Hazzans Hollywood: Mickey Rooney

Ett makalöst energiknippe från han knappt kunde stå


MICKEY ROONEY, född 1920 och således närmare 90 år gammal, är med största säkerhet världens nu levande mesta skådespelare. Han debuterade nämligen blott 17 månader gammal av en ren händelse på vaudeville-scenen under sina föräldrars show, spelande munspel så det stod härliga till. Innan dess hade han krupit in på scenen då och då till publikens stora förtjusning, fast det räknas liksom inte. Men nu blev det där på teaterscenen som han i princip lärde sig både gå, sjunga, dansa och spela piano och trummor. Han blev snabbt en uppskattad medlem i familjeshowen.

I klippfilmen "That´s Entertainment", som visas på filmkanalen TCM med jämna mellanrum, har vi sett honom iklädd en specialsydd smoking som en fullfjädrad steppdansör – bara fyra år gammal. (Om jag inte minns fel, var Sammy Davis Jr ungefär lika ung när han steppade ut på sina föräldrars varietéscen. Och honom har jag likaså sett iförd smoking när han var i den åldern, förmodligen i någon av klippfilmerna på TCM.)

En liten knatte till växten (Mickey Rooney blev inte mer än 1.60 som fullvuxen) men livlig och käck och en verkligt framåt grabb, tyckte Mickeys mamma att han borde passa in i en populär barnserie, Hal Roachs "The Rascals" - "Vårat gäng på svenska". Men där fick han av någon anledning nobben och besvikelsen blev stor, framför allt hos mamman. Som tröst fick Mickey kort tid senare filmdebutera som dvärg (!) i filmen "Not To Be Trusted", 1926 – och redan året därpå kom Genombrottet.



Mellan åren 1927 och 1933 medverkade Mickey nämligen i inte mindre än ett femtiotal stumfilmskomedier, bl a som seriefiguren Mickey McGuire. Han blev ett med den rollfiguren hos de flesta av de amerikanska barnen och ungdomarna, så hans sedermera frånskilda mamma Nell Carter försökte få igenom att han lagligen skulle få heta just Mickey McGuire i stället för Mickey Yule. När det stötte på patrull lät hon honom (av för mig okänd anledning) ta sig namnet Rooney i stället. Fast en lång tid kallade alla hans fans honom bara för "The Mick".

Chefen för MGM, Louis B Mayer, hade nu fått ögonen på grabben och tyckte det var bäst att inrangera denne bland filmbolagets många andra barnstjärnor – Shirley Temple, Freddie Bartholomew, Margaret O´Brien, Elizabeth Taylor och Judy Garland. Kanske främst just Judy Garland. Mickey kontrakterades 1934 och i Mrs Lawlor´s School for Professional Children möttes de två och blev vänner för livet.

Redan fyra år senare läxades Mickey upp av Mayer sedan man kommit på honom med att ha en affär med 20 år äldre Norma Shearer i hennes husvagnen under inspelningen av filmen "Marie Antoinette" (1938). Mickey var då bara 18 år medan Norma var hela 38 och därtill nybliven änka efter MGM-höjdaren Irving Thalberg. Mayer lyckades hålla historien utanför pressen, medan Mickey långt senare glatt återberättade den i sina memoarer.

Redan 1935 blev Mickey ordentligt uppmärksammad som Puck i Shakespeare-komedin "En midsommarnattsdröm" (A Midsummer Night's Dream.) Två år senare gjorde han och Judy Garland sin första film tillsammans – "Född till gentleman" (Thoroughbreds Don't Cry, 1937), fast där var det inte Mickey som spelade gentlemannen. Därefter parades han ihop med denna gudabenådade stjärna i ett antal pigga musikkomedier som Busby Berkeleys "Vi charmörer" (Babes in Arms,1939); "Vi jazzkungar" (Strike up the Band, 1940), även med Paul Whitemans orkester; "Vi på Broadway" (Babes on Broadway, 1941) och Berkleys och Norman Taurogs "Vi i Vilda Västern" (Girl Crazy, 1943 ), också med June Allyson och härlige scatsångaren Rags Ragland).

"Vi" var naturligtvis Garland-Rooney - och vilket sprudlande härligt par! 1948 möttes de igen i Taurogs film om melodiskaparna Richard Rogers (Tom Drake) och Lorenz Hart (Rooney), "I mitt hjärta det sjunger" (Words and Music). Fast här är spelade Judy Garland sig själv, liksom ett antal andra stjärnor, bland annat Lena Horne, Gene Kelly, Mel Tormé och Vera Ellen.

Och vi minns såklart Mickey Rooney som den typiske amerikanske unge collegepojken och ynglingen Andy Hardy på väg att bli man, icke minst med hjälp av råd från pappa domaren, James K Hardy. Domaren spelades i första filmen av Lionel Barrymore (1937) men därefter tog Lewis Stone över. Det gjordes sammanlagt 15 "riktiga" Andy Hardy-filmer mellan 1937 och 1946, filmer som också fick tjäna som språngbräda för flera upcoming starlets som Judy Garland (i tre filmer), Esther Williams, Lana Turner och Kathryn Grayson. Så sent 1958 gjorde man ett nytt försök med "Andy Hardy kommer hem" (Andy Hardy Comes Home), men då var Hardy-febern sedan länge över i USA. Andy var nu vuxen och hade familj. Filmen floppade. Notabelt är dock att Andy Hardy Jr här spelades av Mickeys egen son, Teddy. (Bonniers stora Filmguide har grundliga uppgifter om Hardy-filmerna.)

