russin.nu - vi tycker om film
Hazzans Hollywood: Judy Garland

"Det är ensamt och kallt uppe på toppen"

JAG SÅG OM George Cukors fantastiska "En stjärna föds" häromdagen, för vilken gång i ordningen minns jag inte längre. Denna fantastiska film med sina helt underbara skådespelare i de ledande rollerna. Här föds alltså en stjärna, men filmen handlar precis lika mycket om en som dalar. Ironiskt nog i den samtida verkligheten också. "En stjärna föds" blev på något vis den fantastiska stjärnan Judy Garlands sorti ur show business.


"En stjärna föds" (A Star Is Born, 1954) handlar i korta drag om hur vokalisten Esther Blodgett upptäcks och lanseras i Hollywood av den berömde filmstjärnan Norman Maine. Hon gör dundersuccé redan med sin första film och snart gifter de sig. Allt ser ut att gå bra men ingen filmproducent vågar längre satsa på den svårt alkoholiserade divan Norman Maine. Arbetslös och alltmer bortglömd sjunker han allt djupare ner i spritmissbruket.

När han är riktigt djupt nere beslutar Esther sig för att lägga av på toppen av sin karriär för att vara hemma och sköta om sin make. Men innan hon verkligen gör det, väljer Norman att i stället ta livet av sig. I verkligheten var det i stort sett tvärtom. James Mason var en av filmvärldens främsta och mest skötsamma aktörer.

JUDY GARLAND VAR OCKSÅ en av de allra främsta alltsedan sitt genombrott som 17-åring som den unga Dorothy Gale i Victor Flemings härliga musical "Trollkarlen från OZ" (The Wizard of OZ, 1939) efter L Frank Baums underbara sagoberättelse. Men redan som barnstjärna drevs hon hårt av sin obevekligt målmedvetna mor Ethel och vandes inte minst vid ett tablettberoende. Hon fick piller för att kunna hålla sig vaken sent på kvällarna, piller för att kunna sova på dagtid, piller för att bli på gott humör, piller för att kuna äta bättre, piller för att banta...

Som vuxenstjärna använde Judy Garland både piller och alkohol för att kunna fungera. Nervsammanbrotten avlöste varandra, liksom succéerna och så småningom - misslyckandena. Under hela sin karriär, hela sitt liv, hade Judy problem med vikten, med sitt utseende. Och så småningom inte minst med sina äktenskap.

1948 GJORDE JUDY GARLAND en av sina absolut bästa filmer – "En dans med dej" (Easter Parade) mot Fred Astaire. Vem kan t ex glömma hennes och Fred Astaire helt underbara luffarnummer "A Couple of Swells".

Och visste ni att scenen där Fred testar Judy, som eventuellt ska bli hans nya partner, har även faktiska inslag. Judy var vänsterhänt i verkligheten och hade riktigt svårt att skilja på vänster och höger! I slutet av filmen promenerar Fred och Judy "Along the Avenue". Detta var Judys förtjänst. Egentligen skulle filmen ha slutat där Judy sitter o baren, deppad över att Fred tydligen inte vill ha henne. Judy ansåg att filmen skulle förlora på ett sådant slut. Ingen av höjdarna på MGM brydde sig om hennes protester – men Irving Berlin ansåg hon hade helt och slog fast: utan ett lyckligt slut blir det ingen film! Han förklarade också för pressen att "No one has ever sung my songs better than Judy Garland".

Det var först efter det att Judy året därpå fått sparken från Charles Walters "The Barkleys of Broadway" (1949) när redan inspelningarna hade påbörjats, som Judy Garlands stora och hängivna publik fick veta om hennes drogmissbruk och nervsammanbrott. Som bekant ersattes hon av Ginger Rogers och den svenska distributören fick den svenska filmtiteln gratis: "Vi dansar igen" – här återförenades ju radarparet Fred Astaire-Ginger Rogers efter hela tio år! När Judy så inte ens infann sig första inspelningsdagen för Stanley Donens "Kungligt bröllop" (Royal Wedding, 1951 – återigen mot Fred Astaire) ersattes hon av Jane Powell och Louis B Mayer, löste upp hennes kontrakt. Efter ett misslyckat självmordsförsök fann Judy att hon stod utan jobb, utan pengar och utan någon större chans att få förtroendet att göra fler filmer. Varken för MGM eller något annat bolag.

