russin.nu - vi tycker om film
Det glada 80-talet: Del 4: Förväxlingskomedier

Förväxlingskomedier

Denna artikel är del 4 i vår serie om åttiotalskomedin. Övriga delar hittar ni i högerspalten.

En typ av komedier som blev poppis under en kort period i slutet av 80-talet var förväxlingskomedier. Det här var ganska anspråkslösa och familjevänliga filmer som alla hade samma budskap; ta till vara på din ungdom och tappa inte barnasinnet när du blir äldre! Kort sagt så handlade de om själar som bytte kroppar, och jag kommer att ta upp fyra filmer ur denna genre. "Vice Versa", som hade premiär i mars 1988, är först ut. Sötingen Fred Savage (ni vet han från tv-serien "En härlig tid" som alltid gick precis före "MacGyver" på fredagskvällar) och Judge Reinhold spelar son och far vars själar byter kroppar med varandra. Fråga inte hur det här går till men det har något att göra med en porslinsfigur som importeras från Asien. Hursomhelst, Freds föräldrar är skilda och Judge är en workaholic som inte avsätter mycket tid åt sonen. Men så händer förväxlingen, allt vänds upp och ned, komplikationer uppstår och allt det här får dem att hitta tillbaka till varandra igen. Erfarenheten gör Fred mindre barnslig och Judge... ja, mer barnslig. På vägen dyker det förstås upp en hel del roliga scener, när sonen går till pappans jobb och måste hålla i möten och liknande, och pappan tvingas gå till skolan i en barnakropp och får stryk av de större barnen. Här finns även den charmiga Corinne Bohrer (ni vet gaphalsen Zeds flickvän i "Polisskolan 4 – Citizens on Patrol").

En dryg månad senare kom "18 Again" med Charlie Schlatter (som spelade Ferris Bueller i tv-serien med samma namn) och George Burns. Här är det farfar och barnbarn som byter kroppar och den här gången beror det på en födelsedagsönskan när tårtljusen blåses ut. Det är då farfar som önskar, och sjunger, att han var 18 år igen (istället för 81). Efter en bilolycka ligger dock Charlie, i farfars kropp, medvetslös nästan hela filmen och det är den lycklige 81-åringen i Charlies kropp man får följa. Och det vore ju inte 80-tal om inte Charlie var en trakasserad megatönt innan detta och sedan har farfaderns vishet, humor och säkerhet fått honom cool och omtyckt när han får tillbaka sin kropp. I hans frånvaro (eller hrm... närvaro) har farfadern gjort honom till skolans löparstjärna och festfixare och dessutom skaffat honom en tjej, Jennifer Runyon (ni vet hon som Bill Murray inte ger elchocker i början på "Ghostbusters"). Här är FG lika påtaglig som bristen på våld och George Burns är ju, trots att han påminner om en apa, störtskön.

Sommaren samma år kom "Big" med Tom Hanks som är den mest kända filmen i den här genren. Det här är en film som jag tror nog de flesta har sett även om det var länge sedan. Kommer ni då ihåg hur huvudpersonen Josh från början var en liten grabb som inte fick åka karusell med sin kompis snygga storasyster för att han var för liten, och att han strax därefter hittade en magisk önskemaskin som gjorde honom typ 15 år äldre med allt vad det innebär. Han var ju tvungen att hitta ett jobb och övertala bästa kompisen att det faktiskt var han (vilket inte var så svårt efter att ha kört en hejarramsa bara de två kände till) och intala sin morsa att han hade kidnappat den yngre Josh men att han mår bra och kommer hem snart. Allt medan han försöker hitta den där önskemaskinen igen (som följer med ett ambulerande tivoli) för att ta tillbaka sin önskan. För självklart kommer han snart på att det är mycket roligare att vara barn än vuxen, även om han får ett superbra jobb som leksaksprovare och en flickvän (Elisabeth Perkins) som både är betydligt klokare och villigare än den där kompisens storasyrra. Här finns även Jon Lovitz (från "Saturday Night Live"), John Heard (ni vet Kevins pappa i "Ensam Hemma") och Robert Loggia i den där klassiska scenen med den gigantiska synthen.

"Dream a Little Dream" från 1989 är en ganska bisarr och helt klart annorlunda film som i stort sett är en high school-film om det inte hade varit för de där pensionärerna som får lite för stort utrymme för det. Radarparet Corey Haim och Corey Feldman (vars medverkan i antal 80-talsklassiker är svårslaget) är i alla fall med. Den senare byter, tillsammans med tjejen Lainie, kroppar med ett äldre par och den här gången har jag verkligen inte en aning om hur fan det gick till. Men det äldre parets kroppar och det yngre parets själar försvinner och existerar hädanefter bara i drömmar. Gubben, Jason Robards, förstår vad som har hänt men det gör inte tanten, Piper Laurie, så hela filmen går mer eller mindre ut på att han ska försöka övertyga henne om att de, fast de går på high school, egentligen är ett panschispar vars själar har hamnat i de här unga kropparna. Och det tar ju sin lilla tid för av någon konstig anledning tror hon inte på honom. Och under tiden hinner han reta gallfeber på sina bästa polare med sin nya tråkiga stil och, inte helt otippat, på Lainies pojkvän. Men genom lite tjat samt stilfullt 40-talsmanér lyckas han till slut charma henne. Nu gäller det bara att de, för att bli normala igen, tillsammans gör de där yogarörelserna som det äldre paret gjorde i början och hon får inte somna för då dör hon och... ja, lite halvsannolik historia kanske men väldigt tidstypisk och rätt mycket FG. En lite rolig del av filmen är låten "Dream a Little Dream of me” som framförs i ett par småkonstiga scener; en mer jazzig version som Jason Robards sjunger och en 80-tals-uptempo som Corey Feldman gör några Michael Jackson-inspirerade danssteg till.

I nästa artikel blir det rena natten. Då tittar vi närmare på filmer som utspelar sig just under en enda natt.

© Douglas Netzel
Douglas är en levnadsglad och filosofisk uppsalastuderande 79:a med en stor passion för film av den äldre sorten.



2007-06-13

   
(c) Sony Pictures. Källa: Viasat
(c) Sony Pictures. Källa: Viasat
"Bytt är bytt och kommer inte tillbaka". Fred Savage försöker förklara för Judge Reinhold i "Vice Versa"

(c) Fox Film
(c) Fox Film
Grand Piano. Tom Hanks får vara barnslig i "Big", tillsammans med Robert Loggia.