Däremellan gjorde Rooney minnesvärda insatser i filmer som Victor Flemings "Havets hjältar" (Captains Courageous, 1937) som förstås blev främst Oscarsbelönade Spencer Tracys och unge Freddie Bartholomews film; Norman Taurogs "Han som tänkte med hjärtat" (Boys Town, 1938) mot återigen Oscarsbelönade Spencer Tracy som Fader Flanagan, prästen som tog hand om ungdomar på glid genom att skapa deras eget samhälle: Pojkstaden.

Och så i berättelsen om den amerikanske uppfinnaren Thomas Alva Edisons (fonografen, glödlampan) ungdomsår: "Unge Edison" (Young Tom Edison, 1940). Vidare hade Mickey titelrollen i "Huckleberry Finns äventyr" (Adventures of Huckleberry Finn,1939) en egentligen rätt svag filmatisering efter Mark Twains klassiska pojkbok samt i Clarence Browns "Över alla hinder" (National Velvet, 1944) efter Enid Bagnolds klassiska "hästroman". Där spelade Mickey övertygande mot en förtjusande ung Elizabeth Taylor. Även Taylor och Rooney blev nära vänner, men i likhet med vänskapen med Judy Garland knappt ens ryktades det någonsin om en "affär".

Hästfilmer har vi senare sett Mickey i, bl a i dem om Walter Farleys klassiska "Svarte Hingsten" (The Black Stallion) – den första filmen är för övrigt den som Mickey anser sig mest stolt över av alla. Och så teveserien (54 avsnitt, 1990-93), där han återigen spelade tränaren Henry Dailey.

Nu stod Mickey på toppen av sin karriär. Men så blev han inkallad i andra världskrigets slutskede. När han kom tillbaka (med The Bronze Star på bröstet) hade hans stjärna falnat. Barnstjärnan måste förbereda sig på att försöka klara sig i filmbranschen även som vuxen. Nu dalade hans filmkarriär något. Han gjorde förstås utmärkt ifrån sig mot William Holden som den originelle helikopterpiloten Mike Forney i Koreakrigsdramat "Broarna vid Toko-Ri" (The Bridges at Toko-Ri, 1955) och som gangsterboss (!) i Don Siegels rappa "Baby Face Nelson" (1957). Tidigare hade Mickey spelat racerförare i "Lek med döden/Sensationernas man" (The Big Wheel, 1950). Året därpå var han med i en hygglig B-western mot Preston Foster, Elliott Nugents "Röde Tigern" (My Outlaw Brother, 1951) efter en roman av klassike westernförfattaren Max Brand.

Samma år fick han fart på sina trumpinnar i "Jazzen går vidare" (The Strip, 1951) där han spelar en trummis som hamnat i dåligt sällskap men tar sig ur det. Ronney-fans gillar filmen, som dessutom innehåller en hel del musik av bl a Bert Kalmar, Harry Ruby och Oscar Hammerstein II, Oscars-nominerade för sången "A Kiss to Build a Dream on" – här alldeles självklart framförd av Louis Armstrong och hans orkester. Energiknippet Rooney hade sin egen teveshow 1954-55 och uppträde med framgång på nattklubbar och teatrar, samtidigt som han gästade andra stjärnors teveshower och dokumentärer: Lucy Ball, Hedy Lamar, Red Skelton, Jerry Lewis, Judy Garland, Dean Martin och Benny Hill, för att nämna några av dem.

Han arbetade enormt flitigt i TV i olika sammanhang. Spelade t ex ingen mindre än "Pinocchio" (den skulle man velat se!) i en film 1957, han var med i klassiska westernserien "Wagon Train" 1959-60 och i teveserien "Flyktingen" (The Fugitive, 1963, med David Janssen). Han har också dykt upp i "Love Boat" och var med i filmen "The Return of Mickey Spillanes Mike Hammer" mot bl a Stacey Keach och Don Stroud. 1997-1998 kom Stacey Keack tillbaka som Mike Hammer i teveserien "Mike Hammer, Private Eye" och även här dök Mickey upp.

Så sent som 2008 var Mickey Rooney med i den kanadensiska teveserien "Above the Line", som handlar om komikern Steve Paris. Och på våren 2008 turnerade han runt engelska hotell med sin one-man-show. Och han spelar doktorn i komediserien "Gerald", premiär i USA först 2009, om jag förstått det rätt – mot bl a sköterskan, hans senaste hustru - okay, de gifte sig redan 1978 - Jan Rooney. Innan Jan träffade Mickey, turnerade hon flitigt som sångerska och har även etablerat sig som populär låtskrivare.

1983 fick Mickey Rooney en "Lifetime Achievement Oscar" för lång (60 år) och trogen tjänst i filmbranschen. Men han hade faktiskt redan, bara 24 år gammal, fått en heders-Oscar. Han har varit gift inte mindre än åtta gånger och har nio barn (varav två styvsöner). Första äktenskapet med Ava Gardner varade i 140 dagar och de fick inga barn tillsammans. Ava gifte sig något år senare med orkesterledaren Artie Shaw (1945-46) och ytterligare fem år senare med Frank Sinatra (1951-57)..

Därefter var Mickey gift med, i tur och ordning, Betty Jane Rase (1944-48, frånskilda), Martha Vickers (1949-52, frånskilda), Elaine Devry (1952-58, frånskilda), Carolyn Mitchell (1958 till 1966, då hon avled), Marge Lane (1966-67, frånskilda), Carolyn Hockett (1969-74, frånskilda) och Jan Chamberlin Rooney (från 1978 ).

© hazzan lindström


2008-09-09

Källa: Archive.org
Mickey Rooney i "Love Finds Andy Hardy" (1938)

Dela |

Teman: Hazzans Hollywood







     

Dela |