Men Judy Garland var en STOR artist med en mycket stor och mycket lojal publik över hela världen. Enda erbjudandet hon fick sedan hon tvingats lämna MGM kom från London, där man ville att hon skulle uppträda på Palladium. Hon accepterade och gjorde succé och detta blev början till en ny karriär - som konsertartist. Vid en av dessa avslöjade hon frankt att "Det är ensamt och kallt uppe på toppen"

1950 HADE JUDY SKILT SIG efter fem års äktenskap med regissören Vincente Minnelli, med vilken hon fick dottern Liza, och 1952 gifte hon sig med agenten Sid Luft, som hon fick dottern Lorna och sonen Joey med. Med Palladium-succén som främsta argument lyckades han intressera filmbolaget Warner Brothers att finansiera tre filmer med Judy. Den första blev just "En stjärna föds" - hennes motspelare, James Mason, hade bearbetat filmbolaget lika energiskt som Sid Luft för att Judy skulle få denna chans till en come back på vita duken. Och egentligen hade rollen som Norman Maine först erbjudits Cary Grant.

Och trots alla rykten om Judy Garlands otyglade temperament och andra samarbetssvårigheter gick inspelningen väl, även om Judy började bli stressad mot slutet. Filmen blev så småningom också en framgång för alla inblandade - men det blev ändå aldrig någonting av de två andra filmerna för Warners.

"En stjärna föds" (A Star is Born) från 1954 var den andra filmversionen, egentligen den tredje, av en berättelse av Adela Rogers St. Johns. Den första versionen "What Price Hollywood?", gjordes redan 1932 av George Cukor. Den andra versionen, gjordes av William Wellman 1937 som "En stjärna föds" med Fredric March som Maine och Janet Gaynor som Esther. Judy Garland hade faktiskt gjort rollen som Esther Blodgett redan 1942 i en radioproduktion och hade verkligen brunnit för att få göra den även på film. Nu gick således hennes dröm i uppfyllelse.

1954 ÅRS VERSION AV "En stjärna föds", gick inte gick särskilt bra direkt efter premiären., trots att James Mason gjorde en av sina allra finaste prestationer och Judy Garland icke minst berömts av Time Magazine med orden: "just about the finest one-woman show in modern cinema history". Cukor gav order om att filmen skulle klippas ned med 30 minuter. Efter det gick den faktiskt mycket bättre och skulle så småningom bli något av en klassiker.

Så sent som 1983 återfanns de "försvunna" 30 minuterna och klipptes tillbaka in i filmen. Restaureringen tog sex månader. Vissa scener var helt borta i bild, men ljudbanden fanns kvar och genom att mixa stillbilder med återfunna klipp kunde alltså filmen rekonstrueras. Denna version skulle för övrigt visas i sin helhet för bland annat George Cukor själv dagen före nypremiären - men kvällen innan dog han, 82 år gammal.

JUDY GARLAND FÖDDES den 22 juni som Frances Gumm. Hon sjöng på faderns teater tillsammans med sina båda systrar. Och det var så hon upptäcktes av en talangscout från MGM. Tretton år gammal provfilmade hon tillsammans med ungeför jämnåriga Deanna Durbin och filmdebuterade 1936 i Pigskin Parade (utlånad till 20th Century Fox, förstås) och uppmärksammades på allvar i "The Broadway Melody of 1938" (1937), där hon sjöng “You Made Me Love You” framför ett fotografi av Clark Gable. Från 1938 och tre år framåt gjorde hon så flera filmer mot en annan “barnstjärna”, Mickey Rooney, bl a i ett par Andy Hardy-filmer samt i Bushby Berkeley-musicals som "Vi jazzkungar" (Strike Up the Band, 1940) och "Vi på Broadway" (Babes On Broadway, 1941). Judy och Mickey blev mycket goda vänner och stöttade varandra helhjärtat genom åren hos MGM.

