russin.nu - vi tycker om film
Hazzans Hollywood: Karl Malden

Mest känd som ”Mannen med näsan” - trygg klippa men också bitter fiende

Genomhygglig och rakryggad, om inte rentav präktig. Prototypen för en god familjefar och en absolut pålitlig vän – en fast och trygg klippa. Den perfekte kompanjonen, den fantastiske kompisen, ofta hederligare än kamraten han alltid backar upp, och helt omutlig – en omutlighet som förstås också kan växa till oförsonlighet.


UNDER HOLLYWOODS GLANSDAGAR och ytterligare ett bra tag framöver fanns det en amerikansk skådespelare, egentligen en av de eviga birollsinnehavarna, som kanske mer än någon annan fascinerade sin publik genom sina framställningar av ett otal skiftande personligheter med förbluffande trovärdighet.

Säg ”han med näsan” och du menar Karl Malden. Hjältens oftast lugnare och förnuftigare vän eller kollega. Faktiskt en vardagsfigur, som ofta även spelat förtvivlad kompis, make eller far – men ändå aldrig stått paralyserad eller handfallen. Snarare kunde han bli desperat intill sjukligt misstänksam och till sist explodera i ett aggressivt, hämndlystet hat…

VI SOM GICK PÅ BIO FRAMFÖR ALLT under 1940- och 1950-talen hade flera så kallade B-skådespelare som kvalitetsgaranter. Många gånger kunde vi gå och se mera tveksamma filmer bara för deras skull. Karl Malden var en av dem, även om han förstås oftast spelade mot verkligt namnkunniga kolleger som Marlon Brando, Gregory Peck, Burt Lancaster och George C Scott.

Hans första rejäla och krediterade filmroll blev som polisinspektör mot Victor Mature, Brian Donlevy och Richard Widmark (i sin genombrottsroll som den vidrige skrattande gangstern Tommy Udo) i Henry Hathaways ”Angivaren” (Kiss of Death, 1947). Redan 1950 spelade han så mot Gregory Peck i Henry Kings klassiska western ”Hämndens timme” (The Gunfighter) och mot Richard Widmark i krigsdramat ”Montezuma” (Halls of Montezuma). Därefter satte hans filmkarriär igång på allvar.

KARL MALDEN FÖDDES som Mladen Sekulovich av tjeck/serbiska immigranter i USA 22 mars 1912. Han var mycket stolt över sina rötter och tyckte egentligen inte om att han mer eller mindre tvingades till att anta ett ”lättare” artistnamn för att befrämja sin karriär. Så stolt, att han ofta insisterade att någon av karaktärerna i filmerna han var med i skulle heta just ”Sekulovich”. Och så blev det i till exempel redan i ”Storstadshamn”, där Fred Gwynnes karaktär ”Slim” fick bära just det efternamnet.

Han var först gruvarbetare innan han sökte sig till Broadway, där han upptäcktes av regissören Elia Kazan, som gav honom roller i välkända teaterdramer som "Alla mina söner" av Arthur Miller och i "Linje Lusta" av Tennessee Williams. Rollen som Mitch i den senare uppsättningen fick han sedan upprepa i Kazans berömda filmatisering 1951 (nu mot ingen mindre än Marlon Brando) och han inkasserade en Oscar för densamma.

Tre år senare matchades han som Fader Corrigan, på nytt mot Brando i en annan klassiker: "Storstadshamn" (On the Waterfront (1954) och som flickjägaren (milt sagt) Archie Lee mot Carroll Baker i ”Baby Doll” (1956). Länge nog var han folkkär som "mannen med den stora näsan", men så småningom lärde publiken sig hans namn. Och han blev livslång vän med särlingen Brando. Flitig har han alltid varit: ”I´m a workaholic. I love every movie, even the bad ones, every teve series, every play, because I love to work. It´s what keeps me going.”_ Karl Malden minns vi inte minst som t ex sheriff Dad Longworth (mot Brando igen) i förträffliga västerndramat "Revansch" (1961), som fängelsedirektören Shoemaker mot Burt Lancaster i det finstämda dramat "Fågelmannen" (1962), som den omtänksamme familjefadern Zebulon Prescott i mastodont-western "Så vanns Vilda Västern" (1962), mot Steve McQueen i ”Cincinnati Kid” 1965 och "Nevada Smith" (1966) och icke minst som general Omar Bradley mot George C Scott i det synnerligen imponerande krigsdramat "Patton – pansargeneralen” (1970).

