig med också långt in på gamla da´r - då även tillsammans med John Ford!

Wayne och Bond spelade med i samma film 1930. Det var i Raoul Walshs härliga "Mot lyckans land" (The Big Trail, 1930) med Wayne överst i rollistan och Bond bland de allra sista och naturligtvis okrediterad. För Wayne innebar filmen stor uppmärksamhet, för Bond framför allt nära vänskap med Wayne. Men Ward Bond skulle hinna spela mot såväl seriecowboyerna Buck Jones och Ken Maynard som mot stjärnor som Cooper, Bogart och Flynn, ja, till och med i "Borta med vinden" (1940) innan han på allvar började matcha Wayne.

DETTA SKEDDE FÖRST med John Fords "Fort Apache" (1948). Orsaken var främst att Ward Bond privat hade utvecklats till en person man antingen älskade eller hatade - mest det senaste, förstås. Han var utan tvekan ännu mer konservativ än Wayne och blev bland annat en av de största tillskyndarna av senator Joe McCarthys häxjakt på förmodade kommunister i USA i början av 50-talet. Vilket också gjorde att Bond efter det hade stått utan jobb om han inte varit gammal god vän med supbröderna John Wayne och John Ford. Den senare blev nu i princip den ende som gav Ward Bond roller i sina filmer.

Men visst var Ward Bond en härlig typ som skådespelare. Vem minns honom inte redan som den härligt bullrande John L Sullivan mot Errol Flynns Jim Corbett i boxningsäventyret "Gentleman Jim" (1940)? Och visst har vi njutit av honom som exempelvis fanjunkare Michael O´Rourke i "Fort Apache" (1948), som sheriffen Perley Buck Sweet i "Flykt genom öknen" (3 Godfathers) samma år, som spejaren och pälsjägaren Buffalo Baker i "Hondo" (1953) och som både pastor och miliskapten Sam Johnston Clayton i "Förföljaren" (The Searchers, 1956) - samtliga John Ford- och John Wayne-filmer.

Ward Bond dog endast 57 år gammal efter en karriär på över 30 år med en bra bit över 20 filmer per år. 1935 han satte rekordet med hela 30 filmer. Han var med i 26 av John Fords filmer och med John Wayne i hela 27 filmer!

Ben Johnson

VI MÅ ÄVEN minnas Ben Johnson (1918-1996). Är man förtjust i 40- och 50-talswesterns kan man bara inte ha missat honom. Han red ofta i par med Harry Carey Jr, som han var gammal god vän med alltifrån ungdomen. Ben var "född cowboy". Hans far, alltså Ben Johnson Sr, var ranchägare och rodeo champion och sonen följde tidigt i hans spår. Ben Junior gifte sig också tidigt med forna seriewesternstjärnan Buck Jones dotter Carol Elaine Jones, ett äktenskap som höll fram till hennes död 1994.

Efter att ha varit stuntman, framför allt då i Howard Hughes omskrivna "Den laglöse" (The Outlaw, 1941/43) med Jane Russell fick John Ford ögonen på honom och lät honom göra stunts i "Fort Apache" för att därefter ge honom ordentligt utvecklade biroller i "Flykt genom öknen", "Larm över prärien" och "Rio Grande", samtliga som bekant med John Wayne. 1950 blev Johnson till sist också huvudrollsinnehavare i Ford-äventyret "Landet bortom prärien" (Wagon Master) mot bl a Harry Caryey Jr och James Arness (senare känd som Zeb Macahan) samt Ward Bond (vilken för övrigt senare under 50-talet blev The Wagon Master himself i teveserie-versionen).

Andra bra westernfilmer med Ben Johnson bland de främsta i rollistan är Kubrick/Brandos "Revansch" (One-Eyed Jacks, 1961) mot Marlon Brando och Karl Malden samt Sam Peckinpahs båda "Sierra Charriba" (Major Dundee, 1965) med Charlton Heston och "Det vilda gänget" (the Wild Bunch, 1969) mot William Holden, och Robert Ryan. Johnson fick sin första och enda Oscarsstayett först på gamla dar för sin roll som Sam the Lion (ett jobb han av någon anledning egentligen inte ville ha) i Peter Bogdanovichs klassiker "Den sista föreställningen" (The Last Picture Show, 1971), en icke-western, snarare en ungdomsfilm mot bl a Timothy Bottoms, Jeff Bridges och debuterande Cybill Shepherd - rätt nyligen visad på SVT1, förresten.

Harry Carey Jr

HAN VAR ALLTSÅ son till den högt aktade skådespelaren Harry Carey Sr, som egentligen skulle bli jurist men upptäcktes av regissören D W Griffith, hittade en god vän i John Ford och blev en av 20- och 30-talens absolut populäraste karaktär i ett otal billiga westernfilmer till att börja med. Men Harry Carey Sr nominerades till en Oscar 1939 för birollen som senatens ordförande i Frank Capras framgångsrika politiska drama "Mr Smith i Washington" (Mr Smith Goes to Washington) med James Stewart och blev på äldre dar ofta anlitad karaktärsskådespelare i olika genrer.