Det var som lilla Dorothy i "Trollkarlen från Oz" (The Wizard of Oz, 1939) Judy slog igenom på allvar, blev världsberömd och för evigt förknippades med sången ”Over the Rainbow”. Egentligen var rollen som Dorothy vikt åt en annan barnstjärna, Shirley Temple. Denna var inte minst i ”rätt” ålder för att spela lilla Dorothy, nämligen elva år. Men det konkurrerande bolaget vägrade att låna ut henne till MGM och likadant blev det när man sedan försökte få Deanna Durbin. Så MGM fick ta sin egen kontraktsstjärna Judy Garland i stället, trots att hon var hela sjutton. Hon såg åtminstone ut som femton när make up-avdelningen väl var färdig med den redan rätt knubbiga flickan. Man satte henne på svältkur och stramade åt bysten med hjälp av bindor och snörde ihop kroppen med korsetter. Ändå såg hon inte ut som elva, men vaddå?

Tala om medaljens baksida! Rovdriften på stjärnorna i Hollywood på den tiden var stor, i synnerhet kanske på just barnstjärnor som Shirley Temple, Mickey Rooney och Judy Garland. Men Judy tog i varje fall hem en special-Oscar för sin insats i "Trollkarlen från Oz".

Här kan även nämnas att rollen som Trollkarlen egentligen var tänkt för W C Fields eller Wallace Beery men gick till Frank Morgan. Gale Sondergaard skulle ha spelat den elaka häxan men i stället blev det Margaret Hamilton. Victor Fleming står som regissör för filmen, men King Vidor fick också ett finger med i spelet. Han sägs ha regisserat "Over the Rainbow"-numret – som Louis B Mayer i ett svagt ögonblick lät lyfta ut från filmen, men det lyftes tillbaka igen.

UNDER ÅREN 1937-41 gjorde Judy Garland inte mindre än tretton filmer för MGM. Och redan då gav man henne piller för att hålla orken uppe under den långa arbetsdagen och sömntabletter för att sedan kunna somna. Trots succén i "En stjärna föds", som gav Judy en Oscars-nominering, skulle det dröja sju år innan hon åter sågs på vita duken. Då gästspelade hon i Stanley Kramers "Dom i Nürnberg" (1961) som en småpussig, medelålders tyska och nominerades återigen till en Oscar, men fick ingen. 1963 kom "Could Go On Singing", nästan en självbiografisk berättelse om en amerikansk sångerska. Denna kom också att bli hennes sista film, den visades för övrigt aldrig i Sverige.

Judy hade visserligen 1967 fått rollen som en åldrande sångerska i "Dockornas dal" (Valley of Dolls) efter Jacqueline Susanns bestseller men fick sparken när halva filmen var färdig, eftersom hon aldrig kom i tid till inspelningarna. Judy Garland gjorde förmodligen sitt näst sista live-framträdande på Kronprinsen i Malmö. Där var hon i sällskap med en ung man som var ett stort stöd för henne under besöket, Micky Dean. Hon gifte sig med honom i mars 1969. Den 22 juni samma år hittades hon död av en oavsiktlig överdos av sömnmedel.

Vid begravningen sa James Mason bl a att ”Judys största gåva var att hon kunde sjunga en sång så att denna kunde krossa ens hjärta”.

Hennes (Vicki Lesters) replik i slutscenen av "En stjärna föds" är också en av filmhistoriens mest hjärtknipande. Sörjande makens död och efter stor tvekan går hon med på att framträda vid en välgörenhetsföreställning. Hon presenterar sig för publiken med orden: "Ladies and Gentlemen. This is Mrs Norman Maine"...




FOTNOT: den 10, 11 och 12 juni i år blir det stor Judy Garland Festival "In the Twin Cities of Minneanpolis/St. Paul särskilda gäster som Jane Powell the Original Lollipop Kid Munchin Jerry Maren.

Läs mera på: www.judygarlandmuseum.com

© hazzan lindström


2010-05-10

   

Judy Garland i en PR-bild för A Star is Born (1954)


Mickey Rooney och Judy Garland vid premiären av "Babes in Arms" (1939)

Dela |

Teman: Hazzans Hollywood

Relaterade artiklar
Flickan ovan regnbågen