1972 INLEDDE MALDEN så en framgångsrik tevekarriär som poliskommissarien Mike Stone i "Streets of San Francisco" (mot nykomlingen Michael Douglas). Han gjorde samma roll 20 år senare en tevefilm med samma titel – mera om denna längre ner i artikeln. Och så sent som år 2000 var han Fader Thomas Cavanaugh, som skulle övertala presidenten (Martin Sheen) att benåda en dödsdömd i ett avsnitt av teveserien "Vita Huset".

Sämre gick det för teveserien ”Word of Honor” 1981, som lades i malpåse. Den var troligen alldeles för hederlig i sin tendens. Pilotavsnittet visades faktiskt i TV3 med den svenska titeln ”Heder och samvete” med sedan var det inte mer med det. Här spelade Karl Malden en småstadsreporter som börjar snoka i ett otäckt sexmord och sedan leder misstankarna till en av den lilla stadens mest oförvitliga medborgare. När han sedan under rättegången vägrar att avslöja sin tipsare, vänder alla hans tidigare vänner och till och med familjen honom ryggen och själv får han krypa in i finkan tills mördaren så att säga faller på eget grepp. En rakryggad och fin liten film du gärna bör se, om den skulle dyka upp nånstans igen.

Men som nämndes i ingressen spelade Karl Malden inte bara rakryggade och trygga karaktärer – han kunde också bli en oförsonlig fiende. Som i King Vidors sydstatsdrama ”En kvinnas lidelse” (Ruby Gentry, 1952) om en kvinna (Jennifer Jones som Ruby Gentry) som gifter sig med en äldre man mest för att reta sin betydligt yngre älskare (Charlton Heston). makens svartsjuka blir förödande.

Likaså blev han en enträgen hämnare i ”Misstanken / Död i dimma dold” (Fatal Vision / Justice 1984). I den filmen spelar han mannen vars dotter och barnbarnen faller offer för en bestialisk mördare. Svärsonen misstänks för dådet och svärfadern (Malden, alltså) blir genast en av hans ivrigaste och främsta förespråkare. Men när svärsonen släpps i brist på bevis forsätter svärfadern efterforskningarna för att rentvå honom – i stället kommer han fram till att denne är den verklige mördaren. I ”westerndramat ”Två red ut” (Wild Rovers, 1971) spelade han en oförsonlig ranchägare som jagade William Holden och Ryan O'Neal nära nog till döds.


FOTNOT: 1992 kom Karl Malden således tillbaka som kriminalaren Mike Stone i tevefilmen ”Back to the Streets of San Fransisco”, men varken Michael Douglas eller hans side-kick Steve Keller (Douglas) från originalserien var med längre. I stället får Mike jobba ihop med en kvinnlig detektiv (Debrah Farentino) och hennes manlige kollega David O´Connor (Conor O´Farrell), som förstås påminner honom ordentligt om Steve.

Karl Malden avled stilla den 1 juli 2009

© hazzan lindström


Först publicerad: 2008-02-25
Senast reviderad: 2009-07-02

   
(c) AMPAS
(c) AMPAS
Karl Malden som General Bradley i "Patton".

Dela |

Teman: Hazzans Hollywood

Relaterade filmer
The Cat o' Nine Tails (1971)
Patton - pansargeneralen (1970)
Storstadshamn (1954)