Hazzans Hollywood: Warner Oland
Kinesdetektiven Charlie Chan visade att inte alla kineser var rena skurkar, fast själv spelades han av en svensk!
EN AV 1930-TALETS stora favoriter i såväl boklådorna som på biodukarna var Charlie Chan. Han blev romanfigur 1925 och filmhjälte redan året därpå. Det gjordes tre stumfilmer med respektive japanerna George Kuwa ("The House Without a Key", 1926) och Sojin ("The Chinese Parrot" 1927) samt koreanen E.L. Park ("Behind That Curtain", 1929), de enda asiatiska skådespelare som någonsin porträtterat kinesdetektiven. Men den populäraste gestaltaren, som dök upp efter ljudfilmens genombrott och spelade Charlie Chan i hela sexton alldeles utmärkta filmer var en svensk…
JODÅ, DEN FRÄMSTE Charlie Chan-tolkaren på trettiotalets filmdukar var – trots sitt orientaliska utseende – faktiskt svensk. Han föddes i Bjurholms församling utanför Umeå år 1879 och hette Verner Ölund på riktigt. När han var 13 år gammal utvandrade hans föräldrar till det stora landet i väster och det är inte alls otroligt att hans namn amerikaniserades redan under hans första tid i Amerika.
Warner Oland påbörjade sin väg mot stjärnorna tidigt via en utmärkt sångröst och otalet sånglektioner för att göra den ännu bättre. Han lär ha scendebuterat som en sjungande Jesus. Men han blev efter hand också en habil tolkare av Shakespeare, Ibsen och Strindberg. Han lär till och med ha såväl översatt som introducerat Strindberg för stora delar av den amerikanska landsorten. Men den stora berömmelsen skulle han alltså först nå som kinesdetektiven Charlie Chan…
CHARLIE CHAN KAN på sätt och vis sägas ha blivit en historisk figur. Den var nämligen han som fick den stora allmänheten i Väst att till stor del ändra sin fördomsfulla uppfattning om orientalerna. Inte minst genom en mängd romanthrillers av äventyrsförfattaren Sax Rohmer (vars mest kända romanfigur var den kriminelle kinesmandarinen Fu Manchu) hade man ju fått för sig att om inte alla skurkar var orientaler, så var i alla fall alla kineser skurkar.
Förmodligen var det förstås av rent praktiska skäl som författaren Earl Derr Biggers kom att vända på kuttingen i det fallet. Den förre kåsören, framgångsrike pjäsförfattaren och teaterkritikern hade visserligen redan romandebuterat med den äran, men han sökte också med ljus och lykta efter en originell idé han kunde basera sitt vidare författarskap på. Och vad kunde då vara originellare än att ändra på modeförhållandet kines – skurk?
DET VAR UNDER en semestertripp till Hawaii som Biggers fick sin originella idé praktiskt taget gratis. Han blev under en semester 1919 bekant med den kines-hawaiianske detektiven Chang Apana, som var både känd och uppskattad i Honolulu. Det var denne som fem-sex år senare blev prototypen för Biggers nye romanhjälte Charlie Chan. År 1925 formligen slets den första Charlie Chan-boken från diskarna. Romanslukarna fascinerades storligen av den timide, skarpsinnige och ordspråksciterande kinesdetektiven.
Biggers hade med ens gjort skurken till hjälte. Men framgången till trots hann han bara skriva sex romaner om Charlie Chan, innan han dog 1933. Ändå uppstod det en masshysteri kring kinesdetektiven. Det gjordes alltsomallt närmare femtiotalet långfilmer om honom och hans äventyr gick dessutom som både radioföljetänger och som tecknade serier. Och även om bara de första sex filmerna byggdes direkt på Biggers romaner, tyckas manusförfattarna till de flesta av de övriga ha varit romankaraktären ganska trogna. Uppfinningsrikedomen blev det däremot sämre beställt med.
Om Warner Olands sextonde och sista film som Charlie Chan skrev svenska kritiker att den var precis lika rolig och spännande som föregångarna och att Oland fortfarande var suverän. För kännarna blev Warner Oland sannerligen den "riktige" Charlie Chan, precis som Johnny Weissmüller blev den "riktige" Tarzan…
I WARNER OLANDS första film som Charlie Chan, dyker kinesdetektiven inte upp förrän kommissaren som egentligen har hand om mordgåtan blir sårad. Charlie Chan får ta över. Originaltiteln lyder "Charlie Chan carries on" (1931) men filmen tycks aldrig ha visats här i Sverige. Den står i varje fall inte upptagen i Bertil Wredlunds och Rolf Lindfors utmärkta registerbok "Långfilm i Sverige, 1930-39". Det gör däremot Olands andra film "Mysteriet i Honolulu" (The Black Camel", också 1931).
Härmed börjar dessutom namnkunniga skådespelare dyka upp i rollistorna, t ex Bela Lugosi (Dracula) och Robert Young (Topper). I andra Charlie Chan-filmer hittar vi Ray(mond) Milland, vidare Boris Karloff (Frankensteins monster) och en ung Rita Cansino (dvs Rita Hayworth) samt en viss ung hjältetyp vid namn Charles Locher i en av sina första filmroller – han skulle senare under artistnamnet Jon Hall bilda ett härligt äventyrspar med undersköna Maria Montez i filmer som "Tusen och en natt" och "Ali Baba".
1938 SPELADE MAN IN "Charlie Chan i Monte Carlo", som skulle bli Warner Olands sista film. Privat hade livet blivit besvärligt för honom redan året innan. Hans hustru hade begärt skilsmässa med makens dåliga nerver och spritmissbruk som skäl och Oland dömdes till ett enormt underhåll. 1938 började man också filma "Charlie Chan at Ringside", men Warner Oland blev sjuk och lades in. Efter att ha blivit utskriven från sjukhuset skrev han kontrakt på ytterligare tre Charlie Chan-filmer och åkte sedan hem till Sverige för att vila upp sig. Han skulle aldrig komma tillbaka till Hollywood. Hemma i Sverige drog han på sig en svår lunginflammation och avled 57 år gammal den 6 augusti 1938.
I Hollywood tog filmbolaget Twentieth Century-Fox död på Charlie Chan – såg det åtminstone först ut som. Man skrev nämligen snabbt om manus till "Charlie Chan at ringside" och lät Peter Lorre som Mr Moto ersätta Warner Oland och Charlie Chan. Filmens nya titel blev "Mr Moto's Gamble" (svensk titel: "Mr Moto", 1938). Det gjordes sammanlagt åtta Mr Moto-filmer, om jag har räknat rätt och samtliga med Lorre i titelrollen. Och två av dem hade gjorts redan 1937. Man tog med andra ord inte alls död på Charlie Chan.
Den som nu tog över rollen som kinesdetektiven efter Oland blev skotskättade Sidney Toler, således ytterligare en icke-asiat. Redan 1938/39 kom han i "Charlie Chan i Honolulu" och hann göra hela tjugotvå Charlie Chan-filmer till och med 1946 ("The Trap"). Flera Charlie Chan-filmer gjordes därefter med andra gestaltare men också med ständigt dalande kvalitet. Inalles blev det nära ett femtiotal filmer. 1957-58 spelade J. Carol Naish kinesdetektiven i teveserien "The New Adventures of Charlie Chan" - och om två år lär vi få se Lucy Liu (från bl a "Charlie's Angels" och " Kill Bill 1") som en förhoppningsvis lika smart detektiv som farfar, eller om det nu var morfar, Charlie Chan…
© hazzan lindström
2007-02-19