Ja, sonen Harry, egentligen Henry med smeknamnet "Dobe" på grund av hans röda kalufs, hade sannerligen mycket att leva upp till. Inte minst privat bland de skådespelare som var goda vänner med fadern. Trots att föräldrarna i grunden var New York-bor kom Harry Jr ändå att fostras på faderns ranch utanför Los Angeles, Här växte Dobe upp tillsammans med både boskap och indianer och lärde sig bl a navaho-språket på kuppen. Precis som senare side-kicken Ben Johnson föddes han således mer eller mindre i sadeln.

UNDER DE TIDIGA ungdomsåren försörjde Dobe sig bl a som rodeoryttare, medverkade i radio och hade småroller i teveserier. Under andra världskriget blev han sjukvårdare vid US Navy och hjälpte John Ford med instruktions- och propagandafilmer för flottan. 1946 fick han så sin första filmroll i en dussinwestern för att sedan redan påföljande år handplockas av Raoul Walsh för en ordentlig roll i westerndramat "Förföljd" (Persued) med Robert Mitchum. 1948 hamnade han i Hawks "Red River" och var en av de tre efterlysta bankrånarna i Fords "Flykt genom öknen" (Three Godfathers), närmare bestämt som Abilene Kid. Båda med John Wayne i huvudrollen. Intressant är förresten att "Three Godfathers", som bygger på en story från 1909 om tre bankrånare på flykt som tvingas ta hand om en föräldralös baby, filmades redan 1916 och 1920 (den gången med titeln "Marked Men") med Harry Carey Sr i bägge filmerna.

Nu blev Dobe flitigt engagerad av i synnerhet John Ford för filmer som kavalleritrilogin men också "Förföljaren" (The Searchers, 1956), "Två red tillsammans" (Two Rode Together, 1961) med Richard Widmark och James Stewart och "Indianerna" (Cheyenne Autumn, 1964) också med Widmark. Vi minns honom vidare från Edward Dmytryks "Alvarez Kelly" (1966) med William Holden och Widmark, Andrew McLaglens "Våldets väg västerut" (The Way West, 1967) med Kirk Douglas, Mitchum och Widmark samt George Shermans "Big Jake" (1971) med John Wayne och Richard Boone.

Otaliga är naturligtvis även de teveserier med tonvikt på western, som Harry Carey Jr medverkat i. Några exempel på de som vi garanterat har sett ett och annat avsnitt av här i Sverige: "Bröderna Cartwright", " Krutrök", "Hec Ramsey" och "Lilla huset på prärien".

Hank Worden

EN VÄLKÄND FIGUR särskilt i John Wayne-filmerna var också Hank, född Norton Earl, Worden (1902-1992). Han växte upp på en boskapsranch och studerade till ingenjör men turnerade så småningom som rodeoyttare. Vid ett tillfälle kastades han av och hamnade så illa att han skadade sig illa i nacken, vilket upptäcktes vid en röntgen först på 40-talet. Han medverkade i musikalshow på Broadway och körde samtidigt taxi, jobbade återigen som cowboy på olika rancher och hamnade till sist i Hollywood och medverkade i många Tex Ritter-westerns. Han blev snabbt god vän med John Wayne och Howard Hawks och senare med John Ford, som därefter anlitade honom flitigt. Worden var med i inte mindre än 17 John Wayne-filmer - exempelvis "Chisum", "Rio Lobo"och "Big Jake" och fler kommer jag till.

Förutom en lång rad seriefilmer, framför allt då western, hamnade Worden, mest okrediterad såklart, tidigt i framgångsrika actionfilmer modell trettiotal. Exempelvis i Howard Hwaks "Barbarkusten" (Barbary Coast, 1935) med Edward G Robinson och Cecil B DeMilles"Vår ungdoms hjältar" (The Plainsman, 1936) med Gary Cooper som Wild Bill Hickok. Fyra år senare spelade han mot Spencer Tracy i "Nordvästpassagen" (1940), där han också spelade mot Walter Brennan. Först 1939 blev han närmare bekant med John Wayne i "Diligensen". Men under de här åren hann Worden även med småroller i icke-westerns, t ex i "Abbott och Costello i Hollywood" (1945), Danny Kayes "Här kommer en annan" (Secret Life of Walter Mitty) och kriminaldramat "Den höga muren" (High Wall) båda 1947. Och till sist kom han så äntligen ordentligt med i "gänget" 1948 med John Ford och John Waynes "Fort Apache"

I sina flesta westernfilmer med bl a Ford och Wayne fick han ofta spela en originell typ med släpig röst och smått loj framtoning. Ända fram på 1950-talet blev han ofta okrediterad, men visst minns vi honom också som exempelvis Crazy Bear i "Indian Fighter" (1955) med Kirk Douglas, som Mose Harper i "Förföljaren" (1956)mot Wayne och John Chismum, i "40 pistoler" (Forty Guns, 1957) mot Barbara Stanwyck och som fältpastor i Fords "De tappras väg" (The Horse Soldiers, 1959) mot Wayne och Holden. Och som många amerikanska birollsfigurer medverkade Worden naturligtvis i otalet teveserier, t ex "Rawhide" (med Eastwood), "Wagon Train", "Bröderna Cartwright" och "Daniel Boone" och många fler. Sista jobbet hade Hank Worden enligt imdb i teveserien "Twin Peaks", där han spelade bartender i fyra avsnitt under 1990-91.

© hazzan lindström


2013-01-25

Sök